Flersamt på flera sätt

— Till dem som säger sig vara hundra procent mono­amorösa vill jag säga att det beror på att de inte har träffat rätt partners än, säger Malin Olestål Martina, som kallar sig polyamorös, alltså en som har förmåga att bli kär i flera.

– Jag tror alla människor är polyamorösa, men de flesta väljer att leva mono. Normen är ju stark. Under största delen av mitt liv har jag valt att leva mono. Numera väljer jag poly. Så för mig är poly både något jag är, och ett val av livsstil.

Vetenskapen säger ungefär detsamma. Människor har förmågan att älska och tända på flera, och en betydande andel globalt lever i någon form av flersam­het enligt antropologiska kartläggningar, bland andra Ethnographic Atlas. Men här och nu dominerar monogamin.

»Vi ser ett spektrum från en upplevd polyamo­rös identitet till ett görande av relationer.«

Kunskapen om hur det är att leva som polyamorös i Sverige är dock liten, menar sexologen Charlotta Carlström.

– Vi vet väldigt lite om hur man upplever det, efersom ingen forskning som specifikt handlar om polyamori har gjorts, säger hon.

Charlotta Carlström håller tillsammans med kollegan Catrine Andersson på med en pilotstudie i ämnet vid Malmö universitets centrum för sexologi och sexualitetsstudier. De har hittills djupintervjuat 22 personer som beskriver sig som flersamma, bland annat om hur de definierar sig.

– Vi ser ett spektrum från en upplevd polyamo­rös identitet till ett görande av relationer. Vissa ser polyamori som något de är, andra som något de gör, säger hon.

— Det finns samhälleliga sanktioner, fördomar och risker med att bryta normen, som att bli ifrågasatt av omgivningen och att hamna mellan stolarna i vårdnadsprocesser eftersom de helt bygger på tvåsamhet som kriterium. Vi vill titta på drivkrafterna bakom att människor ändå gör det. Det är allt ifrån att jag kan inte se något annat sätt att leva, till att det är det smidigaste i min vardag för tillfället, eller att jag blev kär medan jag redan hade en partner. Andra har ideologiska skäl och vill se ett annat samhälle, säger Charlotta Carlström.

Samma bredd finns bland dem som intervjuats till den här artikeln. För 29­-åriga animatören Rita är flersamhet något som hon aktivt har valt.

– Jag vill inte lova bort mig själv i en relation eftersom jag annars har självuppoffrande tendenser. Det är ett feministiskt och självbevarande verktyg för mig, säger hon.

I en tidigare relation gick partnerns behov alltid före hennes, både känslomässigt och praktiskt. En uppffring som hon gjorde var att välja bort utbild­ningen och karriären som hon drömde om.

– Så flersamhet är mitt sätt att se till att jag inte ger bort hundra procent av mig själv igen, att jag håller fötterna på jorden, säger hon.

»Jag träffade allihop två gånger i veckan för att det skulle bli rättvist.«

Niklas har ända sedan tonåren haft fantasier om, och känslor för, flera personer samtidigt. Han är 43 år och kommunpolitiker. Sedan 18 år lever han med en part­ner i vad de kallar en polyrelation, som är öppen för andra. Men han identifierar sig inte som polyamorös, utan ser det snarast som en förmåga. Hans syn på den egna flersamheten har förändrats mycket genom åren.

– Som ung var jag extremist utifrån att leva i nuet: »Jag älskar dig nu men vet inte i morgon«. Att ge något som helst löfte över tid tyckte jag var att tvinga mig själv att känna något. Det var säkert ganska job­bigt för folk som jag träffade då, säger han.

Senare svängde pendeln. En period för­sökte Niklas dela sin tid exakt lika mellan tre kärleksrelationer.

– Jag träffade allihop två gånger i veckan för att det skulle bli rättvist. Men ibland kanske jag inte ville, eller så ville inte någon av de andra. Det hela var svårt att upprätthålla.

Under en annan period bestämde han och den som fortfarande är hans huvudpartner att det var för jobbigt att ha flera relationer i staden där de bodde, så de träffade andra bara på resor. När de fick barn mins­kade resandet, då luckrades reglerna upp igen. Genom alla förändringar är flersamheten den intakta kärnan.

– Jag har väldigt svårt att tro att jag skulle tycka att det var en bra idé att försöka leva i en monogam relation. Hittills har jag aldrig haft någon monogam längtan, säger han.

LÄS OCKSÅ: Lifehack för monos med relationstips från flersamma!

För Iben är polyamori en del av hennes jag.

– Jag förstår dem som ser det som ett val. Jag tror att det är en skala. Några har inte alls förmåga eller lust att vara med fler än en, andra vill leka med alla, och alla grader däremellan, säger hon.

– Jag kan inte välja att leva monogamt, eller i alla fall inte bli fullt tillfreds och lycklig i ett monogamt förhållande.

Visst har hon försökt under sina 42 år, men det har alltid slutat illa – med otrohet eller att hon helt enkelt har tröttnat. Med pappan till hennes yngsta barn fungerade själva flersamheten bra, men relatio­nen innehöll andra svårigheter.

»Det är som att alla former av sexualiteter blir mer legitima om vi kallar dem läggningar och ser dem som medfödda och naturliga.«

– Under vår tid tillsammans var jag nog med tio gånger fler män än han var med kvinnor, och det tyckte han var jättebra.

Huruvida polyamori är en läggning är en märklig fråga, tycker Anneli Friedner, 28 år och gymnasielärare.

– Det är som att alla former av sexualiteter blir mer legitima om vi kallar dem läggningar och ser dem som medfödda och naturliga: bdsm, poly, homo, bi, hetero. Det är jag kluven till. Å ena sidan kan man se det som att då behöver jag inte ändra på mig. Å andra sidan är de mesta av våra sexuella beteenden inte naturliga, utan kulturella och sociala.

Hon ser det som att synen på vad som är praktik och identitet befinner sig i ett skifte.

– Jag upplever att vi pratade mer om sociala kon­struktioner för några år sedan och mer om identitet och essens i dag. Det här att allting är performativt var vanligare bland oss som blev feminister runt 2003 när queer blev det nya svarta.

Själv ser hon sig som relationsanarkist. Hon är gift med sin sambo sedan fem år.

– Har vi kämpat så mycket för samkönade äktenskap så ska vi väl utnyttja dem. Men det är också en del av vårt relationskontrakt. Vi har gemensamt boende och ekonomi, det finns ett framåtsyftande med gemen­samma planer för framtiden.

Båda har även andra relationer som innehåller vänskap, kärlek och sex i olika kombinationer.

»Nu när jag är äldre och folk frågar varför jag är poly svarar jag ›sexuell variation‹.«

– Sexuell flersamhet har varit viktigare för mig än romantisk. Det tror jag skiljer mitt perspektiv från många andras. Jag vill inte att det ska stå här hur många jag knullar med, men poly för mig handlar ganska mycket om hur många jag knullar med.

Snuskstämpeln på flersamhet är annars ett av skälen till att många fortfarande inte är helt bekväma med att vara öppna med hur de lever.

– En del försöker skaffa legitimitet på bekostnad av andra. Man fokuserar på kärlek, försöker vara så oklanderlig som möjligt och positionerar sig mot folk som bara är sexuellt lösaktiga, säger Tanja Suhinina, psykolog med inriktning på sex och relationer.

Hon gjorde det själv när hon var yngre.

– Jag ville visa att det var riktiga relationer. Nu när jag är äldre och folk frågar varför jag är poly svarar jag »sexuell variation«. För det är sant, men också lite fuck you.

Historiskt har läggnings­frågan varit viktig i hbtq­-per­soners rättighetskamp. Tanja Suhinina ser flera paralleller mellan delar av dagens polyaktivism och gayrörelsens legitimeringsstrategier.

– Om man skulle vara offentlig bög så skulle man gifta sig, vara gullig och absolut inte ligga runt. Nu kan till och med kyrkan acceptera homosexuella, för Gud skulle inte skapa dem på det viset annars. Generellt ser folk mer tillåtande på något som är en läggning, något du är och inte kan ändra. Men har du bara valt så behöver du inget skydd mot diskriminering, och du kan ju välja att sluta.

Skulle vi överhuvudtaget tala om att »vara« eller »göra« poly, om inte normen förutsatte att vi är mo­nogama? Den motfrågan ställde Rut Elliot Blomqvist, 29­-årig doktorand och musiker, på en efterlysning av intervjupersoner till den här artikeln. Hen identifierar sig inte som polyamorös, och lever inte flersamt för tillfället.

»Att jag inte trivs med kärnfamiljen är en person­lig sak, men jag tänker också att den är ohållbar som ekonomisk enhet.«

– Varken jag eller min partner har någon annan just nu. Den största skillnaden när vi började prata om att inte ha en monogam relation för tre år sedan var att vi båda började ta mycket större ansvar för våra vänskapsrelationer.

Skillnader mellan partners och vänner är inte längre så tydlig. Flersamheten är en del av en större ideologi som innefattar synen på familjen, miljöpolitik, antikolonialism och matproduktion.

– Att jag inte trivs med kärnfamiljen är en person­lig sak, men jag tänker också att den är ohållbar som ekonomisk enhet. Vill vi försöka producera egen mat blir det väldigt skört om man bara är två personer.

Rut Elliot Blomqvist upplever varken kön eller sexualitet som definierande för sin identitet, och att se flersamhet som en läggning tycker hen blir en onödigt skarp gränsdragning mellan sex och andra upplevelser och handlingar som människor kan dela.

– Så poly är inget jag är, och just nu inte heller något jag gör i den snäva bemärkelsen att ha era sexuella relationer, utan hur jag förhåller mig till att bygga upp en gemenskap med människor som hjälper varandra genom livet.

3 RÖSTER OM FLERSAMHET

PIA »Jag hoppades kunna medicinera bort det«

»Jag lärde mig tidigt att det inte var socialt accepterat att vara kär i flera, så jag tvingade mig att välja och trodde det var fel på mig. Efter många år av internaliserad skuld och skam hoppades jag kunna medicinera bort det med ADHD-medicin eller jobba bort det med terapi.

Tack och lov mötte jag en vettig terapeut, men det som gjorde den stora skillnaden var att hitta till ett nätcommunity med normer som stämde bättre överens med hur jag fungerar. Att få sätta ord på det, veta att det finns fler som jag och att det inte är en defekt var en enorm aha-upplevelse.

Jag var inte otrogen när jag levde monogamt, utan gjorde våld på mig själv. Jag kunde inte vara hela mig, mina känslor var tabu. Det var oerhört ångestladdat. Att släppa skulden och skammen var förlösande och fick positiva effekter på resten av mitt liv.«

LOTTA: »Om ett av mina förhållanden tog slut skulle jag leva monogamt igen«

»Att leva polyamoröst är ett val jag har gjort, inget jag måste. Jag har öppnat upp för fler älsklingar för att jag träffade någon som jag föll pladask för medan jag var i ett förhållande. Eftersom båda älsklingarna tyckte att det var okej så kunde jag behålla båda i mitt liv. Om det betyder att jag är polyamorös eller inte är inte viktigt för mig. Om ett av mina förhållanden tar slut skulle jag nog leva monogamt igen, i alla fall tills nästa älskling knackar på.«

SARA: »Jag drömmer om en tresamhet«

»Hade jag inte varit bisexuell så hade jag nog kunnat välja att leva monogamt. Även om jag förmodligen skulle bli kär utanför förhållandet så skulle jag kunna undvika att agera på det. Men eftersom jag alltid saknar en kvinna i mitt liv när jag har en man och vice versa, så blir det svårare. Men jag gillar idén om ett slutet förhållande, så jag drömmer om en tresamhet.«

Kinga Sandén

LÄS OCKSÅ huvudartikeln Flersamt på flera sätt

De intervjupersoner som inte medverkar med fullständigt namn har fått påhittade förnamn. Redaktionen känner till deras verkliga identiteter.

---

Läs mer

Familjejuridiken bygger på en disneysaga

Lifehacks för monos