Anja Koletnik.jpg

Anja Koletnik. Bild: JOŽE SUHADOLC

»Jag kan inte beskriva vem jag är«

Könsneutrala pronomen? En utopi. Att inte ens kunna säga »jag är törstig« utan att köna sig själv gör vardagen till en tvångströja för Anja Koletnik och andra ickebinära och transpersoner i Slovenien.

– Jag kan inte ens säga »jag är törstig«, eller »jag är sömning« utan att könsdefiniera mig!

Orden är Anja Koletniks, transfeministisk aktivist från Slovenien. För hen, och andra ickebinära och transpersoner i landet, är språket en tvångströja som gör vardagen minst sagt obekväm.

– Mitt mål är att varken definiera mig som man eller kvinna, men jag kan bokstavligen inte säga någonting på slovenska utan att göra just det, säger hen.

I de slaviska språken, som till exempel slovenskan, stannar kravet på att definiera sig i enlighet med det binära könssystemet, hon eller han, inte vid personliga pronomen. Även exempelvis adjektiv och verb är könade. Det går alltså inte att beskriva sig själv eller någon annan, eller berätta om något man gjort, utan att samtidigt vara tvungen att använda antingen femininum eller maskulinum.

– Det är en obekväm situation för alla transpersoner, situationen är riktigt dålig, säger Anja Koletnik.

»I de slaviska språken, som till exempel slovenskan, stannar kravet på att definiera sig i enlighet med det binära könssystemet, hon eller han, inte vid personliga pronomen.«

Hen befinner sig i Budapest på ett seminarium om intersex-frågor när vi pratar. Men annars bor och arbetar hen i Ljubljana, som ledare för den transfeministiska organisationen Transakcija. Organisationens motto är »aldrig om oss utan oss« och arbetar för inkludering och stärkande av transpersoner. Innan Transakcija etablerades 2014 fanns det inte mycket transaktivism i Slovenien.

Anja Koletnik säger att det enda som syntes i media var ett litet antal transkvinnor som var kändisar. Hen beskriver sin aktivism som en ständig kamp, också inom hbtq-rörelsen.

– Precis som överallt fokuserar den i Slovenien på »h« och »b«, och exkluderar mer än halva transgemenskapen, säger hen.

Anja Koletnik bodde utomlands några år och vande sig vid att använda könsneutrala pronomen. När hen flyttade tillbaka till Slovenien visste hen inte hur hen skulle prata om sig själv. Språket erbjuder bara två alternativ, maskulinum eller femininum, och inget av dem fungerar för Anja Koletnik. Det är att utöva våld mot mig själv, säger hen.

»Anja Koletniks strategi för att prata om sig själv är att blanda de maskulina och feminina grammatiska formerna av de könade ordklasserna.«

I Sverige har utvecklingen för det könsneutrala hen gått relativt snabbt, åtminstone med tanke på att det handlar om något så ovanligt som ett nytt personpronomen. Det fanns visserligen förespråkare för användandet av hen redan på sjuttiotalet, men från att det faktiskt började användas mer spritt 2010 tog det bara fem år innan det kom med i Svenska Akademiens Ordlista i april 2015.

Det är första gången ett nytt pronomen tagits in i svenska språket. Kriterierna för att ett nytt ord ska komma med i ordlistan är att det används av många, i hela landet. Förlaget Norstedts lanserade den nya upplagan av ordlistan med »Hen är här nu«.

Anja Koletniks strategi för att prata om sig själv är att blanda de maskulina och feminina grammatiska formerna av de könade ordklasserna. Men det är en dålig lösning.

– Det betyder ju att jag erkänner det binära könssystemet, något jag i min aktivism kämpar mot, säger hen.

Dessutom skapar det obekväma situationer. En del människor reagerar genom att håna eller driva med språkbruket.

– Andra säger att de respekterar det, men blandar sen inte själva när de pratar om och med mig. För mig är det i själva verket brist på respekt, säger Anja Koletnik.

I skrift är det lite lättare, för då använder hen sig av ett inskjutet understreck mellan den maskulina och feminina ändelsen på exempelvis sin titel. Det kan se ut såhär: »direktor_ica«. Användandet av understrecket kommer från tyskan, och erbjuder alltså ett utrymme, på engelska kallat ett »gender gap«, i det språkets binära könssystem.

 

Runt om i världen utvecklas språk i dag för att bättre rymma alla könsuttryck och identiteter. Som Ottar tidigare skrivit har New Yorks borgmästare genomfört en lag om att exempelvis arbetsgivare och poliser ska tilltala personer med de pronomen de önskar, oavsett vad som står på idhandlingen. Dessutom uppmuntras till att använda de könsneutrala pronomen »ze« och »hir« i officiella dokument.

Historiskt har det också skett förändringar i motsatt riktning. I samband med kolonialiseringen av ursprungsbefolkningen i USA och Kanada förlorade ursprungsspråken många av de uttryck de haft för att beskriva identiteter utanför det binära systemet. Det var först i kontakten med européer, och institutionalisering genom skolväsendet, som språket begränsades. Tidigare pratade en i exempelvis språkgruppen anishinaabemowin om »barn«, »syskon« och »förälder« snarare än pojke/flicka och så vidare.

Andra ursprungsspråk har ord och uttryck som inte finns i engelskan. Språket cree har ordet »aayah – kwew«, som betyder »varken man eller kvinna«. I inuktitut betyder »sipiniq« »nyfödd vars kön ändras vid födseln«. Ett mohawk-språk, kanien’keha, har ett uttryck, »onón:wat«, för »Jag har mönstret av två andar i min kropp«.

Slovenskan, liksom exempelvis spanskan, har ett tredje, neutralt, grammatiskt genus. Men det används varken för människor eller djur, utan för ting, som solen eller åkern, och att direkt överföra det till människor anses vara en alltför apart förändring av språket. I dagens språkbruk skulle det dessutom kunna uppfattas som stötande, därför att det innebär att prata om människor som föremål.

»Du behöver ord för att kunna identifiera dig själv. Om de orden inte är tillgängliga känner du dig vilsen, säger Anja Koletnik.«

För organisationen Transakcija är språket ett ständigt ämne för diskussioner och aktivism. I sina egna publikationer använder de konsekvent under - strecket, och de har översatt termer kopplade till kön och transfrågor från andra språk till en slovensk ordlista för att kunna prata om sig själva. Anja Koletnik berättar om ett stödsamtal hen hade med en transperson. Hen sa »Jag har inte ens ett ord för att beskriva vem jag är«. I Transakcijas ordlista finns det nu ord på slovenska för många fler.

– Du behöver ord för att kunna identifiera dig själv. Om de orden inte är tillgängliga känner du dig vilsen, säger Anja Koletnik.

De nya slovenska översättningarna har accepterats i feministiska akademiska kretsar i Ljubljana. Men det finns förstås lingvister som har grammatiska invändningar.

– Men vad är egentligen viktigast, att det är grammatiskt korrekt eller politiskt korrekt? Det är ju inte som att vårt språk alltid sett ut som det gör i dag heller, säger Anja Koletnik.

 

Christina Wassholm är frilansjournalist bosatt i Belgrad, Serbien.

 

Teckna en årsprenumeration och få en fin premie!

Trevlig läsning!

 

Ur nummer: 

Lägg till ny kommentar

Ren text

  • Inga HTML-taggar tillåtna.
  • Webbadresser och e-postadresser görs automatiskt till länkar.
  • Rader och stycken bryts automatiskt.
By submitting this form, you accept the Mollom privacy policy.
Bli medlem i rfsu

Prenumerera på Ottar!

Fyra nummer om året och en bok eller tygkasse för endast 160 kr!

Ottar i Qiozk