Bianca Kronlöf_foto Anna Classon.jpg

Bianca Kronlöf Foto: Anna Classon

Rikta om peppen

Bianca Kronlöf vill inskärpa att det är viktigt att ge varandra stöd i vardagen. För en bättre värld.

Jag har fått äran att skriva 4 000 tecken (inkl. blanksteg) i den här tidningen. På Twitter har en bara 140 tecken (inkl. blanksteg), så jag borde ju hinna med sjukt mycket. Och jag tänker använda dem till att prata om att MAXA PEPPEN! 

När jag var liten skulle jag bada vattenspridare hos en kompis men jag hittade inte min baddräkt. Jag var tillräckligt gammal för att fatta att det kanske skulle bli pinsamt att komma utan baddräkt men ändå så pass liten att det inte var länge sen vi brukade bada nakna allihop. Min mamma såg att jag hade en liten livskris kring hur jag skulle lösa det här, så hon gav mig tipset: »Var naken och tänk att du är en present!«. Det lät ju så jävla fett, vem fan vill inte vara en present? Så jag drog av mig alla mina kläder och gick naken till kompisen. Efteråt har jag ju förstått att mamma menade att jag skulle gå dit påklädd och vara naken när jag badade, inte promenera naken genom halva byn. Men om en på riktigt fått för sig att en är en present så känns det ju snålt att inte köra fullt ut. Nu kommer jag använda den här historien som en metafor för hur vi ska göra världen till en bättre plats.

Det finns nämligen vissa personer och grupper i samhället som inte får tillräcklig uppskattning för sitt jobb och sitt engagemang. Det kan vara tanterna som gratis bakar bullar till försäljningen i kyrkan på söndagarna, eller att du jobbar i en yrkeskategori som ständigt nedvärderas (läs: alla kvinnodominerade yrken). Vem och vad som uppvärderas i samhället har med makt att göra, och de som sitter på makten kanske förlöjligar det du gör eller rentav tar dig och ditt arbete för givet. Makten är strukturell, det är exakt samma mönster som går igen privat som i det offentliga.

»Det lät ju så jävla fett, vem fan vill inte vara en present? Så jag drog av mig alla mina kläder och gick naken till kompisen.«

Därför måste vi rikta om peppen, för att rubba makten och stärka de grupper och den kultur vi älskar. Jag tror inte att en förändring/revolution/förbättring kan ske om vi inte tror att det är möjligt att göra. Så varifrån ska den övertygelsen komma? I min badhistoria kom den utifrån; min mamma sa inte bara att jag var okej, hon höjde dessutom upp mig, vilket ledde till att jag tog i från tårna. Hon gjorde mig modig. 

Att ge någon pepp är att utnyttja sin makt till något bra och fint. Du har makten att få någon att tycka mer om sig själv och att känna sig viktig. Det är fantastiskt att känna att ens komplimang går fram och räknas. Prova! Ibland kan jag bli avundsjuk på folk och då blir jag så sur på mig själv, jag blir besviken på att jag inte bara fattar att det handlar om att jag beundrar en person eller något den gjort. Så att inte släppa fram pepp är så jävla snålt, ingen tjänar på det. Eller jo. Det där var en lögn, det finns människor och grupper i samhället som tjänar på att andra inte tycker om sig själva eller inte värderar sitt arbete. De tjänar pengar på att det inte betalas ut ordentliga löner eller att det säljs produkter som ska fixa det där som är så jävla hemskt med dig. Because you’re worth it!

»Det finns människor och grupper i samhället som tjänar på att andra inte tycker om sig själva eller inte värderar sitt arbete.«

Jag tror på att allt i samhället hänger ihop, inget och ingen står för sig själv. Därför är det privata politiskt. Ibland blir jag helt snurrig av att tänka på det. Och ibland blir jag trött och ledsen. Det är därför det är en revolution att rikta om peppen! Vi borde ju bara kunna vända på det. Köra en Michael Jackson »I’m Starting With The Hen In The Mirror, I’m Asking Hen To Change Hen’s Ways«. Alltså, om samhället kan förändra och fucka upp mig, kan jag förändra och fucka upp samhället. Det enda läskiga med den tanken är att det kan kännas jävligt ensamt och tungt att försöka. Därför behöver jag och alla andra som vill förändra saker stöd och uppmuntran, och jag blir faktiskt starkare och gladare av att erkänna det.

Snart är mina 4 000 tecken (inkl. blanksteg) slut så jag vill bara förtydliga att målet inte är att alla bokstavligt talat ska springa runt nakna på stan (även om det också kan vara fint en varm sommardag) utan att alla ska vara lika vettiga som min mamma och ge pepp som slutar med »Du är en present!«.

 

Bianca Kronlöf

Skådespelare och komiker, just nu aktuell med ”Gruppen och herrarna” på Södra teatern

 

Beställ senaste Ottar här!

Ur nummer: 

Lägg till ny kommentar

Ren text

  • Inga HTML-taggar tillåtna.
  • Webbadresser och e-postadresser görs automatiskt till länkar.
  • Rader och stycken bryts automatiskt.
By submitting this form, you accept the Mollom privacy policy.
Bli medlem i rfsu

Prenumerera på Ottar!

Fyra nummer om året och en bok eller tygkasse för endast 160 kr!

Ottar i Qiozk