Tidskrift om sex och politik
Tidskrift om sex och politik
Krönika Abort

Abortmotståndarna förlorar sitt viktigaste vapen

En kvinna fälls för att ha gjort abort på Malta. En aktivist i Polen döms för »medhjälp till abort«. Det ser ut som bakslag, men är snarare en desperat uppvisning från abortmotståndarna – som riskerar att förlora sitt viktigaste vapen, skriver Anna Dahlqvist.

Min första reaktion är misstro. En fällande dom mot en kvinna som har gjort en abort? Nu? Sedan blir jag arg, svär högt och förbannar makthavarna på Malta. Det är den första domen på nästan tio år.

Malta verkade ju vara på väg ut ur sin 1800-talskokong, den där en kvinnas kropp till varje pris måste kontrolleras. Visst skymtade vi ljus i mörkret? Först var det rättsprocessen efter att en amerikansk turist nekats abort på Malta trots risk för blodförgiftning. Sedan kom regeringens förslag om att abort ska tillåtas vid allvarligt hot mot liv och hälsa. Ett historiskt steg i ett land där totalt abortförbud råder.

Och så den starkt lysande facklan: En aborträttsrörelse som går ut på gatorna, människor som demonstrerar och debatterar med namn och ansikten. För bara några år sedan var det otänkbart på Malta. Rädslan var för stor. Motståndarna för mäktiga. »Vi har blivit hjärntvättade till att betrakta abort som mord på Malta«, sade en aktivist jag intervjuade 2020.

Maltesisk media skriver om kvinnan som nu fällts, att hon har gjort en medicinsk abort hemma, att hon levde i en våldsam relation och att det var den våldsamma partnern som polisanmälde henne. Hon led av psykisk ohälsa, skriver de. Ett pressmeddelande med rubriken »This should never have happened« dyker upp i min inkorg. Domen är villkorlig på tre år.

»Jag kan inte låta bli att le åt den desperata uppvisningen. Bakslag ligger i utvecklingens dna. Rättsfallet är en del av processen, en väg framåt som kräver sitt pris.«

Misstron som övergick i ilska tar nu en oväntad vändning. Jag kan inte låta bli att le åt den desperata uppvisningen. Bakslag ligger i utvecklingens dna. Rättsfallet är en del av processen, en väg framåt som kräver sitt pris. En klen tröst för den våldsutsatta kvinnan som får betala priset, det inser jag, hon som numera är en dömd brottsling.

Men det är följdriktigt att den katolska kyrkan och dess allierade statuerar exempel, att de kämpar med näbbar och klor just nu. Än råder våra lagar, tycks de säga. Med betoning på än.

Kanske låter det konspiratoriskt men på Malta är korruptionsnivån hög, gränsen mellan stat och kyrka lämnar en del övrigt att önska, liksom rättssystemets självständighet.

Pressmeddelandet med budskapet »This should never have happened« kommer från Voice for Choice Coalition på Malta och jag räknar till tolv aktörer som skrivit under. Det är organiserade läkare, föräldrar, akademiker, män mot våld och hbtqi-aktivister. »Vi vältrar oss i vår ignorans och är stolta över det som borde vara vår skam«, skriver de om systemet som förråder kvinnorna. De har tagit upp kampen och de placerar skammen där den hör hemma.

Domen på Malta kommer knappt tre månader efter att den polska abortaktivisten Justyna Wydrzyńska döms till åtta månaders samhällstjänst. Det är första gången en aktivist ställs inför rätta och fälls för medhjälp till abort i Polen.

Det finns en kuslig, om än inte överraskande, likhet mellan fallet på Malta och den kvinna som bad Justyna Wydrzyńska om hjälp med abortpiller. Även hon levde i en våldsam relation och anmäldes till polisen av sin våldsamma partner. Men till skillnad från på Malta är det, enligt polsk lag, inte straffbart att göra en abort – bara att agera utförare eller medhjälpare.

»Hon vet att att hon har tilldelats rollen som det avskräckande exemplet.«

När jag intervjuar Justyna Wydrzyńska för Amnesty Press konstaterar hon att hon är en bricka i ett spel, och berättar att domaren i hennes fall belönades med en befordran. Hon vet att att hon har tilldelats rollen som det avskräckande exemplet.

Och ja, även i Polen skakar marken under abortmotståndarnas fötter. 2020 togs ett av undantagen i abortförbudet bort, det om abort vid fosterskador. Över 100 000 människor runtom i landet demonstrerade mot beslutet. Det var en reaktion utan motstycke, en – för politikerna – skrämmande uppvisning. Inför höstens parlamentsval i Polen utmanar oppositionen med ett förslag om fri abort till vecka tolv. I dag är abort endast tillåtet vid våldtäkt eller allvarlig hälsofara.

Hotet mot den katolska kyrkan, som har en direktlinje till den politiska makten (och därmed även rättssystemet) i Polen, är uppenbart. Stödet för en mer liberal abortlag ökar.

Aborträttsaktivisterna i Polen är högljudda. De är också välorganiserade. Som en del av ett större europeiskt nätverk hjälper de människor att resa utomlands för att göra abort eller få tillgång till abortpiller. De låter sig inte skrämmas av domen.

Och som avskräckande exempel är Justyna Wydrzyńska allt annat än effektiv. Hon har varit tydlig med att hon ingenting ångrar. Att hon har rätten på sin sida. Aldrig har hon dolt sitt ansikte eller namn. Istället har hon berättat öppet om sin egen abort. Därmed förlorar motståndarna sitt viktigaste vapen – skammen.

»Aldrig har hon dolt sitt ansikte eller namn. Istället har hon berättat öppet om sin egen abort. Därmed förlorar motståndarna sitt viktigaste vapen – skammen.«

Det som ser ut som bakslag är inte bara tecken på utveckling. Domsluten blir också, i all sin vidrighet, en grogrund för mobilisering. Än är det inte avgjort, men rättsprocesserna kan fungera som bränsle i en fortsatt kamp.


Text Anna Dahlqvist, frilansjournalist och författare

Fler artiklar

Essä Abort

Frihet i en liten påse?

På 1970-talet fantiserade feminister om konstgjorda livmödrar. I dag är vi närmare det än någonsin.