männenmedrosatriangel_mg_7384.jpg

Föreställningen Männen med rosa triangel varvar musik och koreografi Bild: Märta Thisner
Marcus Baldemar och Mattias Brunn Bild: Märta Thisner

Nazisternas homohat blir teater

De kunde själva ha varit några av de tusentals homosexuella som nazisterna satte i koncentrationsläger. I en samtid där högerextremismen växer sig starkare väljer de nu att göra en teaterpjäs baserad på boken Männen med rosa triangel.

Rosa triangeln

+ En nedåtpekande rosa triangeln var det märke som homosexuella män blev tvingade att bära på sina fånguniformer i de nazistiska koncentrations-lägren.

+ Under 1970-talet blev den uppåtpekande rosa triangeln en av symbolerna för HBTQ-rörelsens kamp.

— Vi talar om föreställningen som en påminnelse och en väckarklocka. Vi vill förmedla att det här inte endast är ett mörkt kapitel ur historien, utan det är någonting som kan hända igen, som händer igen, säger Marcus Baldemar som är dansare och koreograf.
 
Josef Kohout är 22 år gammal när han 1939 grips av Gestapo. Brottet är att han är homosexuell och har inlett en relation med sonen till en nazistfunktionär. Han hamnar i koncentrationslägret Sachsenhausen och får bära den rosa triangeln. Märket för homosexuella män.
 
— De homosexuella var en av de grupper som skulle förintas och vi är fyra homosexuella män som står bakom den här pjäsen. Det är väldigt mycket en reaktion på det politiska läget just nu med en stark brun frammarsch över hela Europa och inte minst i Sverige. Det är en del av vår historia men också vår samtid, säger Marcus Baldemar.

»Upprättelse i form av erkännande eller ekonomisk kompensation kom aldrig.«

Under pseudonymen Heinz Heger skrev Josef Kohout boken Männen med rosa triangel baserad på sina egna upplevelser från förintelsen. När boken först släpptes 1972 var det en unik skildring från ett förstahandsvittne som berättade historien om nazismens övergrepp mot homosexuella. Pjäsen sätts nu upp av Riksteatern i ett samarbete med RFSL och Forum för levande historia.

 

Bild: Märta Thisner
Bild: Märta Thisner
Det tog ända till 1970-talet innan den här boken kom ut, varför tror du att det dröjde så länge?

— Homosexualitet var fortfarande kriminellt långt efter andra världskrigets slut. En ville nog inte eller vågade inte tala om det med risk för ytterligare förföljelse och skuldbeläggande. Upprättelse i form av erkännande eller ekonomisk kompensation kom aldrig. Jag tror att den egna skammen och en vilja att glömma har mycket med saken att göra.

Nazisterna förföljde också lesbiska och transpersoner, får den historien ta plats i föreställningen?

— Koncentrationslägren var könssegregerade. De kvinnor och transpersoner som nämns i boken är ytterst få. På grund av att Mattias, som dramatiserade pjäsen, har ett pågående intresse i maskulinitet och maktstrukturer och att vi är fyra män som ligger bakom pjäsen gjordes valet att vara trogen originalberättelsen, säger Marcus Baldemar.

 

Männen med rosa triangel har premiär på Rondo Folkets Hus i Klintehamn den 9 mars och kommer att turnera i landet till den 16 maj.

Förutom Marcus Baldemar är det Mattias Brunn, Daniel Åkerström-Steen, och Mårten Andersson, som tidigare bland annat arbetat med föreställningen »No tears for queers« som ligger bakom föreställningen.

 

Alex Olofsson är journalistpraktikant på Ottar.

 

Lägg till ny kommentar

Ren text

  • Inga HTML-taggar tillåtna.
  • Webbadresser och e-postadresser görs automatiskt till länkar.
  • Rader och stycken bryts automatiskt.
By submitting this form, you accept the Mollom privacy policy.
Bli medlem i rfsu

Prenumerera på Ottar!

Fyra nummer om året och en bok eller tygkasse för endast 160 kr!