Tidskrift om sex och politik
Tidskrift om sex och politik
Reportage

Amnesty & avkriminaliseringen

Amnestys nya policy mötte både stöd och protester.

Ottar backar bandet till Amnesty Internationals beslut i augusti 2015 om att arbeta för avkriminalisering av sexsäljare, hallickar och bordellägare. Vad var det som hände?

Dublin den 11 augusti 2015. På dagordningen stod bland annat sexarbetares mänskliga rättigheter. Hur ska människorättsorganisationen Amnesty International på bästa sätt verka för dem?

Förväntningarna var höga. Innan den här punkten hamnade på det internationella rådsmötet, där de stora besluten om organisationens åtaganden diskuteras, hade sexsäljare, aktivister och lokala Amnestygrupper konsulterats under två års tid.

»Det finns en rad stater i världen där polisen är de främsta förövarna mot människor i prostitution.«

500 delegater var på plats i Dublin, de två från Sverige satt i intensiva förhandlingar med sina kollegor. De propagerade för en avkriminalisering av sexsäljare – i enlighet med den svenska lagen.

– Det finns en rad stater i världen där polisen är de främsta förövarna mot människor i prostitution, där de utsätter dem för våld eller kräver gratis sex och pengar för att inte gripa dem, förklarar Katarina Bergehed, som är ansvarig för kvinnorättsfrågor i svenska Amnesty och följde mötet på håll.

Katarina Bergehed.
Katarina Bergehed.
Men i övrigt ville den svenska sektionen att varje land, med dess specifika förutsättningar, skulle utredas separat – som ett alternativ till ett generellt krav på avkriminalisering i alla led.

– Ett tag såg det ut som vårt förslag kunde gå igenom, minns Katarina Bergehed, men vi nådde inte ända fram.

Bland de tretton punkterna som antogs på rådsmötet den 11 augusti hamnade genast avkriminaliseringen av frivillig sexhandel i strålkastarljuset. Inte minst för att Amnesty International även ville avkriminalisera tredje part, alltså hallickar och bordellägare.

Till de som upprördes sällade sig Sveriges utrikesminister Margot Wallström, som twittrade »Can’t believe Amnesty will endorse legalising commersial sexual exploitation? Swedish law better way to protect women«.

På den svenska sektionen av Amnesty är man inte övertygad om att avkriminalisering i alla led kommer att leda till ett ökat skydd för sexsäljare.

»I nuläget är det kriminellt att sälja sex i drygt hälften av världens länder, vilket gör dem som säljer sex extra utsatta för övergrepp.«

Men Katarina Bergehed är inte heller säker på att den svenska modellen skulle fungera globalt, då tanken är att den ska kompletteras med sociala insatser som även välfärdslandet Sverige haft svårt att uppbåda. Därav förslaget om att utreda varje land för sig.

Människor som säljer sex har varit på Amnesty Internationals radar en längre tid, som en särskilt utsatt grupp. Men i brist på en policy har det varit svårt att arbeta för deras rättigheter, berättar Catherine Murphy på Amnesty International.

Catherine Murphy.
Catherine Murphy.
Nu hoppas hon på en ändring. Att Amnesty International väljer att utöka sitt engagemang till även sexsäljare ser Catherine Murphy som ett naturligt steg. Organisationen har gradvis vidgat sitt fokus från samvetsfångar för 50 år sedan till människor vars ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter hotas.

I nuläget är det kriminellt att sälja sex i drygt hälften av världens länder, vilket gör dem som säljer sex extra utsatta för övergrepp, enligt Catherine Murphy – inte minst från polisen själv.

»Vi vill hellre se en kriminalisering av exploateringen av sexarbetare än av själva handeln.«

Människorättsorganisationen har dock valt bort den svenska modellen, och det av ett par anledningar. Dels är det fortfarande kriminellt att organisera och främja prostitution under den svenska sexköpslagen. Risken med det är, enligt Catherine Murphy, att sexsäljare som bor ihop kan vräkas för att sälja sex från hemmet – något hon sett exempel på i Norge som har samma förbud. Dels så syftar den svenska modellen till att utplåna prostitution, så polisen fokuserar på detta snarare än på att skydda sexarbetarna, fortsätter hon.

– Vi vill hellre se en kriminalisering av exploateringen av sexarbetare än av själva handeln, säger Catherine Murphy.

»Om du har en grupp som har utsatts för så mycket övergrepp och tror att de ska ha någon förhandlingsposition legalt så blir det väldigt problematiskt.«

Statsvetaren Max Waltman forskar på juridiska aspekter av sexuell exploatering vid Stockholms universitet. Han tycker att den tanken är naiv.

– Om du har en grupp som har utsatts för så mycket övergrepp och tror att de ska ha någon förhandlingsposition legalt så blir det väldigt problematiskt, säger Max Waltman Han menar att exploatering ligger i själva transaktionens natur.

Max Valtman.
Max Valtman.

Enligt Max Waltman skulle vräkning av sexsäljare som jobbar hemifrån vara oförenligt med sexköpslagens intention om att hjälpa personer att sluta sälja sex. Han konstaterar att inga sådana fall har rapporterats i Sverige.

Amnesty International är dock inte ensamma i sin ståndpunkt kring total avkriminalisering. Deras beslut föregicks bland annat av att människorättsorganisationen Human Rights Watch och FN:s särskilda rapportör för hälsa kommit fram till samma sak. Det får också stöd i flera tunga FN-rapporter. Ändå är policyn kontroversiell.

Den fick en bismak från start då det visade sig att en medgrundare av en eskortfirma, Douglas Fox, låg bakom den första motionen i frågan. Han gick med i en lokal Amnestygrupp i engelska Newcastle som föreslog avkriminalisering redan 2008, en motion som dock avslogs då. I dag tar Amnesty International avstånd från att Douglas Fox skulle haft något som helst inflytande över deras val av policy.

»I Sverige har den nya policyn lett till ett medlemstapp på drygt 2 000 personer.«

Men Douglas Fox är inte den ende från »arbetsgivarsidan« som haft ett finger med i spelet. I sin avhandling The Politics of Legal Challenges to Pornography: Canada, Sweden, and the United States ifrågasätter Max Waltman trovärdigheten hos en del av de sexarbetarorganisationer som ofta konsulteras i frågor kring situationen för människor som säljer sex.

Coyote och Erotic Service Providers Union, som verkar för avkriminalisering, har medlemmar som dömts för att bedriva eskortverksamhet och är alltså inte renodlade arbetarorganisationer, enligt Max Valtman.

I Sverige har den nya policyn lett till ett medlemstapp på drygt 2 000 personer, ned till totalt 103 000 medlemmar – ett av de största avhoppen bland medlemsländerna.

– Bland våra aktiva medlemmar har en del varit väldigt upprörda och funderat över om de vill fortsätta sitt arbete, berättar Katarina Bergehed.

– Flertalet har ändå landat i att Amnesty har så mycket annat viktigt arbete att bedriva att de stannat.

Det är inte första gången organisationen mister medlemmar. Dess beslut att verka för rätten till abort och emot dödsstraff har lett till liknande tapp globalt. Vad Amnestys framtida policy kommer att få för effekter är ännu för tidigt att svara på.

Det slutgiltiga utkastet ska skickas runt för en sista kommentarsvända innan det antas senare i år. Allt tyder på att det går igenom och när policyn väl klubbas kommer påtryckningsarbetet för avkriminalisering att börja på allvar.

Hanna Sistek är frilansjournalist.

Teckna en årsprenumeration och få en fin premie!

Trevlig läsning!


Läs mer

Åsa Regnér: Amnesty missar kärnan i sexköpslagen

Amnestys beslut från augusti 2015

Fler artiklar

Reportage

Proud boys inifrån

Experter menar att Proud Boys är en av USA:s farligaste, fascistiska organisationer. Ottar har följt den innersta kretsen på politiska

Insändare

»Israel förtjänar bättre«

Kristofer Åberg skriver replik till krönikan Pinkwashing säljer myten om Israel. Skribenten Shora Esmailian svarar direkt.