seniorsex2.jpg

Foto: Daniel Ivarsson

Osynligt seniorsex

Äldre har allt mer sex, men i vården saknas kunskap om äldres sexualitet. Personal tvingas utgå från personliga erfarenheter – eller undvika ämnet helt. Ottar synar en tystnad med allvarliga konsekvenser.

Hemma hos Bodil Nilsson i Täby norr om Stockholm puttrar kaffebryggaren och i bakgrunden skvalar P4. Från köksfönstret på åttonde våningen ser man hela vägen till Täby galopp. Men Bodil går hellre på trav – med ett gäng andra »strokar«. Det är så hon kallar dem, personer som liksom hon själv haft en stroke. Spelvinsterna räcker oftast inte till mer än en tårta att dela på. Men det gör inget. Det viktigaste med gruppens fredagstradition är att ses och prata. 

Bodil Nilsson. Foto Helena Björk.

Det har gått 17 år sedan hon fick en stroke. I dag är Bodil 73 år och kan gå kortare promenader stödd på sin blommiga käpp. Ska hon ta sig längre sträckor ger permobilen stor frihet. Vänster arm och hand är fortfarande förlamade och oanvändbara. Rehabiliteringen handlade för Bodils del enbart om fysisk träning. Kuratorn tog aldrig upp ämnet sexualitet. Och Bodil frågade inte. 

– Det enda jag tänkte på var hur livet skulle bli i framtiden. Sex hade jag inte en tanke på. Det var när jag kom hem från sjukhuset som jag började tänka på det. 

 

I dokumentärfilmen Ett känsligare universum från 2015 funderar sångerskan och författaren Kajsa Grytt över livet. Hon har svårt att ge sig in i en kärleksrelation, men längtar efter att ha ett sexliv. När filmen spelas in är Grytt 50 år. Redan då kommer tankarna upp om hur du betraktas som sexuell varelse när huden inte längre är slät som på en 20-åring. Som 50-åring är det ännu långt kvar till ålderdomen, men förändringar både på utsidan och insidan börjar göra sig påminda och kan sätta tvivel kring en sexualitet som tidigare varit mer självklar. 

Samtidigt kommer allt fler forskningsrapporter där sexualitet och äldre står i fokus. Och resultaten pekar i samma riktning. Göteborgs universitet har undersökt 70-åringars sexliv under flera decennier, och kan nu visa att den åldersgruppen är mer sexuellt aktiv i dag jämfört med på 70-talet. 70-åringarna är nuförtiden också mer nöjda med sitt sexliv, uppger de. På Stockholms universitet konstaterar forskare att äldre som separerat eller vars partner avlidit, oftare inleder nya relationer i dag än förr. Och de som inlett en ny relation efter 60 har ofta ett aktivt sexliv. 

Vad sex innebär vid äldre ålder tål dock att fundera över. Kroppen förändras och därmed även de sexuella praktikerna. När erektionen inte längre står som på beställning och slidans slemhinnor blivit skörare finns det andra mer njutningsfulla former av sex än det penetrerande heterosexuella samlaget. Genusforskaren Linn Sandberg konstaterar utifrån intervjuer med äldre heterosexuella män att deras definition av sex omvärderas och rör sig bort från normen om samlag. 

»Forskning om äldre heterosexuella kvinnor har visat att det är många som tycker att det är positivt att män inte längre kan få stånd, för det öppnar upp för en bredare sexuell repertoar« säger Sandberg i en intervju på rfsu.se. 

Men föreställningen om att äldre inte har sex verkar bestå. Från vården ställs sällan frågor om sex och samliv och informationen om hur åldersförändringar, sjukdomar och läkemedel påverkar den sexuella förmågan saknas ofta i samtalen. Konsekvenserna kan bli att äldre lever utan sex, fastän de inte vill och kanske inte heller skulle behöva. 

Nils Beckman. Foto Beatrice Törnros.
Nils Beckman är en av dem som i sin forskning visat att sexualiteten består oavsett ålder. 

– Kommer man in akut till sjukhus så tar man givetvis inte upp det. Men vid ett uppföljningsbesök pratar man om effekter och bieffekter av en behandling och då kan det också vara på sin plats att fråga om eventuella sexuella bekymmer. 

Vid läkarundersökningar på till exempel vårdcentralen tar man upp sjukdomar, läkemedel och andra behandlingar. Man frågar hur det är med aptiten, 

magen, sömnen och sinnesstämningen. Sexualiteten borde också ingå i frågebatteriet.

– Genom att ställa frågor om sex visar man att det är legitimt att prata om, menar Nils Beckman. 

Tillbaka till höghuset i Täby. Bodil Nilsson pratar om arbetet med att träna upp sin kropp och bli starkare efter stroken. 

– På en rehabiliteringsrunda kunde de väl ha tagit upp sex. Men de flesta är för blyga för att prata om det, tror hon. Det är tabu. 

Viljan att ha sex fick henne i alla fall att svara på en kontaktannons. Hon träffade en man över en fika i Täby centrum och personkemin stämde direkt. Sedan dess har de en sexuell relation. För att hitta sätt som passade hennes kropp sökte Bodil information. Genom en bok av Ylva Franzén har hon lärt sig sexställningen »sjöstjärnan« – som gör att samlag fungerar för henne.

– Den är fin när kvinnan har nedsatt känsel och rörelseförmåga, säger hon. 

»För att hitta sätt som passade hennes kropp sökte Bodil information. Genom en bok av Ylva Franzén har hon lärt sig sexställningen ›sjöstjärnan‹ – som gör att samlag fungerar för henne«

En viktig anledning till att det förblir tyst om sex inom vården är att personalen saknar utbildning, visar forskning. De tvingas därför gå till sina personliga erfarenheter och värderingar, vilket försvårar ett professionellt bemötande. 

– Vårdutbildningarna borde innehålla 15 högskolepoäng sexologi. Ansvaret för att ta in kompetenta föreläsare i sexologi och ge studenterna den kunskapen bör ligga på högskolorna, menar forskaren Nils Beckman. 

– Det är klart att man borde utgå från evidens mer än sina egna värderingar. Det är rimligt att man i sin utbildning ges en kunskapsbas som man kan relatera till när man pratar om sexualitet, säger Ing-Marie Moegelin, sakkunnig i utbildnings- och äldrefrågor på Svensk sjuksköterskeförening,

Exakt hur många högskolepoäng sexologi en sjuksköterskestudent ska läsa har Ing-Marie Moegelin svårt att svara på. Men liksom de flesta Ottar pratar med om att bemöta frågor om äldres sexualitet så håller hon med. Det råder kunskapsbrist. 

Anledningarna är flera. Hon har själv lång erfarenhet från cancervården och menar att sjuksköterskor lätt känner att de måste ha en färdig lösning på patienternas eventuella sexuella problem.

– Man var rädd att stå där utan att kunna erbjuda något. Då fick vi prata om att det inte handlade om det, utan att sexualitet handlar om livskvaliteten och att det därför är viktigt att visa att man får prata om det. På så sätt förbättrades förutsättningarna för att möta patienten i samtalet. 

»I dag finns inga formuleringar i högskoleförordningen om att sexualitet ska ingå i grundutbildningen – varken för läkare eller sjuksköterskor.«

I dag finns inga formuleringar i högskoleförordningen om att sexualitet ska ingå i grundutbildningen – varken för läkare eller sjuksköterskor. Det är upp till varje enskild högskola att bestämma. Ing-Marie Moegelin tycker inte att man från politiskt håll borde tydliggöra kraven på att sexualitet ska ingå i sjuksköterskornas grundutbildning. Diskussionen bör i stället föras inom professionen i dialog med lärosätena. Det behövs mer forskning om sexualitet inom vården. 

Men för att göra någon nytta måste forskningsresultaten i sin tur nå verksamheten. 

– Det handlar om att sprida forskningen genom konferenser och publikationer. Där har vi ett ansvar, säger Ing-Marie Moegelin på Svensk sjuksköterskeförening. 

Mats Lindahl. Foto privat.
Mats Lindahl är 65 år och har haft diabetes sedan han var två år. För några år sedan gjorde han en bypass-operation och har nyligen fått diagnosen prostatacancer. Över en skrapig telefonlinje berättar han att han dagen därpå ska resa från hemmet på Öland till Universitetssjukhuset i Linköping för att gå igenom förberedelserna inför operationen som ska göra honom fri från cancern. Trots sin sjukdomshistoria är Mats vid imponerande gott mod.

»Vid 50 års ålder upptäckte han att erektionen började förändras. Och efter bypass-operationen åt han hjärtmedicin som påverkade erektionen ytterligare.«

Vid 50 års ålder upptäckte han att erektionen började förändras. Och efter bypass-operationen åt han hjärtmedicin som påverkade erektionen ytterligare. I början hade han svårt att prata med sin partner om det. 

– Då tänkte jag att man får ta upp det med husläkare och vården, men det var väldigt svårt. ›Det är nog inga problem, det blir bättre sen‹ sa de. 

Dagens läkarkår består av personer som genomgått sin grundutbildning på 1970-talet och framåt. Under den tiden har mycket hänt. Den medicinska forskningen, liksom samhället, har tagit många och långa kliv framåt. Därför är inte sexologi på grundutbildningarna lösningen på problemet med att äldres sexualitet omgärdas av tystnad, menar Margareta Troein Töllborn som är professor i allmänmedicin och utbildar läkare och specialister inom allmänmedicin – samt är programdirektör för läkarutbildningen på Lunds universitet. Hon menar att lärandet måste ske löpande under hela yrkeslivet.

– Det finns en stark professionell drivkraft hos läkare och sjuksköterskor att göra det bästa möjliga. Och det pågår en diskussion om hur fortbildningar ska se ut.
Men i vardagen finns det enligt Troien Töllborn ett glapp mellan teori och praktik.

– Vi har inte brist på information, men informationen har svårt att nå det dagliga arbetet.

Men all kunskap är knappast ny. Fysiologiska åldersförändringar som påverkar den sexuella förmågan och att vissa läkemedel påverkar sexlusten är välkända faktum.
– Jag tycker att alla läkare borde ställa frågan till män och kvinnor över 50 år om hur det går med sexlivet. Man kan öppna en kran. Där känner jag att sjukvården är för dålig. Nu är det patienterna som får ställa frågorna, säger Mats Lindahl.

I samband med sina hjärtproblem gick Mats i en stresshanteringsgrupp som leddes av en kurator. I samtalen med andra blev det tydligt att han inte var ensam om sina erektionsproblem. Han och frun har provat flera olika läkemedel som finns på marknaden, men inte känt sig nöjda. De har nu kommit så långt som till att uppfinna en slags pubisring som hjälper till att hålla kvar erektionen.

– Det stora för mig är att avdramatisera. Jag är ute och pratar hos pensionärsföreningar och ska prata på prostataförbundets medlemsmöten. Det är inget man behöver gå och tjuvhålla på, säger Mats Lindahl.


Text Helena Björk

Frilansjournalist

Bild Daniel Ivarsson

 

Kommentarer

Mitt egna sexliv förändrades helt efter 50. Från sporadiskt till en fantastisk ökning.
Under mer än 10 år hade vi sex minst 5 -6 eller 7 ggr. per vecka. Konstant! Nu vid närmare 65 är det fortfarande minst 2-3 ggr. per vecka. Jag är ofantligt tacksam att än så länge få förmånen att behålla min virilitet. Det är ett helt mer fantastiskt sex nu än när man var yngre. Håller på mycket längre, min qvinna får varje gång flera fantastiska orgasmer. Det är bara synd att åldern kommer ikapp.....bara det dröjer!

Lägg till ny kommentar

Ren text

  • Inga HTML-taggar tillåtna.
  • Webbadresser och e-postadresser görs automatiskt till länkar.
  • Rader och stycken bryts automatiskt.
By submitting this form, you accept the Mollom privacy policy.
Bli medlem i rfsu

Prenumerera på Ottar!

Fyra nummer om året och en bok eller tygkasse för endast 160 kr!