Taggat med: föräldraskap

Att andas inget grundläggande behov

Med en ny hårdare lagtolkning väntas tusentals personer förlora rätten till personlig assistans. De som drabbas blir fångade i sina hem eller flyttas till institution. Jag lever ett gott liv, hur länge till får det vara så, undrar Frida Ingha.

Den värsta ångern

Kan en på allvar ångra sina barn? Frågan är så tabu att den knappt går att ställa. Ottar har träffat tvåbarnsmamman Pia som tror att hon hade varit lyckligare om hon inte blivit förälder.

Mommy är en lysande skildring av föräldraskapets flyktighet

Xavier Dolan är blott 25 år, men har redan regisserat fem filmer. Den senaste av dessa är Mommy, som vann jurypriset på Cannes i år. Ottar har sett den och finner en lysande skildring av föräldraskapets flyktighet.

Mommys ganska simpla ramberättelse låter på pappret som hämtad från en science fiction-film. 2015 inför en ny kanadensisk regering den kontroversiella lagen S-14, som innebär att att föräldrar kan säga upp sitt föräldraskap till barn som är ”beteendestörda” för att istället sätta in dem på mer eller mindre fascistiska mentalinstitutioner.

I centrum står ensamstående mamman Diane (Anne Dorval), som hämtar upp sin minst sagt problematiska son Steve (fantastiskt spelad av Antoine Olivier Pilon) på ett ungdomshem och inser att hans hyperaktiva och aggressiva personlighet minst sagt innebär problem för henne som förälder. Men så plötsligt, efter en våldsdrabbad kollision mellan son och mor, kommer de i kontakt med den nyinflyttade grannen Kyla (Suzanne Clément) som snart övertar rollen som andra förälder åt Steve.

»Relationen Diane och Kyla emellan gränsar ständigt till den rena kärleken, utan att någonsin glida över i rubrikskapande lesbiska kyssar«

Mommy är strålande i sin skildring av föräldraskapets flyktighet, och hur föräldraskap inte är någonting av naturen givet utan en roll som kan förvärvas. Ramberättelsens lagändring innebär en möjlighet att avsäga sig ett föräldraskap, och relationen mellan de tre huvudkaraktärerna innebär inte bara en positiv skildring av det som Socialdemokraterna så gärna kallar för en stjärnfamilj utan även av hur föräldrarollen kan uppstå genom det sociala samspelet snarare än genom det biologiska bandet.

Relationen Diane och Kyla emellan gränsar ständigt till den rena kärleken, utan att någonsin glida över i rubrikskapande lesbiska kyssar, och risken för att Diane väljer att avsäga sig sin föräldraroll vilar ständigt i bakgrunden varje gång Steves personliga problem får deras hetsiga personligheter att kollidera. Filmens slutsats hör vi genom ekot av vad Diane får höra i en av filmens inledande scener: ”Att älska människor räddar dem inte”.

Hugo Ewald

Ensamstående gravida är osynliga i samhället

Hur är det att vänta barn utan att leva i en relation? Informationen riktas främst till par – ett tecken på att om utopin om kärnfamiljen är stark, menar Karin Kihlberg som separerade under graviditeten.

Prenumerera på RSS - föräldraskap