Elin Bengtsson aktualiserar samtyckesfrågan genom att ifrågasätta »tankeläsning« som en bra grund för att ha ömsesidigt sex. Och visar vad alla kan lära sig av BDSM.
»VILL NI GRILLA KÖTT? VILL NI DRICKA VIN? VILL NI ÄTA JORDGUBBAR?«. De frågorna brukar jag och min föreläsarpartner ställa till åhörarna på vår grundföreläsning om BDSM, för att diskutera i par. Det som kan tyckas vara simpla frågor är i själva verket mer komplexa. Kanske vill man äta kött, men inte grilla själv. Kanske föredrar man en rejäl sojabiff. Kanske tycker man om vin, men känner mer för en kopp kaffe just då.
»Eftersom BDSM-utövare bryter mot det skript som talar om hur sex »ska« gå till, behöver de själva formulera innehållet och gränserna.«
Det handlar förstås inte om kött och jordgubbar, utan om sex. Om att utarbeta verktyg för att bryta med föreställningen om att det mest sexiga är att gissa vad din/a partner/s vill. Vi är vana vid att romantisera tankeläsning, eftersom vi ser det framhållas som önskvärt – och dessutom naturligt – i litteratur, film och andra kulturella representationer. Tankeläsning ingår i de sociala och kulturella normer som styr vad som uppfattas som en bra relation. Sällan ser vi sex skildras i samband med att de som är kåta diskuterar sina fantasier, begär och gränser. Snarare är det så att om sådan kommunikation ens förmodas äga rum i samband med sex, är det något så ointressant att det inte bör visas – ungefär som att vi inte får ta del av roman- och filmkaraktärers tandborstning.
»Att en person beskriver vad den skulle vilja göra tillsammans med dig, eller uttrycker entusiastiskt samtycke till ens egna förslag, kan vara det hetaste som finns.«
Tankeläsningsidealet gör inte bara att många går miste om utforskande diskussioner om sex; vad man vill göra eller pröva. Det understödjer också en övergreppskultur, eftersom det formar sexuella subjekt med dålig koll på sina egna gränser och begär (om din njutning inte alls uppfattas som ditt eget ansvar, utan bara handlar om partnerns förmåga att lista ut och hitta rätt, varför ens försöka förstå och formulera sig kring vad du vill?) samtidigt som det uppmanar personer att köra sitt eget race istället för att fråga. Lägg sedan till de ensidiga bilder som ofta förmedlas av hur sex ska se ut, och det narrativa sexuella skript som säger att A (t ex hångel) ska leda till B (t ex knull), och det är ett faktum att vi har en skälvande grund att stå på vad gäller samtycke.
»Vill ni grilla kött? Vill ni äta jordgubbar? Ja, nej, kanske?«.
Förhandling handlar om att kommunicera med sin/a partner/s om vad man önskar och inte önskar i en BDSM-lek. Eftersom BDSM-utövare bryter mot det skript som talar om hur sex »ska« gå till, behöver de själva formulera innehållet och gränserna, och hitta sätt att utöva sex som ryms inom de inblandades olika begärsrum. Det skapar ofta ett annat förhållningssätt till samtycke än det etablerade, som utgår från att samtycke finns om ingen sagt nej.
Med förhandling som utgångspunkt blir det istället tydligt att samtycke handlar om att tycka samma om vad man ska göra. Och för att veta det räcker sällan gissande – helt oavsett vilka sexpraktiker man ägnar sig åt. Förhandling är därför inte mindre relevant om det är vaniljsex snarare än maktutbyte som är ens grej. Det kan kännas ovant om man inte formulerat sig kring sex tidigare, och kanske skaver även själva ordet samtycke.
»Ska du grilla chilimarinerad oumph vill du ju veta om den du ska äta middag med tycker att det verkar gott.«
Förhandling kan uppfattas som att det handlar om att kompromissa, när det egentligen handlar om att nå ömsesidigt samtycke. Det för lätt in tanken på paragrafer och stelbenthet – ordet förhandling kan ge liknande associationer, som fotriktiga skor och att »tänka på refrängen«. Men inget kan egentligen vara mer missvisande. Att en person beskriver vad den skulle vilja göra tillsammans med dig, eller uttrycker entusiastiskt samtycke till ens egna förslag, kan vara det hetaste som finns. Och även om förhandling i sig självt inte demonterar de maktstrukturer som ger vissa större sexuellt handlingsutrymme än andra beroende på exempelvis kön, kan det utgöra ett steg på vägen mot en samtyckeskultur där man inte förväntas köpa ett helt paket för att man säger ja till sex med någon.
Så tröska inte runt i tankeläsningsträsket (det finns förstås alltid situationer då det inte fungerar att uttrycka sig verbalt, men då brukar det gå att använda andra kommunikationssätt). Ska man grilla chilimarinerad oumph vill man ju veta om den man ska äta middag med tycker att det verkar gott. Och inte bara pliktskyldigast sväljer med en tyst förhoppning om jordgubbar efteråt.
Elin Bengtsson är författare, genusvetare och arbetar på RFSU Stockholm.
I augusti kom hennes andra augustprisnominerade roman Ormbunkslandet ut (Natur och kultur).
FAKTA BDSM
En förkortning som inkluderar flera sexuella uttryck: bondage & disciplin (B&D), dominans och underkastelse (Domination and submission, D&S) samt sadism och masochism (S&M). BDSM är en sexuell praktik, identitet och/eller preferens där utövarna har ett ömsesidigt erotiskt maktutbyte, ofta i form av dominans och underkastelse. Ibland ingår tillfogande av frivillig smärta som en del av det sexuella mötet. För vissa är det en sexuell läggning även om det inte i lagens mening räknas som en sådan.
