En utmärkt skildring av dominatrixen som position

Filmen Ceremonin skildrar BDSM-kulturen genom ögonen på 84-åriga författaren och dominatrixen Catherine Robbe-Grillet. Ottar har sett den.

Det är inte mycket som är så missförstått och tabubelagt som BDSM-kulturen. Fast det är kanske lika bra det – vore inte det frivilliga utövandet av våld och dominans någonting vi rynkar på ögonen åt kanske spänningen hade försvunnit.

Men är det verkligen så? Inte om vi får tro Lina Mannheimer, som i sin dokumentärfilm Ceremonin,  som nyligen uppmärksammats på Göteborgs filmfestival skildrar BDSM-kulturen genom ögonen på den i år 84 år-iga författaren och dominatrixen Catherine Robbe-Grillet, som i filmen fungerar som en knytpunkt för berättelser från henne och kvinnorna i hennes närhet.

Filmen är egentligen inte särskilt intressant som berättelse eftersom den inte har någon, det enda vi får se är intervjuer varvade med cinematografiskt perfekta BDSM-scener. Det intressanta i filmen ligger i skildringen av dominatrixen som position.

»Det är en omvänd sexualisering där männen låter sig domineras, som bad de om ursäkt för alla år av patriarkat.«

Dominatrixen är framför allt ingen som dominerar, utan någon som medvetet och bestämt tar tag i alla könsroller och könspositioner för att förflytta dessa rakt upp och ner. Dominatrixen är sexuell, javisst. Men inte objektifierad, för hennes sexuella uttryck ligger just i ett planerat val, ett självförverkligande. Som Catherine Robbe-Grillet själv säger: »Ingen får se mig naken, är jag naken får de ta på sig ögonbindel«.

Det är en värld där matriarkerna styr, och där machomän frivilligt underkastar sig dem framför deras uppklädda utstyrslar. Det är en omvänd sexualisering där männen låter sig domineras, som bad de om ursäkt för alla år av patriarkat.

Men det är också en studie i intersektionalitet, där ålder och erfarenhet innebär en dominant position och de äldre matriarkerna fritt tillåts dominera de yngre osäkra kvinnorna.

 

Hugo Ewald

 

Ceremonin har svensk biopremiär lördag 14 februari 2015. Regissör är Lina Mannheimer.

 

 

Kommentarer

Denna mening kändes märklig. Går det att se över grammatiken och förtydliga den?

"Det är en omvänd sexualisering där männen låter sig domineras som bad de om ursäkt för alla år av patriarkat."

Hej Jonis, vi har lagt in ett komma där nu, hoppas det förtydligar så meningen känns begriplig. 

Og samtidig, i Norge, ønsker OTTAR å forby Fifty Shades of Gray-filmen. ;)

Lägg till ny kommentar

Ren text

  • Inga HTML-taggar tillåtna.
  • Webbadresser och e-postadresser görs automatiskt till länkar.
  • Rader och stycken bryts automatiskt.
By submitting this form, you accept the Mollom privacy policy.
Bli medlem i rfsu

Prenumerera på Ottar!

Fyra nummer om året och en bok eller tygkasse för endast 160 kr!