Tidskrift om sex och politik
Tidskrift om sex och politik
Essä

Någon för alla

Vi lever i en app-fixerad tid där dina relationer avgör ditt människovärde, och där utseendet avgör din tillgång till relationer. Sanna Samuelsson spår dejtingapparnas framtid, och vad de gör med oss.

Visa mig din dejting-app och jag ska säga dig vem du är. Eller vem du kommer bli. För det är kanske inte så mycket vem vi träffar som är viktigt, som vem du skapar dig själv som, eller vilket jag du går in i din nästa relation med. Som du med rätt hög chans, enligt statistiken, kommer hitta via en sajt eller en app.

»Grindr hamnar på nummer ett bland de appar som får en att må dåligt efter användning, tätt följt av spelet Candy Crush.«

När Facebook i maj i år lanserade sin nya strategi för världsherravälde – nätdejting – kunde jag inte låta bli att tänka på Mark Zuckerbergs plågade, och samtidigt yrvakna, ansikte som vittne i Cambridge Analytica-rättegången. Cambridge Analytica är företaget som hade samlat in personlig information om miljoner Facebook-användare utan deras vetskap, och anklagades för att ha använt den för att hjälpa Donald Trump i valet 2016. Projektet som började under Mark Zuckerbergs glada universitetstid hade spårat ur.

Tydligt är att de sociala medier som vi alla blivit så vana vid att använda oss av radikalt har format vår samtid. Huruvida Facebooks algoritmer skapade presidentfenomenet Donald Trump eller inte är svårt att säga, men mycket pekar på att det hjälpte honom. I Brexit i Storbritannien har Facebook också pekats ut som en påverkande faktor.

»Många står och scrollar på sin mobil, och sippar på sin öl i tystnad, innan de druckit upp den och ger sig ut i natten. Många går inte ens till baren.«

Kanske verkar dejting som ett mjukare område för Facebook att ge sig in i. Mindre minerat med eventuella besvärliga, världsförändrande, konsekvenser. Men vad är egentligen mer allvar än kärleken?

»Apparna«, som de kallas, vilket syftar på de manliga homofavoriterna Grindr, Scruff och liknande appar, har förändrat allt. För de som använder dem. Det är bara att gå in på en gaybar så ser du mobilfixeringen. Många står och scrollar på sin mobil, och sippar på sin öl i tystnad, innan de druckit upp den och ger sig ut i natten. Många går inte ens till baren, utan direkt till sin träff.

Grindr hamnar på nummer ett bland de appar som får en att må dåligt efter användning, tätt följt av spelet Candy Crush, och på nionde plats hamnar Tinder, Detta enligt en undersökning av organisationen Time Well Spent som intervjuat 200 000 mobilanvändare.

Är det en slump att det är just en gay-app som hamnar som nummer ett på må dåligt-listan? Nej, självklart påverkar till exempel både internaliserad och öppen homofobi användarna. Många är inte »ute« och har inte sina ansikten synliga på bilderna.

Men det är också ett hårt klimat på själva appen. Grindr har ofta fått kritik för hur den både öppet visar och förstärker rasism och andra makthierarkier inom gay-världen och samhället i stort. Appen har blivit själva symbolen för »No fats, no femmes, no asians, no blacks«-retoriken. Allt under ursäkt av att det bara handlar om en påstådd sexuell preferens.

Bild: Oscar Andersson

Transkillar har vittnat om hur de möts av »oförstående« och förminskande, transfobiska meddelanden från andra queers på appen. Om de inte blir exotifierade som en fetisch, vilket inte är bättre.

Men det är troligen inte bara makthierarkiernas iskalla närvaro på dejting och sex-apparna som gör dem tveksamma för hälsan. Det kan också handla om den skenbart plötsliga tillgängligheten. När du laddar ner en dejting eller sex-app har du i teorin tillgång till ett oändligt antal möjligheter till dejter, sex och att hitta den di vill ha – undantaget om du bor i glesbygd eller småstäder. Bor du i en större stad finns det tusentals användare som kan matcha dina intressen. Det är bara du själv som sätter stopp. Eller andra, om de visar sig vara ointresserade.

Journalisten Mike Miksche skrev en artikel i The Advocate 2016 om hur Grindr och Scruff är som »recept på ensamhet«, och att en genomsnittlig Grindr-användare spenderar två timmar per dag på appen. Miksche beskriver app-sexet som snabbmat, kortvarigt tillfredställande men som skadligt i verkligheten när det får ersätta djupare relationer. Något moraliserande, och det förutsätter ju att man faktiskt får, eller orkar, ta del av de där korta mötena. De som finns där 24 timmar om dygnet, alltid tillgängligt på din mobil. Annars är man som ett fattigt barn utanför fönstret till en godisaffär.

Gemensamt för de samtida dejtingapparna är att de fokuserar på bilder. Trots att utseendet egentligen har ganska lite att göra med hur vi är som personer betyder det yttre »allt«. Är du »ful«? Hmm, synd för dig. Lika bra att radera appen direkt. Är det en slump att det uppmärksammade incel-fenomenet dök upp under samma decennium som Tinder blev stort?

Incel betyder »involuntarily celibate«, och syftar på nätforum som har skapat en cynisk, själv- och kvinnohatande subkultur kring att leva i ofrivilligt celibat. De är kända för att hylla våldtäkter och tycka att det är en rättighet att få ligga – med attraktiva kvinnor, det vill säga.

Många har skrivit om den hårresande retoriken som »incels« har. De pekar på faktumet att personer som har socialiserats som kvinnor ofta vänder sitt självhat inåt, medan personer som har socialiserats som män riktar det utåt, aggressivt. Incels är ett tydligt exempel på det. Begreppet blev allmänt känt sedan Alek Minassian, terroristen som körde över och dödade tio personer i Toronto i våras, refererade till »the incel rebellion«.

»Är det en slump att det uppmärksammade incel-fenomenet dök upp under samma decennium som Tinder blev stort?«

Det finns väl inga direkta kopplingar, men att vi lever i en tid där dina relationer och tillgång till sådana avgör ditt människovärde, liksom utseendet avgör din tillgång till relationer, är tydligt.

Ett initiativ som försöker gå tillbaka till de mindre utseendefixerade dejtingsätten är appen Personals, som är under utveckling. Det började med att instagramkontot Herstory postade kontaktannonser från den lesbiska tidningen On Our Backs från 1980- och 90-talet. De möttes med stor entusiasm och uppmärksamhet då de var allt som våra moderna dejtingverktyg, som Tinder, inte är.

Kelly Rakowski som står bakom både Herstory och den nya Personals, utlyste möjligheten av att följarna själva kunde skriva liknande kontaktannonser, som taggades utifrån platsen de bodde på. Dessa lades sedan ut som bilder med text på Instagramkontot. Populariteten det gav skapade idén till den nya appen, som nu crowdfundats.

Rakowski skriver på mejl från New York att Personals-appen – som är för hbtqa-gruppen; lesbiska, queers, genderqueers och icke-binära – och är planerad att lanseras 2019, kommer vara internationell, med platstaggning, baserat på stora städer, länder och kontinenter. Feeden kommer att se ut som Instagram, med »bilder« med text på, där man kan läsa efterlysningar och se om det passar in på en själv.

Vanliga kontaktannonser är fortfarande en väg att hitta kärleken för vissa, kanske framförallt för de äldre generationerna. Något som är slående är hur opersonliga de ofta är, om man jämför med till exempel Personals. Ofta beskriver klassiska kontaktannonser en typ som söker en annan typ. Till exempel »Man med bil söker kurvig kvinna 55+«.

»Non-monogamous soft femme«, »Power bottom-leaning«, »Tender Gendered«, »Latinx switchy-witch«.

På Personals är det tvärtom en mängd identitetsmarkörer som räknas upp. Kanske är det för att vi är så vana vi är vid att representera oss själva med bilder nu, och en bild säger som bekant mer än tusen ord. Men det är inte bara det, hävdar Kelly Rakowski. Orden är viktiga av en anledning.

– Queers har ord som beskriver vår könsidentitet och sexualitet som är unika för just communityt. Vi leker med orden och har kul med dem, samtidigt som vi beskriver oss själva och våra idealpartners på ett tydligt sätt.

Rakowski tar exempel som »Non-monogamous soft femme«, »Power bottom-leaning«, »Tender Gendered«, »Latinx switchy-witch«, ord som nog är bäst att inte försöka översätta till svenska, men är exempel på hur man kan bända orden.

– Språket är centralt i hur queerpersoner beskriver sig själva. Men skrivandet hjälper oss också att vara öppna och direkta med exakt vad vi är ute efter, oavsett om det är partners, vänner eller community, skriver Rakowski.

Även i Facebooks kommande dejting-funktion finns det en medvetenhet om att normen inte alltid är cis-könad. Läckta bilder från de som nu provkör den, visar att det finns fem sätt att beskriva sin könsidentitet; man, kvinna, transkvinna, transman eller ickebinär. Det är också samma som går att välja på när du beskriver vem du är intresserad av att dejta.

»Kommer Facebook sälja vidare våra personligt detaljerade och innerliga önskningar om vad och vem vi letar efter vidare till externa företag?«

Praktiskt eller problematiskt att man kan välja att exkludera transpersoner? Men det går ju också välja att exkludera cis-personer. Det återstår att se hur det blir.

Den stora kritiken som förts mot dejting-funktionen fram tills nu är farhågor om hur Facebook planerar att skydda sina användares uppgifter. Kommer vi få ännu en Cambridge Analytica-skandal fast när det gäller sex och kärlek? Kommer Facebook sälja vidare våra personligt detaljerade och innerliga önskningar om vad och vem vi letar efter vidare till externa företag? Kommer vi få erbjudanden om AI-robotar med precis dessa egenskaper?

Det kanske finns någon där ute för oss alla, i en ljusnande digital framtid.

Sanna Samuelsson

Frilansjournalist och författare


Läs mer

Dejta i drag

Krass kärleksjakt

GRINDR – en dikt av Kristoffer Folkhammar

Appar testar hiv och sprider klamydia

Fler artiklar

Artiklar Sexualitet

Frigjord framtidsfiktion

Karin Svensson skriver om sex, relationer och identitet i science fiction.

Intervju Sexualitet

Öppen relation utan tabun

Jenny Dahlgren och Benjamin Kvisler öppnar upp om känslorna kring den öppna relationen.