Tidskrift om sex och politik
Tidskrift om sex och politik
Portätt på två abourdoulor.
Anna Tallwe och Opokua Britton. Foto Nadja Hallström.
Reportage Abort

Abortdoulor – nytt fenomen i Sverige

Brister den svenska vårdens information och stöd till den som genomgår en abort? Ottar träffar två av Sveriges första abortdoulor, och pratar med de som behövt doulornas hjälp.

Vårsolen skiner in från balkongen i det stora rummet på Malmö universitetssjukhus. På nattduksbordet ligger en avklippt tablettkarta och några smärtstillande. Det är slutet på maj 2019 när Annika ligger i sjukhussängen och väntar på att aborten ska sätta igång på riktigt.

– Jag visste inte om barnmorskan skulle komma tillbaka, eller vem jag skulle få kontakt med om jag behövde hjälp. Jag kände mig otroligt ensam, säger Annika.

De kala väggarna pryds endast av tavelkrokar utan tavlor och en sned lapp med metoder för att skydda sig mot oönskade graviditeter. Trots att Annika aldrig gjort en abort förut har hon inte fått särskilt mycket information. Hon känner sig aningslös inför de kommande timmarna.

På väg till Annikas rum är doulan Anna Tallwe. De har kommit överens om att ses på sjukhuset eftersom Annika inte vill gå igenom aborten ensam. I rädsla för att de inte ska hitta varandra vågar Annika inte lämna rummet förrän Anna hittat dit.

I USA har doulatrenden växt sig stark. Där är även abortdoulor vanligt förekommande, och det finns kliniker som erbjuder kostnadsfri hjälp.


Att anlita en doula under sin förlossning och önskan om att föda i sin hemmiljö istället för på sjukhus är två växande förlossningstrender i Sverige. Enligt flera studier kan en doulas närvaro kopplas samman med att patienten upplever mindre negativa känslor under och efter en förlossning, den så kallade »doulaeffekten«.

I USA har doulatrenden växt sig stark. Där är även så kallade abortdoulor vanligt förekommande, och det finns kliniker som erbjuder kostnadsfri hjälp av abortdoulor till patienterna. I USA kan den som ska göra abort mötas av protesterande abortmotståndare utanför klinikerna, som är speciella kliniker där just aborter utförs, och i vissa delstater är det svårt att ens få tillgång till abort. I Sverige utförs aborter på vanliga sjukhus och kliniker och det är lätt att få tillgång till abortvård.

Frågan är varför fenomenet med abortdoulor har letat sig till Sverige, och hur behovet egentligen ser ut.


Varje år genomförs 35 000–38 000 aborter i Sverige. I siffrorna ingår många olika individer, med olika anledningar till aborten och olika konstellationer av stöd runt sig. Eller inget stöd alls. Fokus för denna vinters debatt om abort i Sverige handlade om hemabortens förutsättningar. Hemaborter blir allt mer vanligt förekommande. Vissa vill se en lagförändring så att medicinsk abort – sådan som görs med abortpiller – ska kunna utföras helt utan sjukhusbesök. Andra anser att det skulle innebära ett svek från vården.

Bild på Annika som pratar med sin doula Anna Tallwe.
Annika och abortdoulan Anna Tallwe.

Abortvårdens rutiner kan skilja sig beroende på vart du bor i landet, men det erbjuds alltid kostnadsfritt samtalsstöd före och efter aborten. Under en hemabort kan du ringa till din mottagning, eller Vårdguiden vid behov av medicinsk rådgivning. Sjukvården rekommenderar alltid att hemaborter görs i sällskap med någon, eftersom man kan behöva hjälp om det till exempel blöder väldigt mycket.

Oavsett var aborten sker så vittnar många inlägg i abortgrupper på bland annat Facebook som Ottar tagit del av att det finns en bristande kunskap om hur aborter fungerar.

Det kan röra sig om osäkerheter inför, under och efter en abort, med berättelser och funderingar om både fysiskt och psykiskt mående. Flera upplevelser beskrivs också av en djup ensamhet, även när aborten skett på sjukhus.

»Jag sökte på internet och ställde in mig på en blodig och långdragen sjukhusvistelse«

Annika


Annika och hennes make hade försökt i flera år innan de blev gravida. Ett negativt personligt besked ledde till beslutet om abort. Den behövde göras efter gravidvecka 12 och innebar därför en medicinsk abort på sjukhus. När Annika insåg att hon stod inför en abort hade hon ingen som helst bild av hur aborter gick till.

– Jag sökte på internet och ställde in mig på en blodig och långdragen sjukhusvistelse. Jag kände knappt någon som hade gjort abort. Nu vet jag att en av mina vänner har det, sannolikt är det fler. Man pratar ju inte om det, säger Annika.

Porträtt på Annika, som fått hjälp av en abortdoula.
Annika

Annika och Anna Tallwe möttes första gången 2016 då Anna var anlitad som doula under Annikas första graviditet. Anna Tallwe är grundare av Din Gravidcoach, ett företag med doulor i Skåne.

När Annika och maken hörde av sig till Anna om att vara med under den kommande aborten, var det första gången hon fick en sådan förfrågan. Efter det uppdraget blev det en självklarhet för Anna att »doula« även vid aborter.


På sjukhuset tar Anna och Annika en promenad för att aborten ska komma igång. De går till sjukhuscafét som delas mellan kvinnokliniken och BB, där kryllar det av höggravida, nyblivna föräldrar och glada familjemedlemmar. När de står i cafét blir byxorna plötsligt alldeles blöta. Annika blir förvånad men känner igen känslan från sin första förlossning. Vattnet har gått.

– Jag hade inte reflekterat över huruvida jag hade någon mängd vatten, eller att det skulle gå vid en abort. Det var första gången det verkligen kändes att något hände i kroppen. Jag blev både rädd och ledsen, och lite lättad. Vi väntade ju på att det skulle vara över, säger Annika.

I chocken vänder sig Annika mot Anna som tar henne i handen. Det är ett av ögonblicken Annika har som ett fint minne av Anna Tallwes närvaro. Ett annat sådant tillfälle är när Annika ligger i sjukhussängen och de båda märker att det börjar blöda kraftigt. Annika blir då hänvisad till toaletten med en bäckenskål från personalen, men förstår inte riktigt varför. Så glider det ut något som sköterskan sedan bekräftar är moderkakan.

– Skötaren sa att vi behövde vänta på fostret och »du kan väl krysta«, så jag tittade frågande och kände att det var ett ord som inte hörde hemma där för mig, säger Annika.

Annika och Annas dag består av samtal om allt mellan himmel och jord och olika sorters massage. Anna Tallwe är i sitt uppdrag som doula även ett stöd för Annikas make som hon kontinuerligt uppdaterar om läget. När fostret kommer ut klipper sköterskan loss moderkakan och lägger fostret på en njurformad pappersskål som Anna Tallwe får ta en bild på och mejla till Annika, som vill ha ett foto, men inte i sitt egna kameraalbum.


En abortdoula kan fungera som ett stöd genom hela abortprocessen och en tid efteråt om det behövs. Doluans roll är att hjälpa till att bearbeta de känslor som uppstår när de faktiskt uppstår, så att det inte blir en händelse personen som gjort aborten behöver bära ensam. Enligt Anna Tallwe blir många bemötta med sin abort som en händelse de förväntas gå vidare ifrån när graviditeten är avslutad.

– För vissa är det så klart en obetydelsefull händelse, men andra bär det genom hela livet ensamma. Hur aborten sker kan ha betydelse för bearbetningen, säger Anna Tallwe.

Annika berättar om hur de tillsammans bearbetade aborten.

– Jag tror att genom att vi var där båda två och kunde ha en dialog var ett sätt att definiera stunden där och då. Vi pratade både sakligt och filosofiskt, det kändes meningsfullt. Anna gjorde allt till en bra upplevelse i det stora tunga, säger Annika, och fortsätter:

– Det var tufft, men det känns som en hanterad händelse. Det var skönt att ha någon att prata med som kunde ge perspektiv direkt när tankarna uppstod. Sedan när det var över var det liksom över.

Till skillnad från Annikas upplevelse gick studenten Winta igenom sin abort med familjen helt ovetandes utanför rummet.

»Det var fullt med glada människor på stan, och där gick jag och kände hur det blödde medan jag tänkte på att ingen visste vad jag precis hade gått igenom. Det kändes så ensamt bland så mycket folk.«

Winta


Det är sommar 2020 när Winta tar ett graviditetstest som snabbt visar positivt. För henne finns bara ett alternativ, hon ska göra abort. Men på jobbet är hon uppe i ett projekt som, mot barnmorskans inrådan, går före aborten. Hon berättar ingenting för sin familj. De enda som vet vad som faktiskt pågår är de tre närmsta vännerna, men i tankarna känner hon sig ensam.

– Det kändes väldigt uppenbart att jag skulle göra en abort. Men det där uppenbara minskade med tiden. Jag vet att mina föräldrar hade stöttat mig, men jag kände en skam som jag inte kan förklara. Jag kunde bara inte berätta, säger Winta.

När det är dags för aborten, en medicinsk abort som Winta gör hemma, har graviditeten gått över vecka 9 och paniken sätter in på riktigt. Hon har ingen aning om vad som väntar.

– Jag kunde inte sova på grund av nervositeten. Historierna jag hade läst på internet gjorde mig så rädd för smärtan och det som skulle ske, säger Winta.

I några timmar pendlar Winta mellan badrum och sovrum. Till slut behöver hon bättre bindor eftersom det blöder mycket, så hon ringer dit en vän.

– Jag möter henne i porten men inser att jag måste tillbaka. Så jag springer upp, men hinner inte stänga dörren innan jag står i en blodpöl. När jag tar av mig byxorna ramlar fostret rakt ned på badrumsgolvet. Min vän ser allt och får panik. Vid det tillfället börjar jag storgråta, det var det mest traumatiska jag varit med om, berättar Winta.

– Jag blundade medan jag tog upp fostret med en pappersrulle, det kändes som att jag gjorde något väldigt fel. Inte att jag ångrade mig men det var en otroligt surrealistisk situation, långt ifrån vardaglig, fortsätter hon.

Senare samma dag, när Winta är ensam igen, sätter hon på sig en kjol och går ut för att handla i eftermiddagssolen.

– Det var fullt med glada människor på stan, och där gick jag och kände hur det blödde medan jag tänkte på att ingen visste vad jag precis hade gått igenom. Det kändes så ensamt bland så mycket folk, berättar Winta.

När Ottar träffar Winta är det ungefär nio månader sedan aborten. Än i dag väcks tankar hon beskriver som »en kamp mot gränserna om vad man får känna och tänka«.

– Härom veckan tänkte jag på att jag skulle ha fött den här månaden, men får jag säga det högt? Har jag rätt att känna?

Opokua Britton från Doulakollektivet i Stockholm är en av de än så länge få doulorna i Sverige, som också erbjuder stöd vid abort.

Porträtt av abortdoulan Opokua Britton
Opokua Britton

– Det är ofta en tung upplevelse som kan vara tuff även om aborten är helt frivillig. Att ha någon där som kan ge både fysiskt och emotionellt stöd är något jag tror många skulle uppskatta. Alla har inte någon som kan hjälpa till, eller vill ens ha någon som står en nära, säger Opokua.

Hittills har hon hjälpt en kvinna som stod i valet och kvalet av sitt beslut utan någon att dela tankarna med. Stödet pågick under två veckor och skedde via mejl.

– Hon mejlade mig när det passade och kändes okej för henne. Hur stödet ser ut beror på förutsättningarna. Det viktiga är att personen känner sig trygg och att jag som doula känner att jag kan bidra med närvaro och stöd, säger Opokua.


När Opokua Britton och Anna Tallwe har skrivit om att de erbjuder doula-stöd vid aborter på sina sociala medier har de fått mycket positiv respons, och meddelanden från personer som säger att de önskade att de hade vetat att abortdoulor fanns tidigare. Både Anna och Opokua menar att det kan finnas en poäng med att skilja vården från doulaverksamheten, men att det skulle vara bra om fler kunde få information om att de finns.

– Många uppskattar att man är utomstående, och inte en del av vårdsystemet. När man jobbar på ett sjukhus ligger det medicinska i fokus, säger Opokua Britton, som även är sjuksköterska.

– Jag tänker att det är viktigt att vi som doulor inte gör anspråk på det medicinska. Sen kan jag ju av erfarenhet skapa lugn och trygghet i situationer som jag har varit med om förr, men är man orolig ska man fråga sjukvården, säger Anna Tallwe.

Kanske hade Winta inte behövt bära sina tankar och gå igenom aborten på samma sätt och om hon vetat att abortdoulor existerade. I Wintas fall hade hon haft råd på grund av sitt extrajobb. Att anlita en abortdoulas tjänster kan kosta mellan 3000–5000 kr.

»Vi strävar ju efter en jämlik vård. Det skulle inte kännas etiskt riktigt att hänvisa till en tjänst som kostar massa pengar som alla inte har råd med.«

Amanda Cleeve.


Hur ser den ordinarie abortvården på abortdoulors verksamhet? Ottar frågar Amanda Cleeve, forskare i Kvinnohälsa på Karolinska Institutet och barnmorska på Södersjukhusets abortmottagning.

– Vi har inte någon erfarenhet av abortdoulor på Södersjukhuset, men om man vill är det välkommet att ta med sig en doula istället för en vän eller anhörig till kliniken. Precis som vid förlossningar har vi det medicinska ansvaret, säger Amanda Cleeve.

– Det kanske skulle bli vanligare om fler kände till att abortdoulor existerar. Men det kan ju vara så att behovet inte finns, vi jobbar evidensbaserat. Enda sättet att ta reda på det är att fråga de abortsökande själva, säger Amanda Cleeve.

Vi frågar om vården skulle kunna ge information om abortdoulor.

– Jag vet inte vad som gäller rent juridiskt, men vi strävar ju efter en jämlik vård. Det skulle inte kännas etiskt riktigt att hänvisa till en tjänst som kostar massa pengar som alla inte har råd med, säger Amanda Cleeve till Ottar.

Josephine Frans är frilansskribent

Fler artiklar

Artiklar Abort

Abortion in the age of covid

When the pandemic affects reproductive health inequities in the U.S negatively, non-profits steps up to cover the gap.

Nyheter Abort

Vad kan vi vänta oss av Biden?

Kan Joe Biden återkalla Trumps otaliga försämringar i flera sexualpolitiska frågor. Vad kan vi förvänta oss?