Timimie_skogen.jpg

Timimie Gassko Märak. Foto: Regina Steen Bergman
Timimie Gassko Märak. Foto: Regina Steen Bergman

»Ni samer har ju blivit klippta i förr«

Timimie Gassko Märak är samisk artist, poet, urfolksfeminist och queeraktivist. Här skriver den text och poesi om nedprioriteringen av Sápmi, om konsekvenserna av svensk politik när avstånden växer, skogen fälls och marken sprängs.

Jag ringer mormor. Jag vill berätta för henne först att jag ska få skriva för Ottar. 

Hon blir glad. Hon har alltid haft tidningarna synligt och lättillgängligt i bokhyllan. 

Hon berättar om när Ottar for norröver. Med all den tidens utrustning, som Skioptikon – gamla tidens diabildsvisare, för att utbilda i sexualkunskap. 

I somras höll en flicka i Kiruna på att förblöda efter en abort. Det fanns ingen barnmorska eller någon med kompetens nog på plats så hon blev hemskickad igen. Jag har för mig att det blev ambulanshelikopter till Sunderbyn i Lule. 

»Jag undrar vilka som kommer bli mest prioriterade i den lågprioriterade delen av landet.« 

Samma ambulanshelikopter ville dom dra in över sommarn, men fjällräddningen skulle vara igång. Varje år är det flertalet turister som ringer efter hjälp och det har varit både för skoskav och äktenskapsbråk. 

Sollefteå BB har strejkat sen länge och det är alltid brist på ambulanser under sportloven för att alla turister lugnt ska kunna åka skidor och njuta av fjälluften.

Det utbildas taxichaufförer i barnafödande nu. I de norra delar av landet. 

Timimie Gassko Märak.

Norra Norge har samma problematik med avstånden. Och dom har just slagit ihop Troms och Finnmark. Ingen jag känner tycker det är en bra idé. Jag undrar hur det kommer påverka Sápmi. När dom duttar ihop folk och folk leder det lätt till att det blir folk mot folk. 

Jag undrar vilka som kommer bli mest prioriterade i den lågprioriterade delen av landet. 

Och jag undrar vilka som utbildas i bilbarnfödslar där.

Ryssland kan fortfarande neka hbtq-personer tillträde till landet och under alla år som Sápmi Pride har existerat har vi aldrig tagit oss till den ryska sidan av Sápmi. 

Under alla år av turné har jag träffat två personer från Ryssland som ens vet om att vi samer finns. 

»Sápmi. Saepmie. Sábme. Kärt barn har många namn.«

Under en konsert träffar jag en grupp finskor. Dom berättar att dom är från Helsingfors och pratar om feminism. Jag undrar över hur Sápmi tas med i beräkningen, när det gäller till exempel sexualundervisning, dagis. Hur ser det ut med hemspråk?

Dom undrar vem Sammi är… Jag förklarar två gånger innan jag ger upp, en av dom verkade hänga med i vad jag menade i alla fall.

Senare på kvällen träffar jag en av musikerna som undrade om det var jag som kände hans vän Sammi från Helsinki?

Sápmi. Saepmie. Sábme. 

Kärt barn har många namn. Men ett barn så lågprioriterat att vi hellre utbildar taxichaufförer i bilfödslar än att backa upp Sollefteå BB eller se till att Kiruna har barnmorskor på plats. 

Jag flyttade från Jokkmokk till Sthlm igen för att få hjälp med min endometrios. Avstånden är för långa uppåt, särskilt när det gör så ont att du vill dö.

Inför titthålsoperationen på SÖS skämtar en sköterska om att:

»Ja, ni samer har ju blivit klippta i förr men det går säkert bra denna gången« - jag orkar inte anmäla. 

Jag flyttar också för transutredningen. Sist jag kollade fanns det en i Ume. Jag tror det kanske kommit en högre upp i landet nu. Jag vågar inte googla för jag orkar inte bli ledsen. 

Jag pratar mycket om det här när jag är ute. Så mycket jag kan utan att krascha, det är svårt.

Det är tungt och det finns ingen psykvård med samisk kompetens på svenska sidan Sápmi. Då måste du fara till norska sidan, i norra Norge, eller ta det via Skype. Men dom har knapphändig queerkompetens så det blir tungt det med. Det är inte deras fel att dom också är lågprioriterade. 

»Det är inte länge sen dom slutade tvångssterilisera oss.«

När jag pratar om allt detta blir jag utan undantag utfrågad om min samiskhet. Om hur många procent jag är. Om jag är hel eller halv. Om jag fötts i Jokkmokk. 

Det har jag inte. Och folk ser antingen besvikna, frågande eller triumferande ut. Då är jag ju inte därifrån om jag inte är född där, juh. 

Nej. Jag är inte född i Jokkmokk.

Det har inte funnits ett BB i Jokkmokk sen länge, du måste fara till Gällivare om du ska föda och det är ett par mil. 

Min väns gamla Volvo drar typ 1 liter per mil. En modern bil drar strax under en liter milen. 

Att behöva fara fram och åter för vård är kostsamt för både plånbok och miljö. Och du blir ofta hemskickad eller hänvisad till sjukhushotellet om du inte ska föda på stört.

Foto: Regina Steen Bergman

Norge har nyligen haft en skandal där det sagts att alla med endometrios endast får hjälp om dom opererat bort livmodern. Annars ses det som att en inte verkligen prövat allt för att bli frisk. Det skulle vara ett krav.

Vi pratar om det under årets Sápmi Pride som hölls i Trondheim, om hur det som same känns obehagligt på en omänsklig nivå. Det är inte länge sen dom slutade tvångssterilisera oss. Kommer grannlandet Sverige att reagera på detta? Känner vi av det här på en annan nivå för att landsgränserna, även om dom alltid delat upp oss fysiskt, inte fungerar på samma sätt för oss?

»Slukhålet i Kiruna vidgas med 11 cm per dag. Det är i alla fall en meter på en vecka.  Jag undrar vad som kommer födas ur detta.«

Jag får ett smärtskov just när jag ska checka in mitt bagage på flygplatsen i Trondheim. Jag ska hem till Stockholm efter att ha jobbat som en galning en vecka i streck och jag ska mellanlanda i Oslo. Jag får panik. Både för smärtan men också för att jag fan inte vet vad som sker om jag åker in. Kommer dom gröpa ur mig? Samisk endometriospatient med könsidentiteststörning utan vidare specifikation. 

Jag inser att jag kan inte mellanlanda. Det går inte, jag har för ont.

Jag gräver fram boken om Ottar. Jag fick den av mormor för flera år sen och när jag ringer berättar hon om gången då de norröver skulle få pröva ut pessaret. En var tvungen att gå ut ur huset och över gården och in i bodan. För det fanns inget annat ställe. 

Dom utbildar taxichaufförer i barnafödande nu. Dom i norra delar av landet. 

Slukhålet i Kiruna vidgas med 11 cm per dag. Det är i alla fall en meter på en vecka. Jag undrar vad som kommer födas ur detta. 

 

◼◼◼◼◼◼◼◼  KLIMATPOLITISK POESI  ◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼
 

»Norra Sverige har ropat till er«

 


Ler åt att frustrationen börjar bre ut sig över landet. 

Andetaget går från frisk luft till friskt vågat och alla vi som skrikit oavlönat länge nu vet att det blir trängre ju fler som tar ton.

Om du fäller ett träd i skogen

utan någon där

kommer det höras då?

När vi berättar hur dom fäller skog efter skog

kommer ni höra på?

Klimatflyktingar inom Sverige efter skogsbränder

och ändå vänder folk blicken bort

för för korta avstånd mellan faran och vardagen

skapar obehag

skapar dålig stämning

skapar stress när ni inser att det inte går att lösa fort.

Även om vi måste agera nu.

Borde agera ut.

Borde reagerar men det är som att vi tagit slut.

Dom sliter ut oss.

Det är med flit.

Byter ut oss och skiter i att det är skitigt

skiter i att det är viktigt

skiter i att det här är på fullaste allvar och på riktigt det dummaste någonsin

Sprängkåta företag och förtegna politiker förenade i förorenade handslag

det blir inte mer tydligt än om du följer vars pengarna börjar och slutar.

Södra Sverige

hur länge tror ni ni kan njuta

på andras bekostnad

Södra Sverige

ni är några sprängningar bort från förorenat vatten.

Gruvslam i dammarna gör inte skillnad på folk och folk när betongen brister och när det sker vill jag fan inte höra någon säga att dom inte visste.

Norra Sverige har ropat till er.

Det krävdes skolstrejk för att någon skulle lyssna och jag backar henne fullt ut men sluta bete er som att vi har varit tysta.

Frustrationen börjar bre ut sig över landet.

Andetaget går från frisk luft till friskt vågat.

Norra Sverige har ropat till er.

Norra Sverige ser.

Norra Sverige ler åt frustrationen

ler åt att ni tar tonen ler åt att vi blir fler.

Och alla vi

som skrikit oavlönat länge nu

vet att det blir trängre ju fler som tar ton.

Låtom oss trängas.

 

◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼
 

Text: Timimie Gassko Märak 

Foto: Regina Steen Bergman

Ur nummer: 

Lägg till ny kommentar

Ren text

  • Inga HTML-taggar tillåtna.
  • Webbadresser och e-postadresser görs automatiskt till länkar.
  • Rader och stycken bryts automatiskt.