Litet utrymme för kvinnor på aidskonferens

Konferensen har varit igång några dagar och RFSU har varit på plats. Det har talats om allt mellan himmel och jord, om män som har sex med män, mediciner, den globala utvecklingen, om barn, om kondomer, om lagstiftning och om kvinnor. Kvinnor är särskilt hårt drabbade av hiv globalt sett. Över hälften av alla som lever med hiv är kvinnor vilket betyder ungefär 17 miljoner och fortfarande är hiv en av de vanligaste dödsorsakerna för kvinnor i världen i reproduktiv ålder.

Att så många kvinnor drabbas märks dock inte i konferensens program. Och det är nästan uteslutande män som står på rad för att få tala. Det finns naturligtvis undantag, som Hillary Clinton, men när till och med hon presenteras som ”inte bara utrikesminister utan och som en öm moder” går det inte att bli annat än arg – även om hon sedan höll ett mycket starkt tal.

Men i onsdags hände något. Vi fick alla lyssna till Linda Scruggs, baptistpastor och aktivist i Washington som levt med hiv i över 20 år. Lokalen fylldes av känslor när hon en gav oss sin historia, hon var arg, smart, energisk och en fantastisk energikick.

Som många andra på konferensen var hon arg över att kvinnorna är så osynliga i de större sammanhangen på konferensen och när hivstrategier ska utformas och policys ska skrivas. Vi är inte bara en del av problemet, sa hon. Vi är också en del av lösningen och vi kräver att få vara fullt delaktiga. Vi vill sitta med vid bordet när viktiga beslut tas. Men kvinnor måste också få rätt till lika utbildning, till jobb, till maktpositioner och få möjlighet att vara delaktiga i forskning på samma villkor som män – kvinnor måste helt enkelt få samma tillgång till alla delar av samhället som män. Hon har så rätt.

Washington DC är den stad i USA där flest människor lever med hiv. I ett av de fattigaste områden är tolv procent av kvinnorna drabbade (förra året var siffran sex procent) och fyra procent av männen. Kvinnor är otroligt utsatta och det hade varit passande om detta hade avspeglats på flera sätt under konferensen än i enstaka seminarier.

Kvinnor är otroligt utsatta och det hade varit passande om detta hade avspeglats på flera sätt under konferensen än i enstaka seminarier.

Vi har också fått lyssna till flera talare som betonar betydelsen av att gravida kvinnor får tillgång till behandling för att på så sätt förhindra att hiv överförs till barnet. Det är viktigt och nödvändigt men frågan är vad som händer sedan, när barnet är fött. Ett friskt barn kommer till världen men hur ser det ut med de sexuella och reproduktiva rättigheterna därefter? Får de unga tillgång till information, sexualundervisning och preventivmedel? Får de verktyg så att de själva kan bestämma när och med vem de vill skaffa barn med? Detta är betydligt mer kontroversiella frågor vilket inte minst märks tydligt i andra internationella sammanhang. Senast på FN-mötet om hållbar utveckling i juni ströks frågan om reproduktiva rättigheter helt ströks ur slutdokumentet.

Kvinnors situation lyftes på ett bra sätt av Oldri Mukuan från organisationen IPPI, i Indonesien. Hon beskrev situationen för kvinnor som katastrofal, de kränks på olika sätt bland annat genom tvångssterilisering och påtvingade aborter. Ogifta kvinnor som vill ha rådgivning kring sexuell och reproduktiv hälsa nekas just för att de är ogifta. På Filippinerna, berättar Jeffry Acaba från organisationen (ACHEIVE), att den som blir tagen av polis med kondom i väskan eller fickan kan åtalas för prostitution. Det blir svårt att skydda sig mot hiv med den typen av lagar och särskilt svårt blir det för personer som säljer sex.

Det är slående hur paradoxal världen är. Det finns så mycket kunskap från människor som arbetar direkt på fältet om vad som fungerar och vad som inte fungerar men när politik och religion blandas in blir det svårt att få till det i policys och strategier.

Många här i Washington talar om att målet är en ”AIDS free generation” och då blir det hela väldigt motsägelsefullt. Kvinnor måste få finnas med när ny politik på området utformas och respekt för allas sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter måste vara självklart. Det är faktiskt alldeles nödvändigt att kvinnor, som Linda Scruggs sa, får tillgång till alla sina rättigheter, på alla områden. Annars uppnår vi aldrig målet med en ”AIDS free generation.”

Text: Silvia Ernhagen, pressekreterare RFSU