Låt galgen stanna i garderoben

Om några veckor brakar årets politikerfestival igång; Almedalsveckan på Gotland. Rätten till fri abort brukar inte ifrågasättas så ofta i Sverige, men i år vädrar debatten morgonluft. På ett seminarium under veckan ställs frågan om det »finns plats för andra uppfattningar än majoritetens i abortdebatten?«. När Socialstyrelsen presenterade årets abortstatistik var rubriken »Tonårsaborterna fortsätter att minska« medan den kristna tidningen Världen idag vinklade på »Ingen minskning av aborterna i Sverige«.  

Sverigedemokraterna kritiserar RFSU:s hållning att abort »endast är en fråga om kvinnans rätt till sin kropp« och kallar Sveriges nuvarande lag, som innebär fri abort upp till vecka 18, för »extrem«. I WHO:s nya riktlinjer för säkra aborter konstateras att veckogränserna varierar mellan olika länder – mellan 12 och 24 är det vanligaste. Men handlar det egentligen om veckor och dagar? »Abort är inte det viktiga, det viktiga är att ha kontroll över sin reproduktion och att bara få barn när du själv vill« säger Sylvia Stengle till Ottar i detta nummer. Hon har jobbat på abortklinik sedan början av 70-talet och är en av dem som vi träffade på vår resa i USA i våras. Där försvåras kvinnors möjligheter att ha makt över sina liv av att aborträtten ständigt är under attack från konservativa krafter.

»I USA försvåras kvinnors möjligheter att ha makt över sina liv av att aborträtten ständigt är under attack från konservativa krafter.«

En stor del av USA:s kvinnor har inte tillgång till den vård de har rätt till, trots att abort varit lagligt i snart 40 år. Många av dem vi träffade, inte minst vårdpersonal, såg Sverige som ett föredöme och sa att de skäms över den amerikanska politik som är fixerad vid att inskränka kvinnors rätt till abort och preventivmedel.

Att det är värre på annat håll betyder dock inte att vi kommer att sluta granska sexualpolitiken i Sverige; diskriminering, hatbrott och bristande tillgänglighet är verklighet för många. Och att Ottar faktiskt är viktig för er läsare har vi fått bevis på genom den undersökning som sammanställts under våren. Det är jättekul att så många av er är nöjda med tidningen! »Viktig och nödvändig« som en person uttryckte det. Samtidigt finns det läsare som till exempel vill se mindre bevakning av hbtq-frågor. Ottar har inga planer på att gå i den riktningen, men vi vill gärna ha mer av era synpunkter, både i papperstidningen, på Ottar.se och i sociala medier – hör av dig!

Text Carolina Hemlin och Kristina Lindquist, Ottars chefredaktörer

Ur nummer: 

Kommentarer

Fast å andra sidan kan vi inte förneka att gränsen mellan vilka barn som är livsdugliga och vilka som aborteras kommer allt närmre varandra. Det enda som fattas barnen från att vara livsdugliga är lungorna, som utvecklas sist. Det finns allt bättre vård och medicin och möjlighet att hjälpa mycket så barn med det. Ska de barnen som aborteras mycket sent få rätt till den vården? Ska de då adopteras bort? Riskerar de att få skador? Vi är snart där. Därav är frågan högst aktuell.

Få vill ta bort aborträtten. Men däremot anpassa den till modern sjukvård, flera decennier senare efter att lagen implementerades, och då i förhållande till dåvarande sjukvård.

Rätten till att bestämma om huruvida man vill bli förälder eller inte vid en viss punkt i livet är viktigt. Däremot är frågan om det behövs 4-5 månader på sig för det beslutet - om du även tar i beaktande att det ändock är en relativt färdigutvecklad bebis så långt gånget.

Jag VET att fallen med mycket sena aborter, det vill säga efter vecka 18, tillåts ganska generöst. Jag har en väninna som helt enkelt bestämde sig väldigt sent för att inte behålla och sedan knåpade ihop en ursäkt med hänvisning till livssituation. Barnet i sig var fullt friskt. Till det har vi felmarginaler på sisådär två veckor. Och sjukskötersekpersonal som mår dåligt utav att barnen är så fullgångna och ibland levande när de aborteras.

Det är inte något lättvindigt beslut vilket som än görs, att fullfölja och adoptera bort eller abortera bort det eller kanske helt enkelt behålla barnet och göra det bästa efter förmåga. Ibland kan beslutet underlättas av olika omständigheter, så som sjukdom, svårt att bli gravid igen, rädsla för framtiden och ett eventuellt nytt liv.

Det är inte en så enkel fråga som vill göras ibland. Det är faktiskt en hel del för- och emot. Och det är dumt att degradera diskussionen till endast tyckande eller moral. Den inbegriper så himla mycket mer.

Lägg till ny kommentar

Ren text

  • Inga HTML-taggar tillåtna.
  • Webbadresser och e-postadresser görs automatiskt till länkar.
  • Rader och stycken bryts automatiskt.
By submitting this form, you accept the Mollom privacy policy.
Bli medlem i rfsu

Prenumerera på Ottar!

Fyra nummer om året och en bok eller tygkasse för endast 160 kr!