Taggat med: sexologi

Tre saker du inte visste om sperma

Tanja-byline.jpg

Tanja Suhinina

Ottars bloggare Tanja Suhinina, psykolog med inriktning på sex och relationer, är tillbaka med ett inlägg om manlig utlösning.

Det spännande med sexologi är att det är så många olika områden som ryms i ämnet - det kan ju handla både om kroppen och om känslor, om popkultur och om evolution, om egna berättelser och om samhällen. Som psykolog har jag närmast till upplevelserna, men det är just därför det är extra roligt att läsa på om kroppen lite. Så idag bloggar jag tre saker om manlig utlösning som du kanske inte visste!

1) Sperman som sprutas ut vid utlösning är en cocktail från tre olika ställen i kroppen, och alla tre vätskorna har en egen funktion. Testiklarna bidrar med spermier - utlösningens mest kända ingrediens som enbart utgör några procent av den färdiga blandningen. Det är omöjligt att titta eller smaka sig till om sperman innehåller några spermier.

Prostatan sitter runt urinröret en bit in i kroppen, och bidrar med tunnflytande mjölkigt sekret, ungefär en fjärdedel av den färdiga blandningen. Sekretet innehåller inte minst zink, som skyddar DNA:t i spermierna. 

Ännu längre in i kroppen finns sädesceller som producerar en geléaktig vätska. Den vätskan innehåller energi så att spermierna orkar med den långa resan, och dessutom ämnen som gör att de skyddas från den farliga miljön i livmodern.

2) När sperman väl har blandats finns det inget återvändo - den ska ut! Flera muskler i bäckenet börjar spänna sig rytmiskt. Den viktigaste just då blir en muskel som liksom håller om kukroten och trycker på, ungefär som man gör när man ska trycka ut tandkräm ur en tub. Det gör inte bara att sperman flyger ut - det gör också att blodet i svällkropparna rinner mot ollonet och gör det lite extra hårt och känsligt. 

3) Som alla nog vet kommer sperman ut genom urinröret. Vet ni hur gevärspipor är konstruerade, att de har räfflor i spiralmönster på insidan så att kulorna flyger längre och rakare? Detsamma gäller även urinröret, vilket gör att sperman kan färdas fort och långt. 

Text: Tanja Suhinina

Sexolog ny bloggare hos Ottar!

Tanja-byline.jpg

Tanja Suhinina

Ottarredaktionen presenterar stolt... Tanja Suhinina, bloggare och psykolog med inriktning på sex och relationer. Hon kommer att dyka upp här på Ottar.se några gånger per månad för att guida oss genom sexologins snårskog av nya rön och teorier - kombinerat med skarpa vardagsbetraktelser kring sex och allt som hör det till. Välkommen, Tanja!

Jag heter Tanja Suhinina. Från och med nu är jag en ny skribent här på Ottar.se, och kommer varannan vecka blogga om sexologi. Varför då? För att jag har bett snällt, och tycker att sexologi är bland det roligaste som finns. För er som inte känner till mig sen innan kan jag berätta några nyckelfakta. Det kan vara bra att veta att jag har läst Psykologlinjen vid SU, och är numera examinerad som KBT-psykolog. Sexualitet har varit ett stort intresse under de åren och jag har försökt rikta in mig på det så mycket jag kunnat. Sedan många år har jag skrivit om sådant i min egen blogg, och jag driver även utmaningen Vecka 6. Från och med nu ska jag ett par gånger i månaden blogga här på Ottar.

När jag funderade på vad första inlägget skulle handla om kom jag att tänka på att lusten måste vara den perfekta inledningen. Lusten är verkligen en sådan sak som gör sexologin spännande – man märker när man har det, man märker när man inte har det, och jag tror nog att de flesta tänker att det kanske är det viktigaste med sexet. Men ändå – hur sätter man fingret på lusten? För lusten är knappast samma sak som att kroppen vill och kan. Man kan ha allt stånd i världen fast ändå inte vara sugen, eller så vill man hemskt gärna utan att kroppen riktigt är med.  Hur hård och våt man är går ju att mäta, men hur fångar man lusten?

På sextiotalet försökte forskarna Masters och Johnson hoppa över lusten helt. ”Går det inte att mäta i labb blir det för osäkert” resonerade de. Men när de skulle behandla patienter i sin klinik var lustproblem den vanligaste orsaken till att kvinnor sökte hjälp. Även om det inte går att mäta i labb märker man själv när man saknar det.

När man skulle göra sexuella problem till psykiatriska diagnoser tänkte man då att fungerande sexualitet handlar om att man får lust, och sedan blir upphetsad, och sedan får orgasm. Om något steg inte fungerade enligt planen kunde man kanske få diagnos. Och för lusten gällde det att den skulle föregå resten. Man ska gärna fantisera lite i ICA-kassan och bli sexsugen helt oprovocerat när man diskar hemma. Och det är nog så de flesta tänker att det ska vara – man blir lite sugen och så söker man upp partnern eller handen.

Fast när man frågar folk så visar det sig att allt inte går som på räls, men kan gå riktigt bra ändå. Att först känna lust och sedan hoppa på partnern är vanligt – men inte det enda sättet. Man kan ha hur trevligt sexliv som helst, men aldrig riktigt känna för att ha sex ur tomma intet.

Snarare blir det kanske så att man först börjar kyssas för att det är trevligt. Man behöver inte vara kåt för att uppskatta närhet och smek. Rätt som det är strömmar blodet mer och mer åt de nedre regionerna, smekningarna blir mer intensiva, och vips så har man all lust i världen. Fast man inte alls kände nåt sånt innan man satte igång och smekas, eller innan man blev våt.

Lusten, alltså. Den finns, men går inte att sätta fingret på. Den går inte att mäta, men inte heller att bortse ifrån. Och den kan komma och som den behagar. Visst är sexualiteten spännande!

Text: Tanja Suhinina

Subscribe to RSS - sexologi