Nyanserat om sexualbrott

Media rapporterar gärna detaljerat och sensationslystet om sexbrott, men det är sällan man får veta vad brotten egentligen gör med offer och förövare. Ottars bloggare Tanja Suhinina har läst en bok som fördjupar bilden.

Sexualbrott, särskilt mot barn, är ett svårt och känsligt ämne. Man talar ofta om dem, dagligen ser man notiser om personer som blir utsatta. Kvinnor uppmanas ständigt att vara på sin vakt och låta bli alkohol och mörka stigar. Våld med sexuella förtecken är teveproducenternas favoritsätt att skapa en känsla av att just den här enheten på amerikanska polisen sysslar med viktiga angelägna saker. Det är svårt att missa sexualbrottens existens, men desto svårare att hitta bra saklig information om dem. Visst rapporterar media gärna om sexbrott, och gärna i detalj, men detaljernas sensationsvärde överväger oftast nyhetsvärdet. I slutändan får man inte veta så mycket om vad sexualbrott gör med offret och med förövaren, man får inte veta om vad brottet gjorde med förövarens familj och hur man går vidare.

Därför blir jag så glad över Börje Svenssons nya bok De mest hatade: om pedofiler och sexualbrottslingar (Ordfront, 2012). Svensson har i tio år jobbat som terapeut på Norrtäljefängelsets sexualbrottsavdelning, och har dessutom erfarenhet av att arbeta med pojkar som har varit utsatta för sexualbrott. Utifrån sina erfarenheter kan han därför låta många röster från vitt skilda perspektiv komma till tals. Läsaren får ta del av såväl förövarnas som offrens berättelser, men bilden hade inte varit komplett med bara dessa perspektiv. Svensson får även med anhöriga, barn till förövare som straffas för sina föräldrars brott, partners till dömda och personer som avtjänat sitt straff och nu försöker fungera i samhället.

 Det som fastnar mest är kanske att man får en inblick i hur man kan hata brottet och samtidigt se människan.

På knappt 200 sidor lyckas boken få med såväl enskilda fall som inslag om medias roll, hur fängelsemiljön fungerar i praktiken och hur samhället ser på sexualbrott. Som ni förstår blir det aldrig särskilt mycket om varje ämne, men pusselbitarna är så väl valda att man får en helhetsbild när man lagt ner boken.

Det finns vissa punkter som jag önskar att Svensson hade hanterat annorlunda, men det finns inte utrymme för diskussion av dessa här. Framför allt överväger fördelarna, för det är sällan man får läsa någonting så nyanserat i ämnet, och det är förstås särskilt intressant att boken rör förhållanden i dagens Sverige. Det som fastnar mest är kanske att man får en inblick i hur man kan hata brottet och samtidigt se människan.
 

Text: Tanja Suhinina

Kommentarer

Okej, du har läst en bok om sexualbrott. Men vad var slutsatsen? Att göra reklam för boken?

Slutsatsen är att sexbrott är ett svårt ämne som man talar mycket men dåligt om, på vissa i inlägget preciserade sätt. Den här boken gör det bra, på vissa i inlägget preciserade sätt. Därför rekommenderar jag den. Att få mer så mycket mer än så på utrymmet mina inlägg förväntas hålla är knepigt.

om jag onanerar utomhus på sommaren kallas jag blottare, men om ett par knullar utomhus med avsikt att synas händer ingenting varför?

Lägg till ny kommentar

Ren text

  • Inga HTML-taggar tillåtna.
  • Webbadresser och e-postadresser görs automatiskt till länkar.
  • Rader och stycken bryts automatiskt.
By submitting this form, you accept the Mollom privacy policy.
Bli medlem i rfsu

Prenumerera på Ottar!

Fyra nummer om året och en bok eller tygkasse för endast 160 kr!