Bonsai.jpg

Jonatan Rodriguez Foto: Sara P Borgström
Jonatan Rodriguez Foto: Sara P Borgström

Maskulinitet i en glasburk

TEATER: Bonsai
AV: Josefine Adolfsson
REGI: Rasmus Lindgren
MEDVERKANDE: Jonathan Rodriguez
FÖRESTÄLLNINGSPEDAGOG: Alvaro Zagal

Isabel Lind har sett Bonsai – en hyperaktuell ungdomspjäs om maskulinitet, samtycke, ömsesidighet och gränser.

»Varför kränker jag en kvinnas space när jag vet att det är fel?«. Det frågar sig Jonatan Rodriguez i ungdomspjäsen Bonsai som just nu visas på högstadie- och gymnasieskolor i Stockholm. För är det inte lite märkligt, tänker Jonatan högt, att i en värld där vi kan bygga rymdfarkoster avancerade nog att åka till månen med – snart mars – så har män fortfarande svårt att förstå sig på hur det här med samtycke, ömsesidighet och gränser fungerar.

I Josefin Adolfssons dramadebut Bonsai står maskulinitetsnormer och sexuella övergrepp i fokus. Den unga publiken möter här, genom skådespelaren Jonatan Rodriguez, olika mansroller. De får efter föreställningen chans att diskutera och problematisera begrepp som jämlikhet, gränser och ansvar – något som (inte minst) #metoo-kampanjen visar på att det finns ett alarmerande stort behov av.

 »Dagens maskulinitetsnormer påminner om bonsai kittens liv – trångt, tråkigt och instängt«

»Jag ville först, men inte sen och du lyssnade inte«. Det blir ett av de svaren Jonatan Rodriguez mansroller får när han konfronteras av en tjej han »sexat med« under helgens fest. Att det finns gråskalor, att vi kan göra fel och att vi lever i en så kallad våldtäktskultur är alla insikter ungdomar behöver och måste ha med sig.

Men att prata om maskulinitetsnormer, sexuella övergrepp och ansvar med unga visar sig inte vara helt enkelt. För precis som i samhället i stort, känner de flesta någon som är offer men ingen en förövare, och debatten fastnar lätt i #metoo versus #inteallamän, där den enade samhällsbilden är att några få killar och män begår sexualbrotten, men att de allra flesta aldrig gått över en gräns.

»Är det inte först utan väggar gjorda av glas som killarna kan växa upp, bli fria och vara sig själva?«

Bonsai gör ett gott försök att nå fram, det allvarsamma varvas med det mer lättsamma. I början dyker till exempel en vit gosedjurskatt upp, för att mot slutet återkomma med en djupare mening. Katten är en så kallad »bonsai kitten« som växer upp och lever hela sitt liv i en glasburk. Ett fenomen som uppstod i Japan i början av 00-talet, men som sedan visade sig vara en bluff.

Jonatan Rodriguez säger att dagens maskulinitetsnormer påminner om bonsai kittens liv – trångt, tråkigt och instängt – och han uppmanar killarna på skolan att försöka bli en »power cat« och bara pow slå sig fri sin glasburk. För är det inte först utan väggar gjorda av glas som killarna kan växa upp, bli fria och vara sig själva?

Att slå maskuliniteten fri ur glasburken kan nog ta tid, men Bonsais humoristiska och klara budskap inger hopp.
 

Isabel Lind

 

Bonsai är ett samarbete mellan Backa Teater, Fatta! & Unga Klara, och visas i Stockholm fram till 8 december 2017. Under våren kommer Bonsai visas i Göteborg. Läs mer om Bonsai här

 

Kommentarer

Har ni funderat på om anledningen till att unga män slutat lyssna är att budskapet inte har ändrat sedan 70-talet? Lösningen är alltid densamma, män alltid källan och upphovet till alla mäns problem. Kvinnor har aldrig något ansvar, inget kvinnor gör har någon som helst inverkan på hur män upplever sin situation.
Vi är rätt många som såg hur tjejerna på högstadiet alltid valde killarna som var framåt, gjorde saker som tjejerna sa att de hatade och som tryckte ned andra killar.

Lägg till ny kommentar

Ren text

  • Inga HTML-taggar tillåtna.
  • Webbadresser och e-postadresser görs automatiskt till länkar.
  • Rader och stycken bryts automatiskt.
By submitting this form, you accept the Mollom privacy policy.
Bli medlem i rfsu

Prenumerera på Ottar!

Fyra nummer om året och en bok eller tygkasse för endast 160 kr!

Ottar i Qiozk