Taggat med: Tanja Suhinina

Tampongsmärta, cykelsmärta, jeanssmärta

Vestibulit drabbar många kvinnor. Tanja Suhinina om att leva med konstant smärta, påtvingad femininitet och att inte kunna bära den alltid fungerande klassikern »jeans och kavaj«.

Nyanserat om sexualbrott

Media rapporterar gärna detaljerat och sensationslystet om sexbrott, men det är sällan man får veta vad brotten egentligen gör med offer och förövare. Ottars bloggare Tanja Suhinina har läst en bok som fördjupar bilden.

Sexualbrott, särskilt mot barn, är ett svårt och känsligt ämne. Man talar ofta om dem, dagligen ser man notiser om personer som blir utsatta. Kvinnor uppmanas ständigt att vara på sin vakt och låta bli alkohol och mörka stigar. Våld med sexuella förtecken är teveproducenternas favoritsätt att skapa en känsla av att just den här enheten på amerikanska polisen sysslar med viktiga angelägna saker. Det är svårt att missa sexualbrottens existens, men desto svårare att hitta bra saklig information om dem. Visst rapporterar media gärna om sexbrott, och gärna i detalj, men detaljernas sensationsvärde överväger oftast nyhetsvärdet. I slutändan får man inte veta så mycket om vad sexualbrott gör med offret och med förövaren, man får inte veta om vad brottet gjorde med förövarens familj och hur man går vidare.

Därför blir jag så glad över Börje Svenssons nya bok De mest hatade: om pedofiler och sexualbrottslingar (Ordfront, 2012). Svensson har i tio år jobbat som terapeut på Norrtäljefängelsets sexualbrottsavdelning, och har dessutom erfarenhet av att arbeta med pojkar som har varit utsatta för sexualbrott. Utifrån sina erfarenheter kan han därför låta många röster från vitt skilda perspektiv komma till tals. Läsaren får ta del av såväl förövarnas som offrens berättelser, men bilden hade inte varit komplett med bara dessa perspektiv. Svensson får även med anhöriga, barn till förövare som straffas för sina föräldrars brott, partners till dömda och personer som avtjänat sitt straff och nu försöker fungera i samhället.

 Det som fastnar mest är kanske att man får en inblick i hur man kan hata brottet och samtidigt se människan.

På knappt 200 sidor lyckas boken få med såväl enskilda fall som inslag om medias roll, hur fängelsemiljön fungerar i praktiken och hur samhället ser på sexualbrott. Som ni förstår blir det aldrig särskilt mycket om varje ämne, men pusselbitarna är så väl valda att man får en helhetsbild när man lagt ner boken.

Det finns vissa punkter som jag önskar att Svensson hade hanterat annorlunda, men det finns inte utrymme för diskussion av dessa här. Framför allt överväger fördelarna, för det är sällan man får läsa någonting så nyanserat i ämnet, och det är förstås särskilt intressant att boken rör förhållanden i dagens Sverige. Det som fastnar mest är kanske att man får en inblick i hur man kan hata brottet och samtidigt se människan.
 

Text: Tanja Suhinina

Hårda kvinnor och våta män?

När man pratar om manliga och kvinnliga kroppars upphetsning talar man oftast om att män blir hårda och kvinnor blir våta. Ottars bloggare Tanja Suhinina nyanserar bilden i ett inlägg om kåthet - och letar nya ord.

Erektionen blir det fysiska tecknet som bäst representerar manlig upphetsning, och kvinnans motsvarighet blir lubrikationen. Åtminstone om man kollar på hur folk pratar om det. Har man gjort sin hemläxa vet man nog att kvinnor också har svällkroppar och ökad blodtillförsel till könet vid upphetsning, men det ses ofta som en kul parentes. I praktiken är det rätt sällan svullnaden talas om. 

Jag har många gånger hört kvinnor säga att det är skönt att inte vara man, för som kvinna slipper man pressen att få stånd - det är bara att ta glidmedel så är man redo. När jag jobbade med att sälja telefonsex var det många som ville prata om hur våt jag var, men sällan någon som antydde på att de tände på att mina (slätrakade, givetvis) blygdläppar var svullna.

Men blodtillströmningen är mer än bara kuriosa. Det påverkar sexet på högst påtagliga sätt, för både fittbäraren och lekkamraten. Man förstår kanske lättast hur om man tänker att fittan är en hoppborg med en tunnel. Om hoppborgen är tömd på luft blir det svårt att hitta ingången till tunneln, och har man väl hittat dit är det en pärs att krypa genom för man trasslar in sig i vecken. Även om man täcker hela ytan i slem blir det inte helt enkelt. Börjar man blåsa upp den rätas skrynklorna ut, det blir lättare att komma in och glida genom tunneln. Och så blir det betydligt mer lockande att hoppa i hoppborgen!

Från hoppborgens perspektiv är det också trevligare om någon hoppar i den när den är uppblåst.

​Från hoppborgens perspektiv är det också trevligare om någon hoppar i den när den är uppblåst. Risken att man skadar sig av dunkandet eller skavandet är ju betydligt lägre för det första. För det andra - om någon hoppar i en uppblåst hoppborg så skakar ju hela borgen. Det funkar lite så med en fitta också - stimulans på ett ställe ger ringar på vatten i hela området (en del tror att orgasmen vid vaginala samlag kommer från att klitoris stimuleras indirekt).

Ja, och så vet ju de flesta att män generellt får betydligt mer sexuell stimulans när en styv penis smeks, än när man smeker en slak penis. Det senare kan till med kännas obehagligt. Samma gäller kvinnor, om än inte alltid lika tydligt. Att bli slickad kan (när blodet har runnit åt rätt håll) vara himmelriket, men vill svullnaden inte infinna sig känns det kanske mer som att nån slickar, och inte alls roligare än så. 

Så det här med blodtillströmning är viktigt - det minskar skaderisken och ökar det sköna. Jag har länge tänkt att jag saknar ett bra ord för det här. Känns ju konstigt att säga att killar blir hårda och tjejer svullna, ”svullen” känns inte som ett bra ord. Erektion och andra medicinska ord låter inte så sexiga. Har ni något bra ord ni brukar använda? Jag tycker vi hittar på nåt, och sen kör!

Text: Tanja Suhinina

Små besvikelser och stora känslor

Tanja Suhinina, psykolog och författare, bloggar om sex och relationer på Ottar.se. Den här veckan reder hon ut varför ett glömt mjölkpaket närapå kan få världen att gå under.

Jag tror att många känner igen situationen där ett stort dramatiskt bråk började med någonting litet och egentligen inte särskilt viktigt. Det kanske börjar med en liten besvikelse över att din partner inte kom ihåg att köpa mjölk (fast du ju bad om det!), men en halvtimme senare står du i köket och skriker att puckot har förstört hela ditt liv. Varför denna snöboll blir till en lavin kan förstås variera, men en grej man kan fundera på är någonting som inom dialektisk beteendeterapi kallas för primära och sekundära känslor.

Saker ens partner gör leder till olika känslor – och ibland är det tyvärr så att man blir sårad, besviken eller ledsen. Den där första känslan som uppstår kallar man för primär känsla. Ibland händer det att primära känslan utlöser en annan känsla som van visar för partnern, den kallas sekundär känsla.

Som i exemplet ovan – du blev kanske besviken för att du inte fick mjölk, besvikelsen var den primära känslan. Sedan blev du arg, och började skrika – det är den sekundära känslan. Ju mer arg och upprörd du blir, desto svårare blir det att vrida klockan tillbaka. Är man upprörd blir man lätt dömande (hen bryr sig uppenbarligen inte om dig, annars hade ju hen brytt sig om att handla det du bett om!), man börjar dra in tidigare oförrätter (som när hen glömde att ge dig rosor på alla hjärtans!) och man klarar inte av att höra några förklaringar (vadå ”fick inget SMS om mjölk?”, att hen inte får dina SMS är väl bara ytterligare ett tecken på att hen inte bryr sig!). Man blir helt enkelt omöjlig, och det är inte roligt för någon.

Tanken är inte att du ska låtsas bort det du känner, utan faktiskt tvärtom – går du därifrån en stund kan du kanske stanna i första känslan istället för att rusa vidare. 

Hur hjälper det då att tänka på primära och sekundära känslor? Om du känner igen dig i situationen vet du nog precis hur det är när känslostormen börjar resa sig, och det är så lätt att ryckas med! Om du märker att du hamnat mitt i en sådan storm, testa att helt enkelt säga som det är – ”du, förlåt, jag blev egentligen besviken, men började skrika på dig istället för att säga det”. Chansen är stor att luften går ur fajten om du backar till där det började, och visar att du förstår att det var orimligt att skrika över oköpt mjölk. Det kan faktiskt vara klokt att innan stormen ens börjat helt enkelt säga ”du, jag behöver en liten stund för mig själv” och ta en promenad runt kvarteret. Tanken är inte att du ska låtsas bort det du känner, utan faktiskt tvärtom – går du därifrån en stund kan du kanske stanna i första känslan istället för att rusa vidare. När du kommit tillbaka kan ni lugnare prata om vad som har hänt. Är sådana bråk vanliga för er kan ni faktiskt redan på förhand snacka genom hur ni ska göra, så blir det lättare att gå ifrån ett tag.

Och känner du igen dig väldigt mycket, kan jag tipsa om boken The High-Conflict Couple av Alan E. Fruzetti. Det är självhjälpsbok som, trots att den är kort, har massor av handfasta tips för dem som har en lite väl stormig relation. Och fungerar självklart även i relationer utanför tvåsamhetsnormen.  

Text: Tanja Suhinina

Tre saker du inte visste om sperma

Tanja-byline.jpg

Tanja Suhinina

Ottars bloggare Tanja Suhinina, psykolog med inriktning på sex och relationer, är tillbaka med ett inlägg om manlig utlösning.

Det spännande med sexologi är att det är så många olika områden som ryms i ämnet - det kan ju handla både om kroppen och om känslor, om popkultur och om evolution, om egna berättelser och om samhällen. Som psykolog har jag närmast till upplevelserna, men det är just därför det är extra roligt att läsa på om kroppen lite. Så idag bloggar jag tre saker om manlig utlösning som du kanske inte visste!

1) Sperman som sprutas ut vid utlösning är en cocktail från tre olika ställen i kroppen, och alla tre vätskorna har en egen funktion. Testiklarna bidrar med spermier - utlösningens mest kända ingrediens som enbart utgör några procent av den färdiga blandningen. Det är omöjligt att titta eller smaka sig till om sperman innehåller några spermier.

Prostatan sitter runt urinröret en bit in i kroppen, och bidrar med tunnflytande mjölkigt sekret, ungefär en fjärdedel av den färdiga blandningen. Sekretet innehåller inte minst zink, som skyddar DNA:t i spermierna. 

Ännu längre in i kroppen finns sädesceller som producerar en geléaktig vätska. Den vätskan innehåller energi så att spermierna orkar med den långa resan, och dessutom ämnen som gör att de skyddas från den farliga miljön i livmodern.

2) När sperman väl har blandats finns det inget återvändo - den ska ut! Flera muskler i bäckenet börjar spänna sig rytmiskt. Den viktigaste just då blir en muskel som liksom håller om kukroten och trycker på, ungefär som man gör när man ska trycka ut tandkräm ur en tub. Det gör inte bara att sperman flyger ut - det gör också att blodet i svällkropparna rinner mot ollonet och gör det lite extra hårt och känsligt. 

3) Som alla nog vet kommer sperman ut genom urinröret. Vet ni hur gevärspipor är konstruerade, att de har räfflor i spiralmönster på insidan så att kulorna flyger längre och rakare? Detsamma gäller även urinröret, vilket gör att sperman kan färdas fort och långt. 

Text: Tanja Suhinina

Subscribe to RSS - Tanja Suhinina