Nya BMI-gränser i Stockholm slår mot transpersoner

Transpersoner som behöver könskorrigerande operationer och behandlingar måste genomgå omfattande utredning, och sedan i våras ställs i Stockholm även krav på överviktiga att gå ner i vikt innan de kan opereras. Något som kan öka könsdysforin.

FAKTA BMI och KÖNSDYSFORI

BMI eller kroppsmasseindex anger relationen mellan vikt och längd, i fyra viktklasser: undervikt, normalvikt, övervikt och fetma.

+ Könsdysfori kan beskrivas som en stark och ihållande känsla av att vara född i fel kön. Ofta är denna känsla förknippad med ett psykiskt lidande som kan medföra en nedsatt förmåga att fungera i vardagen.

Läs mer om könsdysfori här.

Peter, 22 år, såg fram emot att bli av med brösten som sedan puberteten har fått honom att vantrivas i sin kropp. Men första besöket hos plastikkirurgen blev en kalldusch.

– Läkaren sade att jag måste gå ner 10 kilo över sommaren om jag skulle få opereras under hösten. Jag förstod inte hur jag skulle kunna gå ner så mycket på så kort tid. Kanske kunde jag ha fått remiss till dietist om jag hade frågat, men det var inget de erbjöd, sägen Peter till Ottar.

»Läkaren sade att jag måste gå ner 10 kilo över sommaren. Jag förstod inte hur jag skulle kunna gå ner så mycket på så kort tid.«

De senaste åren har kraven ökat inför operationer som inte räknas som akuta. Det handlar dels om rökstopp, men också om lokalt beslutade BMI-gränser. Frågan har debatterats inom läkarkåren de senaste åren och handlar om patientens rätt att få behandling kontra sjukvårdens strävan att minimera riskfaktorer.

Kalle Lundgren, plastikkirurg på Karolinska sjukhuset i Stockholm, berättar att viktkravet har införts efter diskussioner mellan de olika yrkesgrupper som deltar i behandlingen av transpersoner. För de allra flesta är den övre BMI-gränsen satt vid 28, men det finns undantag.

– I de fall patienten trots medicinsk hjälp inte lyckas reducera sin vikt kan vi acceptera BMI upp till 30.

Är kravet evidensbaserat?

– Det finns inte någon evidens varken för eller emot dessa viktgränser. För vissa ingrepp finns stöd för ökad risk för infektion, blodpropp med flera vid högre BMI, men huvudanledningen är vår uppfattning att patienten får ett sämre resultat vid övervikt. Vi vill såklart göra allt för att kunna leverera det bästa operationsresultatet, säger Kalle Lundgren.

»Könsdysforin kan göra att man inte mår bra, och en del tröstäter då. Sedan får de besked om att de måste gå ned i vikt för att få opereras. Då kan de få mer könsdysfori och tröstäta mer.«

I en färsk rapport från Folkhälsomyndigheten, där 800 transpersoner har deltagit, bekräftas uppgifter från tidigare studier om en hög grad av psykisk ohälsa bland just transpersoner. En tredjedel av de som svarade hade haft självmordstankar under det senaste året. Lika många uppgav att de har ett problematiskt förhållande till mat och ätande. För de yngre transpersonerna är siffrorna ännu högre – av dem som är mellan 20 och 29 upplever hälften problem i sin relation till mat.

Cecilia Dhejne, medicinskt ansvarig överläkare på könsidentitetsmottagningen i Stockholm

 

Cecilia Dhejne, medicinskt ansvarig överläkare på könsidentitetsmottagningen i Stockholm, berättar att utredningarna för könsbekräftande behandling har anpassats till de nya kraven.

– Från och med våren 2015 informerar vi tidigt personer med högt BMI om att de inte kommer att få genomgå könsbekräftande kirurgi utan viktnedgång. Vi remitterar till dietist och överviktsenhet, till exempel för så kallad gastric bypass. I England och San Fransisco gäller ungefär samma BMI-gränser. De skickar många på överviktsoperationer.

Har just transpersoner ofta problem med övervikt?

– Det är vanligt att man dolt kroppen i både övervikt och undervikt, eller har svårt att bry sig om en kropp som man har »stängt av« för att den inte bekräftar identiteten. Många får psykofarmakologisk behandling, som ibland ger viktuppgång. Det är inte alltid lätt att träna, på grund av osäkerhet kring omklädningsrum.

Cecilia Dhejne fortsätter:

– Könsdysforin kan göra att man inte mår bra, och en del tröstäter då. Sedan får de besked om att de måste gå ned i vikt för att få opereras. Då kan de få mer könsdysfori och tröstäta mer. Det är inte helt lätt att bryta den cirkeln. Även om vi kan hjälpa till så måste man också hitta egen motivation för att ta hand om sin kropp.

För Peter har bristen på stöd varit kännbar.

– Först tänkte jag att testosteronbehandling skulle underlätta, men istället fick jag ännu större aptit. Dessutom tränar jag intensivt och har fått mer muskelmassa, som väger mer än fett. Jag har inte gått ner tillräckligt mycket, och det har varit en hemsk tid. Jag har varit hungrig hela sommaren, men bara ätit pulverdieter från apoteket. Nu väntar jag på att träffa kirurgen igen och hoppas att jag ska få opereras. Men jag är rädd att jag ska gå upp i vikt igen efteråt – och att resultatet ändå kommer att bli dåligt då.

 

Sebastian Lönnlöv

Frilansjournalist

 

Lägg till ny kommentar

Ren text

  • Inga HTML-taggar tillåtna.
  • Webbadresser och e-postadresser görs automatiskt till länkar.
  • Rader och stycken bryts automatiskt.
By submitting this form, you accept the Mollom privacy policy.
Bli medlem i rfsu

Prenumerera på Ottar!

Fyra nummer om året och en bok eller tygkasse för endast 160 kr!