Poliser & piskor

Kriminalserierna på tv upprätthåller lag och ordning. Men piskorna får bara förekomma på »rätt« sida om lagen, och föraktet för dominanssex får inte sällan flöda.

Med streamingtjänster som Netflix och HBO avlöser deckarserierna varandra kvällarna och nätterna igenom i våra vardagsrum. Vi ser poliser, psykologer, obducenter och rättstekniska specialister lösa brott efter brott, det ena mer spektakulärt än det andra. Inte sällan är starka drivkrafter som sex, begär och kärlek involverade i intrigen, och mer våldsamma former av sex dyker ibland upp.

Då och då får en utredare eller polis anledning att göra ett besök i den »mörka undre värld« som BDSM-klubbar utgör på film, men denna dolda sexvärld kan också vävas in i berättelsen genom att misstänkta eller offers liv exponeras med alla sina mörka hemligheter.

Det är lätt att slås av den självklarhet med vilken BDSM-miljöer skildras med en blandning av ogillande och förundran. Nästan alltid tycks de platser där dominans- och bondagesex praktiseras vara något främmande för huvudkaraktärerna. Inte sällan markeras främlingskapet med blickväxlingar och kommentarer, som kan sträcka sig från det öppet föraktfulla till undrande eller bara distanserande.

Låt oss titta närmare på några välkända kriminalserier. Rollfiguren Lady Heather i serien CSI: Crime Scene Investigation är en domina som först dyker upp i samband med att ett offer visar sig ha jobbat på hennes klubb. I ett avsnitt diskuterar medlemmar av CSI-teamet huruvida sex som inkluderar kroppsbestraffning är »mänskligt« eller inte. Senare i serien arbetar Lady Heather i stället som psykoterapeut. Även då är hon gränsöverskridande och framställs som moraliskt tvetydig. Hon är en vägledare in i den »undre värld« som BDSM-miljön utgör, men nu även till den mörkare sidan av människans själ.

I tv-serien Bones arbetar rättsmedicinaren Bones tillsammans med polisen Booth. Bones är rationell, men saknar social och känslomässig kompetens. Booth däremot går på känsla och instinkt. Spelet dem emellan är centralt i seriens dynamik – de blir med seriens gång också ett kärlekspar som får barn tillsammans.

I avsnittet Death in the Saddle hittas en man mördad, han visar sig ha vistats på ett läger för personer som sysslar med »pony play«. Booth är öppet föraktfull mot offrets partner. När hon ber honom att åtminstone låtsas ha respekt för henne blir svaret: »Okej, jag ska försöka«. Bones ifrågasätter sin partners Booths dömande hållning. I diskussionen mellan Booth och Bones sätts dominansleken i motsatsställning till »att älska«. Booth håller ett vackert tal som avslutas med konstaterandet att en »riktig« förbindelse är ett mirakel. Och nu ger Bones honom överraskande rätt. Hon rör sig då ett stort steg i »rätt« riktning mot att gå in i en romantisk tvåsamhet med sin partner.

»Personer med läggning för dominanssex ligger utanför ramen för det normala; tillhör en värld som det kan vara kittlande att titta in i«

Mord i kriminalserier förklaras sällan direkt utifrån den typ av sexualitet som BDSM utgör. Men sexualiteten sätts i motsatsställning till en mer acceptabel identitet. Personer med läggning för dominanssex ligger utanför ramen för det normala; tillhör en värld som det kan vara kittlande att titta in i men som inte tillåts passa in i bilden av sunda relationer mellan människor.

Kulturantropologen Gayle Rubin har gjort en analys av det sexuella normsystemet, där det heterosexuella, reproduktiva och romantiska samlaget mellan två personer som befinner sig inomhus utan betraktare och utan sexuella hjälpmedel eller tillsatser, utgör själva kärnan av normalitet. Att BDSM befinner sig utanför denna »gyllene cirkel« står ganska klart.

I dagens kriminalserier har kvinnor ofta ledande roller, de är högst kapabla, hårt arbetande och med stark integritet. De måste vara orädda och kunna utöva våld. Kvinnor som reservationslöst underkastar sig manlig makt må vara ett populärt motiv inom delar av vår bildkultur, men att vara undergiven är inte ett gångbart sätt att fungera inom en ekonomi som premierar »styrka« och där »starka kvinnor« är ett ledord. I realiteten är att vara undergiven i sexuella situationer varken något som innebär maktlöshet eller något som kännetecknar en hel personlighet eller livshållning. I fiktionsvärlden tycks dock de gränserna raderade, där en persons sexuella hållning färgar av sig (negativt) på en hel personlighet.

Ett exempel på när en »tuff poliskvinna« ställs mot en sexuellt undergiven kvinna kan ses i avsnittet After Hours i serien Blue Bloods. Efterforskningarna leder till BDSM-klubben Little Hell. Både huvudpersonen Danny och hans polispartner Jackie visar öppet förakt för stället. »En kille bad mig att slicka hans stövlar en gång. Jag bröt hans näsa i stället« säger Jackie. Värdinnan på klubben tycks tända på detta, smeker poliskvinnan med ett ridspö och frågar provokativt om inte Jackie skulle vilja ge henne en omgång smisk, vilket naturligtvis bara upprör ännu mer. Hon, den tuffa yrkeskvinnan är tillsammans med Dannys fru hemma i förorten godtagbara kvinnor, medan värdinnan på klubben får utgöra bilden av en dålig och behagsjuk kvinna som tycks sakna moral och värdighet.

»Nästan alltid tycks de platser där dominans- och bondagesex praktiseras vara något främmande för huvudkaraktärerna.«

Polisen Chris Collins i avsnittet Unnatural Vices i den brittiska serien Mord i sinnet är något i deckarserier så ovanligt som en polis med intresse för dominanssex. Chris blir guiden in till den mörka världen av sexuella avvikelser då han är den enda av poliserna som känner igen en bröstklämma bland ett offers ägodelar. Collins visar sig vara en dålig polis som prioriterar dominanslekar med sin älskarinna framför arbetet. Sexscenerna med paret upplevs som hotfulla eftersom det inte tydliggörs i serien att de spelar ut en fantasi. Dessutom är Collins arrogant och dominant i sitt uppträdande rent allmänt.

Undersökningen för dem till en BDSM-klubb och till en man som är en så kallad »devotee« (det vill säga attraherad av olika handikapp, här handproteser). Ett exempel på hur olika ovanliga sexuella läggningar och begär buntas samman och får utgöra en och samma vagt tecknade kaotiska sexuella nattvärld.

Det finns också naturligtvis andra bilder av BDSM som kan fungera som motvikter, men det mest anmärkningsvärda är ändå det öppna och ofta heltoemotsagda förakt som kan visas mot den här typen av sexuella preferenser. »Freaks« urbrister CSI:s Sara Sidle spontant när hon hittar ett par handklovar i ett mordoffers lägenhet. Olivia i serien Law and Order: Special Victims Unit säger äcklat att hon måste köpa nya stövlar när en undergiven man slickat på en av dem. Chefen Alex i Mord i sinnet tycker inte att den sexuellt undergivne rektor hon finner på BDSM-klubben borde få arbeta med barn. Polisen Brass i
 CSI tycker det är självklart att dominan Lady Heather inte bedöms lämplig som vårdnadshavare till ett barn. Och så vidare.

Charlotte Wiberg är frilansskribent och filmvetare.

Ur nummer: 

Lägg till ny kommentar

Ren text

  • Inga HTML-taggar tillåtna.
  • Webbadresser och e-postadresser görs automatiskt till länkar.
  • Rader och stycken bryts automatiskt.
By submitting this form, you accept the Mollom privacy policy.
Bli medlem i rfsu

Prenumerera på Ottar!

Fyra nummer om året och en bok eller tygkasse för endast 160 kr!