»Alla jobb suger ju mer eller mindre«

Fem personer som säljer sex chattar om huruvida sexköpslagen är feministisk, bilden av »Den lyckliga h*ran«, och vikten av att lyssna.

Medverkande

Ellie: Kvinna, 28 år, jobbat inom olika sorters sexarbete i 11 år. Halvöppen och aktivist.

Ophelia: Kvinna, 32 år, jobbar privat och på bordell. Har jobbat i många olika länder under olika lagstiftningar. 

Jessica & Maria: Transfeminina, 23 och 24 år. Gillar konst, kultur, spel & aktivism. 

Lyosha: Man, 23 år, jobbat som strippa och modellat för porr. Säljer sex sedan tidiga tonår.

Ellie: Vad tycker ni om det faktum att alla sexarbetare ses som offer och en inte ses som representativ? Och att folk som inte har någon erfarenhet av att sälja sex får representera oss istället.

Ophelia: Sluta tala i vår fråga. Sexarbetare är några av de tuffaste, starkaste, modigaste människor som finns. Vi trotsar stigman, diskriminerande lagar, idéer om vad människor, i synnerhet kvinnor, får och inte får göra med sina kroppar.Om en av oss inte anses kunna representera många, låt fler komma till tals!

Jessica & Maria: Folk har redan har en bestämd bild av sexarbetare; offer för trafficking (vilket inte är sexarbete utan människohandel). Det är skevt att säga till dem som har tolkningsföreträde att de är undantag och inte vet hur det egentligen är.

»Under mina 4 år som sexarbetare har jag ALDRIG känt mig så exploaterad som jag gjorde VARJE DAG när jag jobbade med IT.«

Lyosha: Folk måste lära sig se skillnad på människor som gör aktiva val och de som inte gör det.

Ophelia: Detta gäller SÄRSKILT migrerande och rasifierade sexarbetare. Där folk »vet« att de inte arbetar med sex av fri vilja. Det är ett hån mot de som kämpat hårt (betalat människosmugglare till exempel) för att tjäna mer och jobba under bättre villkor. De talar ofta flera språk, är beresta, kompetenta. Så måste de kämpa mot stereotyper, riskera deportation och få sina kunder arresterade under svensk lag.

Ellie: I Paris finns till exempel Steel Roses; 300 kinesiska migranter som är street workers som organiserat sig trots att de varken talar franska eller engelska. De behöver inga räddare som talar för dem.

Ellie: »Offret« och »Den Lyckliga H*ran« ställs ofta emot varandra trots att det finns fler nyanser än så. Hur påverkas ni av de schablonerna?

Ophelia: Jag kan uppleva att jag måste vara den lyckliga horan i personliga sammanhang. Och det blir ju också fel. Alla jobb suger ju mer eller mindre. Men under mina 4 år som sexarbetare har jag ALDRIG känt mig så exploaterad som jag gjorde VARJE DAG när jag jobbade med IT. Och då har jag jobbat på bordell och haft 8+ timmars skift.

Lyosha: Om en ska väga vad som gör en lyckligare så kan jag säga att jag har mått 100 gånger sämre när jag jobbat under stress på nåt café i 9 timmar med otacksamma kunder, kommit hem helt jävla förstörd och ledsen. Kontra med att jobba 1 timme och i 9 av 10 fall faktiskt haft det bra och dessutom tjänat lika mycket!

Jessica & Maria: Som transfeminina upplever vi att folk utgår ifrån att vi säljer sex. Vi kanske inte ses som offer när det kommer till sexarbete, då det förväntas av oss, men i det cis-normativa samhället är vi offer på grund av att vår identitet inte ses som naturlig.

Ophelia: Bara snabbt på tal om de olika roller en tillskrivs på grund av vem en är: I USA var det nyligen ett polistillslag mot en websida som heter Rentboy där (framförallt) mansidentifierade sexarbetare annonserar. Det var en stor debatt om det men inte en enda jävel talade om att de här männen var offer eller utsatta för trafficking. Jättestor skillnad från debatten runt till exempel Backpage, där fler kvinnoidentifierade sexarbetare annonserar.

Ellie: Av vilken anledning sexarbetar ni och hur länge har ni sexarbetat?

»Queerungdomar lever oftare i utsatta situationer, både socialt och ekonomiskt, internationellt men även i Sverige.«

Jessica & Maria: Två olika svar från oss: 1. Tycker sex är kul, skönt och bra pengar. Har sexarbetat i ett halvår. 2. Har haft en paus i 2 år när det kommer till sex överhuvudtaget, p.g.a. stor operation, innan dess sexarbetade jag under ett år. Bryr mig inte så mycket om sex, men om det innebär cash så är det najs.

Lyosha: Jag tycker om att hjälpa folk (till exempel funkisar och folk med social fobi), det är lättförtjänta pengar, jag får träffa människor. Jag har sålt sen jag var 14 så det blir 10 år nu.

Ophelia: Jag får pengar till mat och hyra, busskort, kläder. För mig passar det bättre än andra jobb jag har haft. Har arbetat med sex i 4 år. Det verkar vanligt att unga bögar fått ersättning för sex, utan att se sig som sexarbetare. Sen om en var så ung som du var Lyosha, är det ju utnyttjande av barn. Queerungdomar lever oftare i utsatta situationer, både socialt och ekonomiskt, internationellt men även i Sverige. Kanske blivit utslängda hemifrån och så. Sorry om det här är triggande.

Ellie: Hur ser ni på att queers oftare börjar sexarbeta i ung ålder?

Lyosha:  Många queers får växa upp snabbare, särskilt bögar.

Jessica & Maria: Det kan bero på att en som hbtq blir medlem i internetcommunityn för att hitta sexpartners eller utforska sin sexualitet/identitet. Det är ofta där som nån frågar »om en vill ligga? Och få betalt«

Lyosha: Gay är förknippat mer med sex än vad straight är. Vi har en historia av att ses i smyg och då hinner en bara med sex, därav sexstämpeln. Detta lever kvar i nya former, till exempel på QX.

»Det är inte feministiskt att vita medelklass ciskvinnor säger åt andra kvinnor vad de får eller inte får göra med sina kroppar.«

Ophelia: Sen historiskt sett har många gays betalat för sex då de inte kunnat leva ut sin sexualitet i sina »riktiga« liv. Som queer har en redan brytit mot så många av samhällets tabun, särskilt sexuella. Då är steget inte lika stort som för straighta. Så var det för mig iaf.

Ellie: Är sexköpslagen feministisk?

Ophelia: Det är inte feministiskt att vita medelklass ciskvinnor säger åt andra kvinnor vad de får eller inte får göra med sina kroppar. Vi lever i ett patriarkat där kvinnor ständigt bli objektifierade. Om vi utnyttjar detta till vår fördel och tjänar pengar på situationen straffas vi genom att vi förminskas och fråntas vår agens, kallade antingen offer eller könsförrädare.

Lyosha: Kopplerilagen måste ändras så att en får jobba tillsammans. Till exempel på kontrollerade bordeller där kunderna registreras och det finns videokameror i entrén så att de som jobbar kan känna sig trygga. Det skulle vara tryggare än att träffa kunder via nätet eller på gatan.

»Hatar ni sexarbetare: ok, jobba för att kriminalisera oss och våra kunder. MEN om ni verkligen bryr er om vår välfärd: LYSSNA på oss!«

Ophelia: Till feminister som vill hjälpa: Vad är er egentliga drivkraft? Tänk efter lite nu. Är det vikigaste för er att sexarbetare inte far illa? Eller att vi ska få ett samhälle utan sexarbete? Hatar ni sexarbetare: ok, jobba för att kriminalisera oss och våra kunder. MEN om ni verkligen bryr er om vår välfärd: LYSSNA på oss! Arbeta för avkriminalisering så att vi kan få säkrare arbetsvillkor och slipper leva med stigma, gömda och rädda att ta del av samhällstjänster såsom polis, hälsovård och socialtjänst. DET är feministiskt.

Ellie: Jag har försökt göra mig hörd i feministiska kretsar på nätet men blir fullständigt underminderad. Vårt organiserande kallas för pimplobbyn.

Ophelia: Det där med pimplobbyn är jättekonstigt. Jag är med i flera sexarbetarorganisationer bestående av enbart sexarbetare; som är queers, ensamstående mammor, migranter, och de spenderar sin tid, energi och inkomst för att arbeta för sexarbetes rättigheter. Om det var så att vi var finansierade av någon internationell pimpmaffia så vill jag veta var de pengarna är…

Ellie: Har ni negativa erfarenheter av polis eller myndighet?

Lyosha: Ja, när jag skulle anmäla ett övergrepp så blev det mindre allvarlig stämning när de frågade vad jag jobbade med (och jag nämnde att jag säljer sex). Fastän övergreppet inte skedde när jag sålde till någon.

Ophelia: Om de säger att allt sexarbete är sexuella övergrepp så kan de ju inte ta verkliga sexuella övergrepp mot oss på allvar. Polisen kan ju inte följa varenda potentiell kund (det vill säga alla män) så de förföljer oss istället.

Ellie: Ni kanske hörde om hur en sexarbetare fick sin dörr insparkad av Prostitutionsenheten när hon hade en kund. Hon förlorade kunden och blev tvungen att flytta eftersom alla grannar hade hört det när det hände.

Ophelia: Migrerande sexarbetare som jobbar under svåra förhållanden vågar inte gå till polisen såvida de inte är i absolut livsfara. För det innebär att de blir deporterade. Dessutom så skrämmer ju all form utav poliskontakt bort kunder och till skillnad från vad folk tror vill vi ju ha kunder!

Ellie: De flesta sexarbetare jag känner tycker illa om sexköpslagen och vill att den ska skrotas. Vad tror ni det är som allmänheten har fått om bakfoten då de stödjer den och tror att den hjälper oss?

Lyosha: Jag tror bara att folk inte har nån insikt, det är det allt handlar om. Ingen av dom som inför lagarna känner någon sexarbetare, de har bara sett vad media målar upp.

Ophelia: Och vanligt folk vet knappast vad lagen innebär för oss.

Ellie: När alternativ presenteras blandas legalisering och avkriminalisering ihop, trots att de påverkar sexarbetare på helt olika sätt.

»Jag ser faktiskt positivt på framtiden. För 20 år sedan trodde folk att en kunde få aids av att skaka hand med en bög och att samhället skulle falla sönder om queers fick gifta sig.«

Ophelia: Jag ser faktiskt positivt på framtiden. För när jag har pratat med folk på senaste tiden verkar det som de är redo att ta in information om det här. Jag tror att folk kommer skämmas om några år för att de inte lyssnade på och stöttade sexarbetares kamp. För 20 år sedan trodde folk att en kunde få aids av att skaka hand med en bög och att samhället skulle falla sönder om queers fick gifta sig. Om 20 år hoppas jag att människor insett det absurda i att moralisera över vuxna människors sexuella val.

Ellie: Jag hoppas det går snabbare än 20 år!

Ellie: Hur påverkar sexköpslagen er vardag?

Ophelia: När jag jobbar i Sverige är kunderna mer stressade än utomlands och har mindre respekt för mig. Jag skulle inte våga gå till polisen om något hände.

Ellie: Jag skulle aldrig våga anmäla om något hände med en kund. Sen är jag paranoid att hotellpersonal ska misstänka mig och porta mig. Antitraffickingorganisationer håller föredrag för dem hur de ska känna igen »prostituerade«, med rasistiska och homofoba kännetecken. Till exempel om de ser ut att komma från ett visst land, inte pratar svenska, är kvinnor i sällskap och så vidare.

Ellie: Vågar ni vara »ute« som sexarbetare? Med vilka?

Ophelia: Jag är ute med typ alla mina kompisar och delar av min familj. Det är lätt för mig att vara ute, särskilt eftersom jag inte bor i Sverige.

Lyosha: Jag är ganska öppen, om någon frågar eller tar upp det i en diskussion. Om någon inte gillar vad jag gör så har dom inget att hämta hos mig.

Ellie:  Sexarbetare högre upp i hierarkin kan berätta om en jobbar med en mildare form av sexarbete, även om en gör mer saker än vad en är öppen med. Det handlar om att ha råd att komma ut, och vad en riskerar. Det är inte värt risken för de flesta.

Lyosha: Har en barn och familj och lever ett annat liv vid sidan av kan det förstöra, på grund av stigmat.

Ellie:  Känner ni andra sexarbetare?

Lyosha: I Sverige känner jag cirka åtta-tio stycken. Alla jobbar inom olika områden.

Ophelia: Eftersom jag jobbat i olika miljöer till exempel på klubbar och bordeller och engagerat mig för sexarbetares rättigheter känner jag typ hundratals. Kanske 30 som jag umgås med.

Ellie: Åh önskar jag också umgicks med så många. Jag känner cirka 3 i min direkta närhet.

 »De flesta har nog pratat med eller har en kompis som är sexarbetare, utan att veta om det.«

Ophelia: Jag känner privata eskorter, migranter, bordellarbetare, street workers, strippor, porrskådespelare, sugarbabies, folk som gör det lite casually… känner inte så många i Sverige. Jag känner också många äldre sexarbetare så det bådar gott för framtiden. Känner en som är typ 80 år också. Hon säger att hon får så många unga killar och eftersom hon ser så dåligt kollar hon alltid leg.

Ellie, Lyosha: Åh coolt!

Ellie: Vad tycker ni att en kan göra som bra allierad?

Jessica & Maria: Speak-up! Säg »Nej, jag håller inte med« när folk maler på om hur bra den svenska sexköpslagen är. Var »jobbig«, våga få en arg feministblick på dig… Hehe

Ophelia: Lyssna när vi berättar hur det är. Protestera när folk säger, »hon beter sig som en jävla h*ra«. Kanske påminna folk om att det finns sexarbetare överallt. De flesta har nog pratat med eller har en kompis som är sexarbetare, utan att veta om det.

Ellie: Har ni något ni vill tillägga innan vi avrundar?

Ophelia:  Jag vill säga att jag tror att Elise Ottesen-Jensen skulle ha haft mycket starka åsikter om ett samhälle som inte lyssnar på sexarbetare och värnar om deras självbestämmande, säkerhet och hälsa.

Ellie, Lyosha, Jessica & Maria: BRA SAGT!

* * *

 

Kommentarer

Sexköpslagen är en klasslag! De övre medelklass-feministerna ska inte stå oemotsagda i sitt förakt för manliga låginkomsttagare som köper billiga sextjänster kontant på gatan och jagas av förmyndar-polis. Välbärgade män kan köpa hur mycket sex som helst oåtkomligt och diskret över internet och behöver inte riskera att mötas av förakt för sitt avvikande sexbeteende!

Lägg till ny kommentar

Ren text

  • Inga HTML-taggar tillåtna.
  • Webbadresser och e-postadresser görs automatiskt till länkar.
  • Rader och stycken bryts automatiskt.
By submitting this form, you accept the Mollom privacy policy.
Bli medlem i rfsu

Prenumerera på Ottar!

Fyra nummer om året och en bok eller tygkasse för endast 160 kr!

Ottar i Qiozk