Zhala-1.jpg

Zhala Rifat släppte debutskivan "Zhala" i maj 2015. Foto: Nadja Hallström

Ofrivillig provokatör

Hon har haft en egen melodi i kroppen hela livet. Genom peppen från omgivningen har Zhala Rifat hittat rätt — och vågar leva ut.

I maj släppte Zhala sitt första album, »Zhala« på Robyns skivbolag Konichiwa Records. Vissa dagar kallar hon musiken för kosmisk pop, andra för kurdish rave. Skivan är ett collage byggt av fragment från hennes liv. I intervjuer beskrivs Zhala ofta som »annorlunda« och »säregen«. 

— Jag håller med om att det är så, men det är en konstig grej att förhålla sig till. Jag ser mig inte som annorlunda, bara i kontrast till det normala — som jag tycker är annorlunda. 

— Jag tror att de flesta människor jobbar för att skydda sig själva, medan jag gör tvärtom. Jag söker efter frihet. 

Det måste kräva en stark trygghet i sig själv, har du det? 

— Ibland. Det är inte alltid enkelt när folk säger att man är annorlunda hela tiden, men jag har försökt göra det till en bra sak. Jag jobbar med en massa grymma personer som peppar mig. Så jag har hittat ett sätt att vara mig själv och kunna exploatera det. 

»Jag ser mig inte som annorlunda, bara i kontrast till det normala — som jag tycker är annorlunda.« Zhala

Zhalas artisteri befinner sig i gränslandet mellan konst och musik. Det är viktigt för henne att kunna ställa frågor. 

— Att jobba med videon till Holy Bubbles har fått mig att ställa frågor om varför folk provoceras av det jag gör, när allt jag vill är att vara fri. Jag provoceras av det inskränkta tänket att jag borde vara på ett visst sätt. 

Hur märker du att folk blir provocerade av dig? 

— Jag hör konversationer där folk frågar varför jag gör som jag gör. Det är inte min intention att påverka någon negativt, men jag tänker inte be om ursäkt för det, inte backa. Men det kostar, säger Zhala och lutar sig bakåt i fåtöljen när ögonen svämmas över av tårar. 

Vilken kärlek är viktigast, den till en partner eller till en grupp kvinnor, som du manifesterar i dina videor? 

— För mig är det kollektiva the shit. Utan den gruppen jag har nu kan jag dö. Jag menar det. Det är så jag jobbar i det kreativa, när jag gör en video så umgås vi som vänner under den perioden tills vi smälter ihop, det ska inte finnas någon hierarki. 

— Jag har haft öppna förhållanden och tvåsamma relationer. Jag kan tycka att tvåsamhet är jättefint, men i mitt liv just nu så funkar inte det. Jag är så beroende av flera människor och behöver ha ett annat utbyte av en partner än det medberoendet som man hamnar i. 

 

Text Helena Björk

Bild Nadja Hallström

 

Bli medlem i rfsu

Prenumerera på Ottar!

Fyra nummer om året och en bok eller tygkasse för endast 160 kr!