Taggat med: film

Det är något magiskt med Sveriges queera community

Film: Dyke Hard.
Regi: Bitte Andersson.
Njuta Films, 2014.

Queens and Cowboys skildrar USA:s hbtq-rodeoscen

I Queens and Cowboys, som igår hade Sverigepremiär på Stockholms filmfestival, har regissören Matt Livadary gjort någonting så ovanligt som en dokumentärfilm om USA:s hbtq-rodeoscen. Ottar träffade Matt Livadary för att prata om hans kärlek till rodeo och machokulturen inom rodeoscenen.

Den oemotsagda heterosexualiteten

PetrusSjovik_UngaSophieBell1.jpg

Unga Sophie Bell
Hedda Stiernstedt och Felice Jankell i en stillbild från filmen. Foto: Petrus Sjövik.

Stockholms filmfestivals långfilmsstipendiat Anna Adolfssons debutlångfilm Unga Sophie Bell är lika delar deckare som vänskapsskildring. Men är fylld av klyschor och trådar som aldrig riktigt plockas upp.

Det finns knappast något som är så svårt att skildra som just ungdomen, referenserna som filmmakaren bär på från sin egen ungdom blir trots allt daterade så fort de gått över till kategorin »unga vuxna«. Därför blir ungdomsfilmer nästan alltid fyllda med klyschor baserade på andra ungdomsfilmer som får representera det universella med det där stadiet mellan barndomen och vuxenlivet.

I en Sandra Beijersk Astrid Lindgren-förort där asfalten ligger mil från epicentret skildrar regissören Anna Adolfsson de oskiljbara vännerna Sophie (Felice Jankell) och Alice (Hedda Stiernstedt). Alice är quirky och spontan och drömmer om att flytta till Berlin, medan Sophie är en hästtjej vars bundenhet och prydhet gör att hon låter sig styras av sin vän.

Utan att avslöja för mycket är filmen på flera sätt underbar i sin skildring av vänskap kvinnor emellan. Oftare än sällan präglas filmen av en lesbisk undertext, som tyvärr ständigt kollapsar till förmån för den oemotsagda heterosexualiteten. Så fort möjligheten till icke-heterosexuell kärlek dyker upp möts vi av killar som plötsligt blir kärleksintressen, trots att de i sin »charmighet« (läs: jobbighet) sällan har mer som talar för dem än en stickad tröja och en hipsterkeps.

»Så fort möjligheten till icke-heterosexuell kärlek dyker upp möts vi av killar som plötsligt blir kärleksintressen«

Och det är det som är provocerande med Unga Sophie Bell, förutom alla ungdomsklyschor och filmens stereotypa skildring av Berlin som ett hem för bohemer med RAF-klotter på porten till den enorma lägenheten de kan betala med ett städarjobb. Trots att filmen ofta handlar om kvinnlig frigörelse ifrågasätts aldrig heterosexualiteten, killarna är förvisso tomma ointressanta skal men möts ändå av bestämda kvinnor ständigt redo att klä av sig framför dem.

Och i filmens antiklimaktiska slutsats möts vi inte av insikten att killarna, trots att deras negativa sidor tydligt belysts, ska förbises. Istället lär vi oss att ångra att vi inte valde rätt kille, som trots allt inte var så dålig ändå.

Hugo Ewald

Världens kanske första lesbiska action-komedi-musikal

I helgen har den efterlängtade långfilmen Dyke Hard premiär på Stockholms filmfestival. Ottar har träffat regissören Bitte Andersson och pratat om filmskapandet, genreöverskridande och inkludering.

Mommy är en lysande skildring av föräldraskapets flyktighet

Xavier Dolan är blott 25 år, men har redan regisserat fem filmer. Den senaste av dessa är Mommy, som vann jurypriset på Cannes i år. Ottar har sett den och finner en lysande skildring av föräldraskapets flyktighet.

Mommys ganska simpla ramberättelse låter på pappret som hämtad från en science fiction-film. 2015 inför en ny kanadensisk regering den kontroversiella lagen S-14, som innebär att att föräldrar kan säga upp sitt föräldraskap till barn som är ”beteendestörda” för att istället sätta in dem på mer eller mindre fascistiska mentalinstitutioner.

I centrum står ensamstående mamman Diane (Anne Dorval), som hämtar upp sin minst sagt problematiska son Steve (fantastiskt spelad av Antoine Olivier Pilon) på ett ungdomshem och inser att hans hyperaktiva och aggressiva personlighet minst sagt innebär problem för henne som förälder. Men så plötsligt, efter en våldsdrabbad kollision mellan son och mor, kommer de i kontakt med den nyinflyttade grannen Kyla (Suzanne Clément) som snart övertar rollen som andra förälder åt Steve.

»Relationen Diane och Kyla emellan gränsar ständigt till den rena kärleken, utan att någonsin glida över i rubrikskapande lesbiska kyssar«

Mommy är strålande i sin skildring av föräldraskapets flyktighet, och hur föräldraskap inte är någonting av naturen givet utan en roll som kan förvärvas. Ramberättelsens lagändring innebär en möjlighet att avsäga sig ett föräldraskap, och relationen mellan de tre huvudkaraktärerna innebär inte bara en positiv skildring av det som Socialdemokraterna så gärna kallar för en stjärnfamilj utan även av hur föräldrarollen kan uppstå genom det sociala samspelet snarare än genom det biologiska bandet.

Relationen Diane och Kyla emellan gränsar ständigt till den rena kärleken, utan att någonsin glida över i rubrikskapande lesbiska kyssar, och risken för att Diane väljer att avsäga sig sin föräldraroll vilar ständigt i bakgrunden varje gång Steves personliga problem får deras hetsiga personligheter att kollidera. Filmens slutsats hör vi genom ekot av vad Diane får höra i en av filmens inledande scener: ”Att älska människor räddar dem inte”.

Hugo Ewald

I Hollywood slutar det alltid med barn

I 40-talsfilmen Test Tube Babies dyker insemination för första gången upp på vita duken. Sedan dess har både Jennifer Aniston och Jennifer Lopez spelat kvinnor som blir gravida genom assisterad befruktning.

Mexico törstar efter sexuell frigörelse

Ottar följer med svenska regissören Marit Östberg på feministisk porrfilmsfestival i Mexico City, där publiken törstar efter frigörelse.

Normkritisk sexfilm för alla

De tröttnade på likriktad kultur, låtsaslesbiska artister och platt porr. Nu gör Louise Malmberg och Therese Johnson inspirerande sexfilm med ett queert hjärta.

Ny satsning kring samkönat våld

Och din kille, är han hemma eller?” Polisen har fått larm om ett lägenhetsbråk, och tar för givet att oljudet kommer från ett tvåkönat par. På vårdcentralen frågar sköterskan den gråtande kvinnan med blåmärken om hon har någon att prata med: ”Din väninna därute, kanske?” Det vill säga kvinnans sambo, som slår.

Seriemördarinspiration

Sidor

Prenumerera på RSS - film