Nakenmodellen från Halmstad

Susanna Alakoski minns sina tonår och ställer sig frågan varför fattiga kvinnor är de som alltid får visa fittan.

Det är något med tiden jag är uppvuxen i. Jag har så många minnen av Fib Aktuellt och raggare, Långt ner i halsen och Kiviks marknad. Jag och kompisen liftade dit. Varietétälten hade exotiska namn; Top Hat, Colorado och Toledo Show. På la Pari arbetade Gunilla af Halmstad, vars mamma vuxit upp på Trulstorps fattighus bland åldringar, fattighjon och mentalt sjuka. Mammans liv kom att bestå av »fattigdom och hårt arbete«. Gunilla själv gjorde som så många otrygga, lämnade hemmet tidigt. Åkte raggarbil, käkade korv, liftade och spelade jukebox tillsammans med gänget.

»Jag kommer själv att åka raggarbil, flytta hemifrån vid sexton års ålder och bli erbjuden en lysande framtid som nakenmodell.«

Gunilla flyttade ihop med en lika rotlös kompis som sextonåring. Hon blev sedan hemlös och »bodde än här än där«. Fick ett hembiträdesjobb i en officersfamilj, men blev uppsagd på grund av »kulturkrock«. Hon hängde med Elsi till en tivolikärlek och träffar där »Inger med röven«. På tivolit finns även en tältvarieté och en Evert Schultz. Samma kväll står Gunilla nakenstaty hos Evert Schultz. Inga förkunskaper krävs. Detta blir starten på en lång bana inom nakenbranschen som Gunilla Ekroth så spännande gestaltar i Gunilla af Halmstad, Ett annat liv i Sverige; om maranatapastorn Målle Lindberg i silverglänsande kostym som skulle frälsa syndare; om kändisboxaren Bosse Högberg, Gunillas bodyguard när hon gjorde reportage åt Lektyr; om änkeförföraren Vincent Senise Bjurström som bet Gunilla i bröstet; om socialinspektör Leif Söderlund som tog med den alkoholiserade Gunilla till krogen och gjorde henne med barn; om spåkärringen Eugenia Taikon som höll Gunilla tillfångatagen i husvagn; om Asta Gustafsson som  startade ett politiskt parti; om den homosexuelle, olycklige Antero som var trött på livet. Om fakirer, trollgubbar, transexuella, porrskådisar och författare.

Men, en sak berör mig särskilt i Ekroths bok. Vid ett strippframträdande på restaurang Tunneln i Malmö blir den nittonåriga Gunilla bekant med en av dåtidens kulturpersonligheter, tonsättaren och tv-underhållaren Sten Broman som då är 62 år. Han uppvaktar med blommor och inbjudan till bordet, men hon tackar nej. Hon blir då kallad till direktörens kontor, där Broman sitter och tar till orda: »God dag unga dam! Jag vill ställa en fråga till er. Det gäller ett eventuellt engagemang på Kungliga Operan i Stockholm. /…/ Man behöver en ung flicka som visar brösten. Eftersom det är otänkbart att någon av Operans dansöser visar sina bröst, så frågar jag er om ni kan tänkas vara intresserad av detta?« 

»Med hjälp av min undervisning ska du få så dyra och exklusiva vanor att ingen jävel ska ha råd med dig.«

Gunilla bjuds på middag och Ekroth och Broman blir genast du med varandra. De förblir sedan vänner fram till Bromans död 1983. De roar sig med resor, striptease och Broman undervisar fattighusdotterns dotter i såväl matkultur som artikulering och kvinnor: »Huden är viktig, huden ska vara mjäll och vit, likt marsipan.« De besöker  onstutställningar, kyrkor, teatrar, konserter, balett. »Med hjälp av min undervisning ska du få så dyra och exklusiva vanor att ingen jävel ska ha råd med dig.« Hon får träffa hans vänner och blir sedan även ihågkommen i Bromans testamente.

1969 tog porren över sexbranschen enligt Ekroth. Hon gör sitt sista strippframträdande på Kiviks marknad 1976. Jag är då fjorton år och har kollat sexshower genom att planka in under tältdukarna. Jag kommer själv att åka raggarbil, flytta hemifrån vid sexton års ålder och bli erbjuden en lysande framtid som nakenmodell. Min mamma skulle bara skriva under ett papper eftersom jag var minderårig: »Min mamma kommer aldrig att skriva under.« »Lura henne, få henne att tro att det är ett oviktigt skolpapper.«. »Det går inte att lura min mamma.« …lurade jag nakenbildsfotografen, och kom på så vis undan Gunilla af Halmstads öde. 

Gunilla Ekroth ångrar inte sitt liv, trots misshandel, dyrköpta vuxenstudier, panikångest, alkoholism, antidepressiv medicinering. »Livet är fantastiskt!« avslutar hon sin bok. Gott så. Vi får alla olika liv och möjligheter. Men det är en fråga som förföljer mig efter Ekroths bok: Varför blir så många med just fattig bakgrund så välkomna att visa upp sina bröst för just män som Sten Broman? Och just den frågan kryper längs min ryggrad som en iskall kackerlacka när  jag tänker på hela vår moderna sexindustri. För inte är det väl överklassflickorna som i första hand hamnar på Kakadu Bar i Köpenhamn idag heller?

 

Susanna Alakoski är författare till bland annat Svinalängorna, Håpas du trifs bra i fängelset och antologin Tala om klass. Hemsida www.susannaalakoski.se

 

Den här texten publicerades i Ottar #4 2011Läs hela numret - beställ här!

 

Kommentarer

För några år sedan visades en svensk dokumentär om Private-koncernen och Bert MIlton Jr. En av hans svenska producenter som jag tyvärr inte minns namnet på sa "Det är ingen idé att gå omkring på krogar och klubbar i Sverige och fråga tjejer om de vill vara med i en porrfilm. Det är inte ens en på hundra som vill det här -i vitryssland däremot är det säkert en på tio!"

Man frågar sig - är vitryskor mer frigjorda och härliga? Är de grovt uttryckt kåtare än svenskor? Det har jag jävligt svårt att tro. Den stora skillnaden är helt enkelt hur utbredd fattigdomen jämförelsevis i Vitryssland.

Jag vet inte hur korrekt hans bedömning i siffror var men hans upplevelse säger ju någonting om fattigdom och nakenmodellande.

En vän hade oturen att bo i ett hus med en strippklubb i källaren på södermalm i Stockholm. Genom åren var det också uppenbart att när de rekryterade stod det en lång kö utanför där man inte hörde mycket svenska talas utan mest språk från länder med större fattigdomsproblem än Sverige, och varifrån de invandrade till stor del utgör Sveriges underklass.

Det är inte många jag träffat som berättat att de jobbar med pornografi, men jag kan inte undgå att undra om det är typiskt att det fåtal personer jag personligen varit bekant med och vilkas historia jag känner till som hamnat i den industrin kommer från hem med misshandel och övergrepp.

Dessa saker ger mig samma iskalla kackerlackor som de som kryper längs Alakoskis rygg.

älskar visa mig naken på tex kroki, nudism , naturism, nakenfoton, nakenplayor, i naturen osv. varför fotas alltid kvinnor nakna oftare än män?

Det är så dubbelt. Därför att det finns ett förakt mot den kvinna som visar brösten och fittan. Därför vill inte rika kvinnor göra det effentligt, även om de kanske gör det privat och lockas av tanken att visa upp sin kropp i fler sammanhang.
Joakim, jag kan svara på din fråga. Män betalar för att se nakna kvinnor, kvinnor betalar i allmänhet inte för att se nakna män. Det finns män som är beredda att betala för att se nakna män, dock. Så det är en fråga om tillgång och efterfrågan...
Varför det är så är en annan fråga som kräver den djupare analys.

visar tjejer upp sig på porrklubbar pga kåthet eller bara pga snabba pengar? skönt nu kommer sommaren snart man får onanera och vara naken i solen, ska till gran canaria och njuta i solen naken i vinden.

Jag hörde om Gunilla och hennes liv på radion idag och slog upp henne på Google. Jag får också kackerlackor utmed ryggraden när jag ser hur exploateringen fungerar. Det är som människohandel och utnyttjande av tiggare - har sett sånt i många länder. Fattigdom antingen monetär eller själslig är en vanlig startplattform, men om man betänker historien om Mata Hari finner man andra startpunkter också. Paolo Coelho har skrivit en del om bevekelsegrunder som jag tror är relevant. Jag tror att det är svårt att generalisera, i synnerhet som huvudpersonen själv ofta har mindre koll på verkligheten och bara "åker med". Människan vänjer sig fort och ändrar sina spelregler, kanske i många fall en effektiv överlevnadsstrategi (räkna antalet leenden och skratt hos fattiga resp rika barn och jag tror att skillnaden inte är vad ni tror) men i såna här fall är det snarare troligt att vi alla är offer för ett gigantiskt hyckleri som är så stort att det inte ryms i vår logiska värld. Ett hyckleri som bedrivits av religioner i årtusenden, som byggts in i vårt samhälle som ett axiom och som har mynnat ut bl a i de komplex som möjliggör och stimulerar exploatering av något så enkelt som en person, som utöver att vara kroppsligt naken förmodligen också bryts ned och blir mentalt och känslomässigt naken. Få människor kan klara att vara hela människor genom hela processen. Jag tror att Gunilla klarade sig hyggligt i jämförelse med andra, kanske genom någon sorts symbios med Hr Broman, eller liknande. Det verkar ha funnits bra och stöttande personer i hennes liv och hon har tydligen inte känt sig som fullt ut exploaterad. Hon har kanske lyckats sätta gränser. Tydligen kompenserade hon med alkohol och lyckades döva andra problem med detta ännu större problem. Jag har för mig att man tidigare använde brems på hästar som gav dem stor smärta i läppen medan man utförde en operation i andra ändan av djuret. Kanske alkoholen funkade på det sättet. Hoppas hon mår bra nu i alla fall och klarar sig. Det kan hända att Hr Broman faktiskt räddade henne i långa loppet.
Men alla andra kvarstår. Vet inte hur många som hittar mecenater, och jag tror att de allra flesta skulle vilja komma ur den eviga upprepningen av samma negation av ett själsliv, få ha ro att lukta på blommorna, reflektera över poesi, och kanske få vara helt sig själv utan påverkan från utomstående. Det är inte allom förunnat. Vårt samhälle belönar ju grabbar som hinner med många erövringar, som har stark libido, och om en grabb vill leva upp till detta och det är svårt att få flickor att förstå hans poäng, finns det inte mycket i hans nära omvärld som avhåller honom från att "fuska" i detta spel, dvs antingen använda våld eller stark utpressande övertalning, eller att köpa sex på ett eller annat sätt. Att bedra en partner är ibland sett som en bedrift. Filmer och andra medier hyllar sex som något mycket viktigt och för en ung grabb verkar det som om alla utom han har fått till det med någon som kan visas upp för kompisarna. Han får panik...
Jag gissar att det enda sättet att styra mot ett bättre självförverkligande är att vi blir mer jämställda, att sex inte ses som en vara eller något som alla måste ha gjort före 13 års ålder, och att folk kan få välja sina liv utan allt tryck från omvärlden och media som tydligt visar vad som är viktigt - fysisk attraktion...
Elefanten i rummet kanske är en mammut, i alla fall har den varit där mycket mycket länge - och stor och hårig är den. Och stinker.

Bli medlem i rfsu

Prenumerera på Ottar!

Fyra nummer om året och en bok eller tygkasse för endast 160 kr!