våldtäkt_HKN.jpg

Illustration: Hanna Källebo Neikter (bilden är beskuren)
Illustration: Hanna Källebo Neikter (bilden är beskuren)

Orimligt tvivel

Varför leder inte fler våldtäktsanmälningar till fällande dom? I svallvågorna efter flera uppmärksammade fall försöker Ottar reda ut varför bara ett par hundra personer döms för våldtäkt varje år – trots att det kommer in 6 000 anmälningar.

Fakta/sexualbrottslagen

Den 1 juli 2013 trädde vissa förändringar i sexualbrottslagstiftningen i kraft. En av dessa var att begreppet »hjälplöst tillstånd« ersattes med det vidare begreppet »särskilt utsatt situation«, vilket innebär att fler fall av sexuella utnyttjanden kommer att räknas som våldtäkt. För straffansvar krävs inte längre att offret helt saknar förmåga att värja sig eller kontrollera sitt handlande, skriver regeringen om förändringen, och nämner bland annat berusning och passiviserande skräck.
 

De var påträngande. Hon kände dem inte sedan tidigare. De var många. Och hon var rädd.

Så beskriver den 15-åriga flickan situationen i en lägenhet i Stockholmsförorten Tensta en lördagskväll i mars. Fem tonårspojkar åtalas senare för våldtäkt, ytterligare en för försök till våldtäkt. En av pojkarna berättar under förhör att han vid ett tillfälle hörde flickan säga att hon inte ville ha sex. Någon svarade då att det var sista gången. Samma pojke uppfattade henne som rädd. En pojke berättar att flickan själv drog ned sina trosor. Men var dörren till sovrummet låst eller bara stängd? I tingsrätten döms de sex pojkarna för grov våldtäkt. I hovrätten blir domen friade.

»Känslan kan sammanfattas så här: Det är fritt fram att våldta.«

Frikännandet i det som i media kallas »Tenstafallet« väcker massiva reaktioner. I slutet av september svämmar sociala medier över av ilska. På två veckor får en namninsamling mot domen över 80 000 underskrifter. Utanför Svea hovrätt protesterar aktivister från feministgruppen Femen med texten »Stop legalizing rape« skriven på sina nakna överkroppar. En gråkall måndag kallar Fatta-kampanjen, som driver frågan om en ny våldtäktslag, till en manifestation utanför riksdagen.

Känslan kan sammanfattas så här: Det är fritt fram att våldta. Om och om igen går de skyldiga fria.

Är det så? Ja. Och nej. Så här: Varje år anmäls ungefär 6 000 våldtäkter i Sverige. Femton till tjugo procent av anmälningarna leder till åtal. Omkring 200 personer döms varje år för våldtäkt. Tyvärr ger inte statistiken en rak och enkel linje att följa. Anmälningarna och åtalen avser brott medan domarna gäller personer.

Men siffrorna säger ändå att glappet mellan anmälningar och dömda förövare är stort. Och de allra flesta jag har pratat med, forskare och representanter för rättsväsendet, är överens om att andelen fällande domar är låg. För låg. Så varför leder inte fler våldtäktsanmälningar till fällande dom?

LAGEN
De träffades utanför en restaurang sent på kvällen. Hon följde med honom till hans kompis lägenhet. Hon säger att han lovat att fixa skjuts hem. Han säger att de var överens om en efterfest och att sex var underförstått. Båda berättar om oralt, analt och vaginalt sex. Han hotade henne med kniv, säger hon. Det var frivilligt, säger han. (Från det fall som sedan blev mål B 1867-09 i Högsta domstolen) 

Om du ska välja en enskild faktor som är mer betydelsefull än andra – vad säger du då?
– Lagen. Den är förlegad och bygger på idén att kvinnans kropp är tillgänglig tills hon gör motstånd. Och den normen är det centrala verktyget i hela rättskedjan.

Det är Eva Diesen som svarar. Hon är jurist och föreläser om sexualbrott vid Stockholms universitet. Eva Diesen har deltagit i flera forskningsprojekt om sexualbrott och är en av författarna till boken Övergrepp mot kvinnor och barn: den rättsliga hanteringen. I den analyseras bland annat domar och utredningar i våldtäktsfall. 

Brottet våldtäkt formuleras under sexualbrott i brottsbalken. För en fällande dom krävs att den misstänkta förövaren ska vara medveten om att hen begår ett brott – det ska finnas ett uppsåt. Det krävs också våld, hot eller en särskilt utsatt situation för att någon ska kunna fällas för våldtäkt – om inte offret är ett barn. Det räcker inte med ett enkelt »nej«. Men i den statliga utredningen om sexualbrott som kom 2010 föreslogs en samtyckesreglering, ett sätt att få in »nejet« eller kanske snarare ett »ja« i lagen. Och kring detta med samtycke står den stora striden när våldtäktslagen debatteras i dag. Tanken var att samtycke eller frivillighet skulle regleras under en egen paragraf: »Den som i annat fall (…) genomför en sexuell handling med en person utan den personens tillåtelse, döms för sexuellt övergrepp till fängelse i högst fyra år.«

Madeleine Leijonhufvud, professor emerita i straffrätt, vill gå ännu längre än till en kompletterande samtyckesreglering.
– Lagen ska säga att sex kräver ett frivilligt deltagande. Det ska var förutsättningen. Om du tar Tenstafallet som exempel. Det var mörkt i rummet. Utifrån en samtyckeslag blir de givna frågorna: Hur gjorde du för att veta om hon ville? Hade ni ögonkontakt? I stället för om flickan hade möjlighet att ta sig ut ur rummet.

Eva Diesen, som också vill se någon form av samtyckeslag, fyller på med frågor:
– Hur fick målsäganden av sig kläderna? Om du hade tjatat på henne hela kvällen och hon sa nej, förstod du inte då att hon inte ville? 

Förslaget om en samtyckesreglering vann inte gehör hos politikerna. En orsak var risken för att fokus skulle hamna på offret och huruvida hen uttryckt samtycke eller inte. Det argumentet avfärdas som ogrundat av både Diesen och Leijonhufvud. Samtyckesfrågan flyttar i stället, enligt dem, fokus till den misstänka förövaren. Har hen uppfattat samtycke?

Just så där har det sett ut de senaste åren, som lite av en ping-pongmatch mellan tunga juridiska experter som vill se samtycket i lagen och politikerna som – med vissa undantag – säger nej. 

Men tillbaka till huvudfrågan: Skulle en samtyckeslag leda till fler fällande domar? Det är i alla fall ingen garanti. Bevisläget kommer fortfarande att vara besvärligt; sådana är våldtäktsfallen. Det saknas ofta vittnen och handlar i många fall om en bedömning av trovärdigheten då ord står mot ord. Och en samtyckeslag betyder inte att det kommer att krävas ett skriftligt tillstånd för sex, som det ibland framställs i debatten. Det kommer fortfarande an på åklagaren att bevisa att den misstänkta förövaren har uppfattat att det saknades samtycke.
– De länder som har en samtyckeslag har inte nödvändigtvis bättre uppklarning. Det stora värdet ligger i det normativa, säger Nils- Petter Ekdahl som ledde den senaste sexualbrottsutredningen.

Det är ett återkommande argument; att det viktigaste med en samtyckeslag är just att sätta en norm. Eva Diesen tror egentligen inte heller på en revolution i förhållandet mellan anmälningar och fällningar. Men visst skulle det ha betydelse. Det anser både hon och Madeleine Leijonhufvud.
– Utan de extra kraven på våld, hot eller utsatt situation skulle beviskraven bara gälla bristande samtycke och insikt om det hos den tilltalade. Det bör rent logiskt betyda större andel fällningar, säger Madeleine Leijonhufvud.

Men lagar stiftas inte för att få fler fällande domar, utan utifrån vad som är rätt och fel i juridisk mening. Målet med en samtyckeslag är färre övergrepp. Det räcker helt enkelt inte med det vi alla vet – eller borde veta – att sex givetvis ska vara frivilligt. Samtycket kräver sin lag.

»Det räcker helt enkelt inte med det vi alla vet – eller borde veta – att sex givetvis ska vara frivilligt.«

DOMSTOLARNA
Målsägandens berättelse om händelseförloppet är utförlig, levande och detaljerad och framstår till stora delar som sammanhängande och följdriktig. (…) Berättelsen innehåller (…) inslag som är mindre väl förenliga med uppgiften att det sexuella umgänget ägde rum under knivhot, t. ex. att YA, vid ett tillfälle under samlaget närmast bad om ursäkt liksom att han kramade och kysste henne när hon skulle lämna lägenheten. (B 1867-09, Högsta domstolen 2009)

När jag ringer Rikspolisstyrelsens pressavdelning på jakt efter en polis att intervjua är den spontana reaktionen: »Ring Domstolsverket. Det är ändå i domstolarna det går åt pipsvängen.« Klara Hradilova-Selin, analytiker på Brottsförebyggande rådet skriver i ett mejl att det går att diskutera om åtalsfrekvensen verkligen är låg, men: »Däremot så lagförs det relativt få personer för våldtäkt«.

Kritiken mot domstolarna handlar främst om två saker: Det ställs för höga beviskrav och det saknas kunskap om hur ett våldtäktsoffer reagerar.

Anna Dahlqvist är frilansjournalist

Detta är ett utdrag ur ett längre reportage. Läs hela i numret, köp det i Press Stop, välsorterad Pressbyrå eller beställ här!

Bli medlem i rfsu

Prenumerera på Ottar!

Fyra nummer om året och en bok eller tygkasse för endast 160 kr!