BMI-bild_Alexander Mahmoud.jpg

Bild Alexander Mahmoud och Nanaka Adachi

BMI-gränser slår hårt mot transpersoner

Vad händer om du i stället för att få livsviktig könsbekräftande vård, skickas hem med ett krav på att gå ner 20 kilo? Allt fler regioner och landsting har infört BMI-gränser, och transpersoner drabbas extra hårt.

BODY MASS INDEX (BMI)
▶ BMI, kroppsmasseindex, är ett mått på relationen mellan vikt och längd hos vuxna människor som räknas ut genom att vikten (kg) divideras med kroppslängden i m2. övervikt definieras som ett BMI över 25 och fetma som ett BMI över 30.

▶ 2015 publicerade Ottar artikeln Nya BMI-gränser i Stockholm slår mot transpersoner.

Den som behöver könsbekräftande vård måste först genomgå en utredning. Sedan kan väntetiden för behandling bli lång, särskilt till kirurgi. Och för överviktiga personer kan den bli betydligt längre. De senaste åren har allt fler regioner och landsting infört BMI-gränser för icke-akuta operationer, där ett BMI under 30 krävs för att ens kunna stå i operationskön. Avsikten är att minska riskerna vid narkos och dessutom förbättra operationsresultaten.

Men för en grupp där en tredjedel har problem i relation till mat och ätande, enligt Folkhälsomyndigheten 2015, så slår den gränsen hårt. Transpersoner är också överrepresenterade när det kommer till psykisk ohälsa i stort. Med könsbekräftande behandling förbättras måendet för många – men vad händer om du i stället skickas hem med ett krav på viktminskning?
 

Ottar har pratat med tre transmän (läs deras berätteler längre ned) som fått sin mastektomi – avlägsnande av bröstvävnad – uppskjuten tills att de minskat i vikt. Även transkvinnor och icke-binära drabbas av BMI-gränser, men i den internationella forskning som finns om transpersoner och ätstörningar – svensk forskning saknas fortfarande – sticker transmän ut som extra sårbara.

Det konstateras också i den statliga utredningen Transpersoner i Sverige – Förslag för stärkt ställning och bättre levnadsvillkor från 2017, som menar att vården bör ta hänsyn till ätstörningsproblematik vid behandling av transpersoner – och till det faktum att »missnöje med kroppens könsspecifika drag« kan ligga bakom. Tidigt insatt könsbekräftande vård behövs, men även psykosocialt stöd med fokus på kroppsuppfattning och kroppsbild.

»Att säga »hör av dig när du gått ner tjugo kilo« kan trigga ätstörningar och skapa känslor av hopplöshet.«

Edward Summanen.
Edward Summanen, sakkunnig i transfrågor på RFSL, ser i sitt arbete hur enskilda hamnar i kläm på grund av BMI-gränserna.

– Även om vården inte räknas som akut så kan den vara livsavgörande. Väntetiderna är redan för långa. Vi vet att psykisk ohälsa och suicidtankar är vanligt bland transpersoner, så det är extremt viktigt att ge stöd med fokus på att främja psykisk hälsa om det finns krav på viktnedgång. Hjälp med en rimlig viktnedgång är också viktig, här måste vården ta sitt ansvar. Att säga »hör av dig när du gått ner tjugo kilo« kan trigga ätstörningar och skapa känslor av hopplöshet.

RFSL har lyft frågan i samtal med köns  utredningsteamen, men besluten om BMI-gränser ligger på en högre nivå. När Socialstyrelsens kunskapsstöd ska revideras framöver ser Edward Summanen en möjlighet att påverka så att hänsyn tas till BMI-gränser och ätstörningar.

– Jag tycker att BMI-gränserna och hur vården förhåller sig till dessa ska ses över. Är gränserna enbart satta av hälsoskäl, eller finns det en estetisk aspekt? Patienter får ibland höra att operationsresultatet blir bättre med lägre BMI, men könsbekräftande kirurgi är inte skönhetsoperationer. Även om resultatet blir »snyggare« så borde den enskilda individen få ta ställning till vad som är viktigast: operation skyndsamt eller längre fram, med ett potentiellt bättre resultat.

 

BMI-gränser tillämpas inte av alla regioner och landsting, och vilket BMI-värde som krävs skiljer sig åt. Edward Summanen lyfter den olikvärdiga tillgång på vård som uppstår i och med detta.

Lika möjligheter till vård framhålls i regeringens strategi för lika rättigheter och möjligheter oavsett sexuell läggning, könsidentitet eller könsuttryck. Där lyfts också rätten till integritet och frihet. Och det ligger svåra balansakter bakom den här sortens riktlinjer. Å ena sidan fysisk hälsa, å andra sidan psykisk. I den ena vågskålen har vi vårdens önskan att både främja hälsa och minska risker vid kirurgiska ingrepp – i den andra finns enskilda individers rätt att bestämma över sitt liv och sin kropp.

____________________________________________________________
 

Theodor Söderström
»Det senaste halvåret har det blivit att jag inte äter ordentligt.«

Theodor Söderström, 21, fick sommaren 2016 veta att han måste gå ner drygt 40 kilo. Två och ett halvt år senare har han nått lite mer än halvvägs. Självförtroendet har förbättrats av viktminskningen, men nu börjar han bli rädd för att utveckla ätstörningar.

»Lyckan av att bli lättare på vågen har börjat påverka hur jag äter.«

— Det känns bara värre och värre att det fortfarande är så långt kvar. Tidigare har jag dragit ner på saker som läsk och snabbmat, men det senaste halvåret har det blivit mer så att jag inte äter ordentligt. Lyckan av att bli lättare på vågen har börjat påverka hur jag äter, det kan gå någon dag utan mer än en bit bröd.

Skulle du beskriva viktminskningen som frivillig?

— Nu när jag mår helt okej i min vikt så känns det mer och mer påtvingat. Jag hade önskat att man blev informerad om riskerna och själv fick välja. Eller att de gjorde individuella bedömningar, i stället för att gå på något så osäkert som BMI. Nu när det har gått några år känns det som att jag kan ta en högre risk, bara jag blir av med tyngderna på bröstet.

___________________

 

»Jag ville aldrig gå ner i vikt. Jag har jobbat väldigt hårt för att tycka om mig själv.«

Björn, 26, bor i Östergötland och har just snyggat till sitt operationsresultat. Men vägen dit var både lång och nedbrytande.

— Jag fick inget stöd, bara från kirurgen som ringde varannan månad, frågade om min vikt och ifrågasatte att jag inte gick ner tillräckligt fort. Han lät mig veta att om jag inte kunde gå ner »bara« tjugo kilo så var jag inte »trans på riktigt«. Under den här tiden hade Björn så stark könsdysfori att han knappt klarade av att gå ut.

— Jag var sjukskriven, totalt isolerad och djupt deprimerad. Eftersom jag inte fick hjälp från sjukvården sökte jag själv upp en dietist, som sa att jag redan åt absolut minimum. Då halverade jag mitt matintag rakt av.

»Jag började leva på endast buljong och trettio gram broccoli per dag. Jag orkade ingenting, sov nästan hela tiden.«

Efter att kirurgen ringt igen och ifrågasatt mitt engagemang började jag leva på endast buljong och trettio gram broccoli per dag. Jag orkade ingenting, sov nästan hela tiden.

I slutänden bytte Björn till en kirurg som inte tillämpade lika strikta BMI-regler. Då hade han redan väntat i tre år på mastektomin.

— Jag ville aldrig gå ner i vikt. Jag har jobbat väldigt hårt för att tycka om mig själv, det har inte varit lätt. Jag gick inte ner på ett hälsosamt sätt och har gått upp de där kilona igen, men nu har jag en sämre relation till mat och till min kropp. Det går inte en dag utan att jag mår dåligt över min vikt.

___________________

 

»Jag har ångest och katastroftankar om att jag ska bli nekad.«

Viktor, 26, har nyligen flyttat från Hudiksvall till Piteå. Han var på sin första konsultation i september 2017 och står nu äntligen i operationskön, efter att ha tappat tio kilo. Ändå vågar han inte andas ut.

— Jag har ångest och katastroftankar varje dag, mest för att jag ska bli nekad för att jag gått upp igen. Det blir ju inte bättre av att jag går på testosteron och vill äta typ allt.

»En stor skräck för Viktor har varit att falla in i sina tidigare ätstörningar.«

En stor skräck för Viktor har varit att falla in i sina tidigare ätstörningar, något som han inte upplever att vården har tagit hänsyn till. Han har inte heller erbjudits stöd, vare sig samtalskontakt eller dietist, i den viktminskning han beskriver som helt påtvingad.

— Jag var ändå rätt nöjd med mig själv och ville egentligen bara bli av med överflödig bröstvävnad. resten har ju hormonerna fixat, rakare höfter och så. Den extra väntetiden har inneburit psykisk press, men också rent fysisk smärta.

— Jag har fått enorma ryggproblem efter flera år med binder och kan knappt använda den längre. Efter två timmar gör det så ont att jag till och med bröt ihop på stan en gång. Jag kan typ inte lyfta eller ha något på axlarna heller, en tygväska med en halvtjock bok och en vattenflaska i blir för jobbigt. Så jag har isolerat mig en del hemma, där jag kan ha sport-bh.


 

Sebastian Lönnlöv är frilansskribent.

 

ORDFÖRKLARINGAR

▶ Könsbekräftande vård och behandling. Den medicinska, sociala och juridiska process som transpersoner kan gå igenom. Det innebär att en ändrar sin kropp med hjälp av hormoner och/ eller operationer så att den bättre stämmer överens med ens könsidentitet.

▶ Könsdysfori. Att en lider av, eller upplever hinder i sin vardag på grund av att ens könsidentitet inte stämmer överens med det kön en blev tilldelad vid födseln. 

▶Mastektomi. Operation där bröstvävnad tas bort för att skapa en plattare bröstkorg.
Källa: transformering.se

 

Ur nummer: 

Lägg till ny kommentar

Ren text

  • Inga HTML-taggar tillåtna.
  • Webbadresser och e-postadresser görs automatiskt till länkar.
  • Rader och stycken bryts automatiskt.
By submitting this form, you accept the Mollom privacy policy.