Nej1.png

Illustration Emelie Gårdeler

Säg inte nej?

I de allra flesta sammanhang säger vi inte »nej«, för det anses oartigt. Kravet på att vi ska säga NEJ för att tydligt visa att vi inte vill i sexuella sammanhang är därför orimligt, menar språkforskare.

Som kvinna får du tidigt höra hur viktigt det är att säga nej om en man försöker ta sig friheter med din kropp. Du får höra att om någonting ändå händer, kommer du att få frågan om du verkligen sa nej. Detta nej är uppenbarligen av stor betydelse, och så länge nejet inte har uttalats verkar det underförstådda svaret vara ja. När våldtäktsfall uppmärksammas i media diskuteras ibland till och med huruvida ett nej räcker för att en man ska kunna anses ha förstått att en kvinna inte vill ha sex – utöver detta krävs ofta att det förekommit fysiskt motstånd. I teorin låter det kanske inte som orimliga krav, men forskning vittnar om motsatsen.

Vi tänker oss följande scenario: Två vänner diskuterar hur veckan som kommer ser ut och den ena föreslår att de ska ses för att äta middag. Den andra blir då tyst i en sekund och säger sedan: »Mmm gärna, men jag har så himla mycket att göra i veckan…«. Att den tillfrågade personen här försöker säga nej på ett snyggt sätt verkar rimligt, och det är så här vi vanligtvis avböjer saker. När vi vill avböja något använder vi ofta en eller flera av följande strategier: vi tvekar och pausar, vi »eh«:ar och »hm«:ar, vi säger »det vore jättekul, men…«, vi kommer med förklaringar och ursäkter, vi säger att vi vill, men inte kan. Och ändå förstår de vi talar med att vi menar just »nej«.

»När vi vill avböja något använder vi ofta en eller flera av följande strategier: vi tvekar och pausar, vi ’eh’:ar och hm’:ar, vi säger ’det vore jättekul, men…’«.

Karin Milles, docent i svenska vid Södertörns högskola, förklarar varför vi lindar in nejet.

– Om vi sa nej på en gång skulle det uppfattas som oartigt, och kanske hotfullt. Det upplevs helt enkelt som onormalt, eftersom det går emot de artighetsregler som vi vanligtvis följer. Det vi behöver veta för att vi ska kunna fortsätta umgås är till exempel varför någon säger nej till en inbjudan.

Så i stället för att tvinga en samtalspartner att ställa frågan varför vi inte vill eller kan, förklarar vi alltså ofta direkt, och på det viset undviker vi det så hotfulla nejet. De strategier som räknas upp ovan har uppmärksammats inom den forskningsgren av språkvetenskapen som kallas för samtalsanalys, där forskaren spelar in och transkriberar samtal för att kunna analysera dem på detaljnivå. Samtalsanalysen har bland annat kunnat visa att vi i regel föredrar att någon accepterar framför att den avböjer en inbjudan, ett förslag eller erbjudande. Ett ja kan därför ges utan omskrivningar (ja, jättegärna!) medan ett nej tenderar att lindas in. Detta för att inte riskera att personen som kommit med förslaget ska »tappa ansiktet«. Enligt Milles skulle vår sociala samvaro bli mycket kantigare och det skulle bli svårare att umgås om dessa sociala konventioner inte fanns. Personer som inte följer dem uppfattas ofta som knepiga eller socialt inkompetenta.

I den vetenskapliga artikeln Doing Feminist Conversation Analysis skriver Celia Kitzinger, brittisk professor i psykologi, om ordet nej i samband med det som på engelska kallas för date rape. Hennes analys bygger på en undersökning i vilken unga kvinnor fått berätta vad de skulle säga, eller vad de sagt, för att avböja sex. De som varit med om sexuella övergrepp säger att de själva tycker att de kanske borde ha sagt nej tidigare eller tydligare, men att de inte velat »såra killens känslor«. De flesta verkar alltså ha uppfattningen att om en person inte vill ha sex, förväntas den säga nej på ett tydligt sätt och i ett tidigt stadium.

»Ett ja kan därför ges utan omskrivningar (ja, jättegärna!) medan ett nej tenderar att lindas in. Detta för att inte riskera att personen som kommit med förslaget ska ’tappa ansiktet’.«

Trots detta verkar få göra just så. Kitzinger tar apropå detta upp en rörelse som sysslar med vad som på engelska kallas för refusal skills training. I korthet går det ut på att lära unga kvinnor att »bara säga nej« (just say no) när de inte vill ha sex. Inga förklaringar, inga ursäkter – BARA nej. De som inte klarar av det tillskrivs bland annat en låg självkänsla, trots att detta direkta sätt att säga nej faktiskt är väldigt ovanligt. Kitzinger drar därför slutsatsen att om det är svårt att ge klara, direkta, entydiga nej i sexuella situationer kanske det kan vara för att vi i alla andra sammanhang inte säger nej på det sättet. Karin Milles påpekar att sexuella situationer på detta vis inte är annorlunda än alla andra sammanhang där människor interagerar.

– Kanske kan det till och med vara jobbigare att säga nej i sexuella sammanhang än i andra. Att vi inte ska säga nej handlar ju inte bara om social kompetens, utan också om att vi inte ska såra varandra.

Och är det någonting som är jätteknepigt så är det ju att bli nobbad. Ju närmare sängkammaren en har kommit, desto mer hotande är det naturligtvis att säga nej.

»Ju närmare sängkammaren en har kommit, desto mer hotande är det naturligtvis att säga nej.«

Tack vare sociala färdigheter och erfarenheter förstår vi alltså att »kanske senare… och »jag gillar dig, men…« faktiskt ofta betyder just nej. Enligt Celia Kitzinger påstår våldtäktsmän och sexualförbrytare som säger att de inte har förstått ett »inlindat« nej i samma andetag att de är cultural dopes – i sammanhanget personer som saknar vissa sociala färdigheter och inte kan läsa av andra människor. Karin Milles håller med om detta.

– Om vi är någorlunda fungerande socialt förstår vi i de flesta fall de här sakerna, helt omedvetet uppfattar vi signalerna. Men däremot tror jag att vi alla kommer i situationer där vi struntar i, negligerar eller »inte hör« det, för att vi så gärna vill.

För vissa personer kanske en sådan situation handlar om att vilja bjuda någon på middag och vägra ta ett nej, medan det för andra kan leda till sexuella övertramp. Oavsett vad går det att dra slutsatsen att det alltså ofta inte handlar om missförstånd, utan helt enkelt om egenintresse och en vilja att missförstå. Enligt Kitzinger bidrar uppmaningarna om att »bara säga nej« till att vi låter de som påstår sig inte förstå sätta agendan. Hon anser det kontraproduktivt att kräva särskilda konversationsstrategier i sexuella sammanhang än i alla andra. Karin Milles håller med.

– Det kan göra att de lite mer finstilta och vanliga sätten att säga nej ifrågasätts. Det faller en väldigt tung bevisbörda på offret inom våldtäktssammanhang, och på att man ska visa att man varit väldigt, väldigt tydlig, trots att vi i alla andra sammanhang klarar av att komma överens om vad vi vill och inte, utan att vara tydliga.

 

Text Emelie Olsson

Språkvetare och frilansskribent

Bild Emelie Gårdeler

 

Kommentarer

Det skulle också kunna handla om s.k. confirmation bias, dvs att man hellre tar till sig indikationer som bekräftar ens uppfattning än saker som motsäger. Om personen (oftast killen) vill ha sex väldigt gärna kan det göra att man automatiskt ser tecken på att det är ömsesidigt och bortser från saker som pekar på det motsatta. Detta betyder inte att personen är ond utan är en del av den mänskliga naturen.

Vidare bör man nog skilja på vad som är omoraliskt och vad som man enligt lag kan döma som våldtäkt. Om det inte är tydligt i stundens hetta är det förstås också svårt att i efterhand bevisa att det fanns en ovilja - och bevisning är ju det som rättsväsendet handlar om. Framgår det i förhören att gärningsmannen förstått att offret var ovilligt har man dock en bevisning, även om domen kanske inte behöver bli lika hård som vid en mer våldsam våldtäkt.

Jag undrar också vad språkforskarna skulle säga om en situation där man i sista läget MÅSTE säga nej för att inte gå med på något man inte vill. Det är säkerligen sant att det är oartigt att säga nej, men om personen insisterar och man verkligen inte vill kommer man snart till ett läge där ett tydligt NEJ blir oundvikligt. Om en bekant vill att jag ska åka med på en jordenruntresa, men jag verkligen inte vill kanske jag till en början säger att jag inte har tid just nu, men det är nog få som skulle åka på en resa i 4 veckor som man inte vill bara för att man inte orkar säga nej. Det kan förstås vara mer komplicerat när det gäller sex och relationer, men som fenomen bör det finnas liknande aspekter att ta hänsyn till.

Ursäkta, men jag vill bara kolla ifall jag fatta dig rätt. Kåthet skulle alltså kunna vara en förmildrande omständighet?

Ur första läsning skulle jag ställt samma fråga som Torbjörn, men efter att ha läst ett par gånger så förstår jag inte Torbjörns fråga. Jag undrar nämligen vad Torbjörn efterfrågar.

Var är det sagt att naturliga förlopp är en förmildrande omständighet?
(Detta bevisar snarare hur kognitivt bias verkligen fungerar, där Torbjörn och jag, drar snabba slutsatser som styrker våra defensiva positioner enligt våra värdegrunder.)

Den enda skillnaden jag kan se, som författaren Andreas påstrider, är mellan ett mer våldsamt tilltagande gentemot ett mindre våldsamt tilltagande.

Jag har själv en undrar; Om nu drogmissbruk är förmildrande i vissa omständigheter, varför skulle inte kåthet kunna vara det; Om det i båda fallen sker en perspektiv-förändring som är subtil och svår att avgöra i stundens hetta?

Mycket bra beskrivet Emelie!

Kommentar till det Johan skrev:
Om man är kåt men har empati för andra våldtar man inte utan märker om tjejen/killen vill och rättar sig efter det.

Om man kommer i en situation att man blir rädd, vilket man lätt blir som tjej om man märker att en kille inte tar hänsyn till ens "snälla nej" eller något annat man säger då kanske man inte vågar säga Nej! Det har ja själv varit med om. Det kändes enklare att ha sex då, vad skulle hända om ja sa Nej! Sluta! till killen ja märkte försent var helt oempatisk? Kanske att han skulle bli våldsam. Jag blev rädd! Man är i ett underläge som tjej för att killen oftast är starkare. Killar borde därför vara Mer lyhörda än tjejer när man ska ha sex just därför. Tyvärr har jag varit med om det är precis tvärtom!

Om han lyssnade så dåligt när jag sa det gjorde ont, och jag var helt torr, och han fortsatte ändå, var gick hans gränser? Jag skulle Aldrig fortsatt, därför visste jag inte alls var hans gränser gick. jag blev Rädd! Kommer aldrig gå hem med någon för ett one night stand igen. Men har kille nu så det kommer jag inte behöva heller. Visst, jag vet inte om han hade slutat om jag sagt det gjorde ont igen och sen sagt Sluta! Nej!, men som sagt, hellre att inte veta än rent tvång och våld. Det var iallafall så jag reagerade i stunden. Ibland blir man arg och reagerar med ilska, ibland blir man rädd och passiv. Har man empati så märker man att det är något som känns fel för den andre. Det krävs inte heller någon Einstein att räkna ut att en tjej inte vill om hon är torr och säger det gör ont.

När det gäller i en relation så har jag fått vara mycket tydlig i början av relationen. Då i början var det svårare, inte alls för jag var rädd för min kille, utan eftersom han var osäker på om han ville vara ihop och jag då kände jag kanske borde "ställa upp" för att han inte skulle lämna mig. Också för jag var mycket mer oerfaren och jag inte hade haft sex så många gånger. Det är inte så att jag känner han gick över gränsen lika mycket som killen jag beskrev ovan, men han borde förstått att han inte skulle pressa mig. Jag blev ledsen och kände mig överkörd. Men det är inte så nu som tur är. I så fall hade jag gjort slut.

Jag är bättre på att känna in än honom, det är något vi pratat om och båda märkt, inte bara något jag tycker. Han vet med sig det själv att han ibland betett sig mer egoistiskt, tänkt mest på sig själv på ett sätt som gått ut över andra och mig, och han vill inte vara sån och övar på att vara mer inkännande. Medan jag övar på att tänka mer på mig själv för jag ibland tänkt för mycket på andra så det gått ut över mig själv. Nu har vi jämställt sex och vi kommer alltid båda två, eftersom han smeker mig samtidigt vilket många tjejer behöver för att komma, och vi kommer nästan alltid samtidigt. Vi har jättebra sex för jag känner han Lyssnar på mig och tar hänsyn - vilket är det allra mest sexiga en kille kan göra i mina ögon!! - och han pressar mig aldrig mer utan är mycket lyhörd för vad jag vill när vi har sex. Självklart är jag det för honom med, men det var jag från början. Det kanske låter som skryt men det är sanningen, vet inte hur jag ska beskriva på annat sätt. Det finns både killar och tjejer som har svårt att vara inkännande tycker jag, det är inte bara killar som ibland har problem med det vill jag tillägga.

Jag märker på 10 sekunder om min kille vill ha sex eller inte när jag tar initiativ även om han inte säger något Alls (utan att jag ser snoppen). Om man är så uppe i sig själv att man inte märker av andra människors känslor och viljor alls utom när de säger NEJ! så får man öva upp den förmågan, annars kommer man göra andra illa, det är bara så det är. Eller så får man hitta någon annan som är likadan så blir det iallafall jämlikt. Men ofta vill de som har svårt att ta hänsyn till andra ändå att andra ska ta hänsyn till dem själva har jag märkt, så troligen kommer två såna personer kriga med varann ordentligt;) Men som sagt, det är iallafall jämlikt!

Vi borde ha nya lagar i Sverige om våldtäkt. Vi borde ha en samtyckeslag. Då tar man bort kravet på tvång och/eller våld i brottsbalkens bestämmelser om våldtäkt och ersätter den med en samtyckes-skrivning. Grunden för straffansvar avseende våldtäkt blir då frånvaron/utevaron av ett samtycke.

Lägg till ny kommentar

Ren text

  • Inga HTML-taggar tillåtna.
  • Webbadresser och e-postadresser görs automatiskt till länkar.
  • Rader och stycken bryts automatiskt.
Bli medlem i rfsu

Prenumerera på Ottar!

Fyra nummer om året och en bok eller tygkasse för endast 160 kr!