Enkel biljett till olyckan

När Lukas Moodyssons film Lilja 4-ever kom på bio för några år sedan lärde sig den svenska allmänheten vad trafficking, människohandel för sexuella ändamål, innebar. Historien om flickan som lämnar misären i det forna Sovjet för att bli inlåst som sexslav i en vanlig skånsk lägenhet skärpte den svenska medvetenheten.

Filmen Lilja 4-ever visades skolor och på seminarier, och inom polisen blev det möjligt att söka särskilda ekonomiska medel för arbete mot trafficking. Det startades speciella grupper som arbetar enbart med att försöka förhindra trafficking.

Liksom de flesta västländer är Sverige ett så kallat mottagarland. Hit kommer de kvinnor som drömmer om en rikare framtid, som inte ser några möjligheter i hemlandet, för att sälja sex till hungriga familjefäder och ensamma svennar. Ibland har de försörjt sig som prostituerade tidigare och vet att samma yrke väntar dit de ska, men ofta handlar det om unga tjejer som blir lurade av vänner. De blir lovade välbetalda jobb som servitriser eller barnflickor. Väl utanför hemlandets gränser blir de fråntagna pass och pengar, och tvingas att bli livegna sexarbetare på hallickens villkor.

Trafficking är en dold verksamhet, svår för polisen att upptäcka. Många kriminella grupper har insett lönsamheten människohandel; det ger större förtjänst och är mer riskfritt att sälja kvinnor än att handla med narkotika. Kvinnor är enklare att frakta över gränserna, särskilt inom EU där gränspoliserna inte längre kan kräva syfte och slutdestination av de passerande.

Hur många offer för trafficking som årligen kommer till Sverige kan bara uppskattas. En vanlig gissning ligger på två till femhundra. Flest fall har upptäckts i Stockholm och Göteborg, dels på grund av att efterfrågan på flickor är störst i storstäderna, dels för att polisen satsar mest resurser där.

Lika mycket som Sverige är ett mottagarland är våra grannländer på andra sidan Östersjön avsändarländer. Med sina växande men fortfarande sämre ekonomier är baltstaterna fulla av nyfikna unga kvinnor som vill upptäcka väst. International Organisation for Migration, IOM, uppskattar att cirka tvåtusen baltiska kvinnor faller offer för trafficking varje år.

Samhällsekonomisk fråga

Helena Stare jobbar på IOM:s kontor i Riga. Hon tror inte att problemet kommer att försvinna så länge levnadsstandarden, arbetsmöjligheterna och lönerna i de baltiska länderna ligger så pass mycket under resten av EU.

– Vad vi kan göra är att öka medvetenheten hos folket. För tio år sedan visste ingen vad trafficking var, trots att det var ett stort problem även på 1990-talet. Sedan dess har vi gått ut med stora kampanjer för att varna och informera ungdomar om att de inte ska tro på tomma löften om utlandsjobb. Det finns så många företag som annonserar i tidningar om falska arbeten. Till exempel såg jag en annons om jordgubbsplockning i Finland. I januari! Det kan väl vem som helst lista ut, att det inte finns några jordgubbar i Finland mitt i vintern! Att folk ändå hoppar på sådana erbjudanden visar vilken desperation som finns här, säger Helena Stare.

Personer som blir indragna i människohandel är i de flesta fall unga kvinnor mellan 17 och 25 år. Ofta är de i ett skede då de gått ut gymnasiet och behöver pengar till vidareutbildning eller lägenhet. I Lettland garanterar en lång utbildning inte hög lön. Trots heltidsjobb är det många som inte får pengarna att räcka till. Och för att över huvud taget få jobb krävs att du kan lettiska, något som är långt ifrån självklart för de 30 procent av invånarna som är rysktalande.

För många av de kvinnor som varit utsatta för trafficking tar problemen inte slut när de återvänder till hemlandet. Många blir utstötta av familj och vänner, och upplever att samhället ser det som kvinnans eget fel att hon svarat på fel annons.

”Normal prostitution” laglig

I Lettland är det vanligt med trafficking även inom landets gränser. Flickor från mindre städer flyttar till Riga för att mätta behovet av billiga horor. Människohandel och bordellverksamhet kan ge långa straff, men allt som räknas till normal prostitution är lagligt och öppet. En vanlig torsdagskväll hörs lika mycket engelska och tyska som lettiska på gatorna i den gamla delen av staden. En timma med fl yg från Stockholm är Riga både billigt och nära, och om du letar i turistbroschyrerna kan du snabbt hitta precis vad du önskar för kvällen. ”Ha det så bra i Riga. Det hade jag. Trodde aldrig att jag skulle hitta så bra och billigt sex i Europa”, avlutas en recension på Internet. Antalet utlänningar som kommer till Riga för att köpa sex har ökat dramatiskt de senaste åren. Som svensk kan du tjäna in både flyg och boende på att åka hit och köpa sex istället för att göra det hemma.

Sverige avskräcker hallickar

Borde inte den öppna prostitutionen främja den illegala människohandeln, såväl inom Lettland som till utlandet? När efterfrågan på sexarbetare ökar, så ökar också antalet offer för trafficking?

– Nej, det tror jag inte, säger Helena Stare. Trafficking och normal prostitution är två helt olika saker som man inte ska blanda ihop. Däremot kan det spela roll vilka lagar som finns i mottagarlandet. Att Sverige har förbjudit sexköp kan nog avskräcka en del hallickar, som då kanske hellre väljer något mer liberalt land som Danmark eller Tyskland.

Hon håller med om att Tysklands generösa prostitutionslagar kan göra att fler offer för trafficking transporteras dit, särskilt i samband med fotbolls-VM. Tyska organisationer har redan tryckt upp informationsblad att ha i fickan för de som tvingas till ofrivillig prostitution. En speciell hjälplinje dit utsatta kvinnor kan ringa upprättas under maj-juli.

– Var finns moralen hos de institutioner som tycker att fotboll och sexköp är en bra kombination? För mig är det väldigt oetiskt, säger Helena Stare.

Rimma van Glanen Weijgel är internationell expert på trafficking hos den lilla organisationen Genders. Kontoret ligger mitt på Alexandra Caka iela, den långa gatan som på kvällarna befolkas av vackra kvinnor och kåta män. Här arbetar hon med olika projekt för att rehabilitera hemvändande kvinnor, och för att förbättra situationen för sexarbetare inom landet. Tysklands öppna inställning till laglig prostitution ser hon som ett föredöme. Den svenska modellen, att kriminalisera sexköpare, ger hon inte mycket för.

– Vi jobbar över huvud taget inte för att göra prostitutionen olaglig. Jag är realist. Prostitution har alltid funnits och kommer inte att försvinna på grund av några lagar. Lagar som Sveriges gör bara att verksamheten går under jorden, och det blir svårare för oss att nå dem som arbetar med den. Vad vi vill göra är att sprida information om hur man skyddar sig mot sjukdomar, graviditet och droger. Här i Lettland är vi på rätt spår. Förr jobbade de prostituerade under usla förhållanden, gick omkring i minikjolar utan trosor mitt i vintern och brydde sig inte alls om hälsa och hygien. Numera har vi reglerat prostitutionen på så vis att alla som säljer sex måste genomgå hälsokontroller var fjärde vecka, säger Rimma van Glanen Weijgel, och visar upp det gula kortet där varje prostituerad får ett kryss av doktorn. Ett kryss som betyder okej: inga hud-, blod- eller könssjukdomar den här månaden.

Utbildning i prostitution

Rimma van Glanen Weijgel kommer ursprungligen från Holland, ”landet där allt är tillåtet”. Hon menar att gatuprostitution knappt existerar i Amsterdam, istället hyr kvinnor platser bakom stora fönster i en ren omgivning som patrulleras av poliser.

– I Holland behandlas de prostituerade som riktiga människor. Om jag hade möjlighet skulle jag göra så att det blev likadant i Lettland. Jag skulle bygga några riktigt fi na red light districts, kanske till och med starta en utbildning i yrket, säger Rimma van Glanen Weijgel.

Man skulle kunna säga att Lettland ”tjänar” på grannländernas hårdare lagar, i form av fler utländska kunder som äter, bor på hotell och köper kvinnor. Sexmarknaden i Riga ser inte ut att mättas. Tendensen för de kommande åren är att även Lettland blir ett mottagarland för traffickingoffer. Visst är ekonomin skral i jämförelse med Sveriges, men den ligger före både Ukrainas och Vitrysslands. Så om du känner för ukrainskt damsällskap under din vistelse i Riga lär det inte bli några problem.

Moa Karlberg, frilansfotograf och skribent

 

Beställ lösnummer av Ottar här! (Detta är nr 2 2006) 

Bli medlem i rfsu

Prenumerera på Ottar!

Fyra nummer om året och en bok eller tygkasse för endast 160 kr!