Så tuktas en nation

En demokrati i kris. Som aldrig förr integreras nu religionen i dagspolitiken. Polenkännaren Peter Johnsson beskriver en utveckling långt ifrån vad folket faktiskt vill ha.

Demonstrationsförbud och familjefundamentalism

• Alicja Tysics tar nu Polen till Europadomstolen för mänskliga rättigheter. Rätten ska pröva om Polen har vägrat Alicja Tysic hennes mänskliga rättigheter. 2000 vägrades hon abort, trots att en graviditet skulle försämra hennes syn ytterligare. Abort är lagligt om hälsan är i fara. Idag har hon knappt ledsyn och försörjer ensam sina tre barn på en pension på cirka 5 600 kronor i månaden. Dom väntas först om flera månader.

• 200 000 illegala aborter uppskattar organisationen Federa är verkligenheten bakom de officiella abortsiffrorna ”194 legala aborter år 2004”, enligt hälsoministeriets rapport.

• För andra året i rad förbjöd Warszawas borgmästare Prideparaden, men den genomfördes ändå, 11 juni 2005. Cirka 2 500 personer gick under regnbågs-flaggor och banderoller med texter som ”En homosexuell är inte en pedofi l” och ”Lag och rättvisa för alla”.

• Homosexualitet är en sjukdom, det hävdar politiker och myndighetsföreträdare offentligt. Människor riskerar att bli uppsagda när det blir känt att de är homosexuella, bisexuella eller transpersoner. RFSL kräver att den svenska regeringen tar upp detta i samtal med Polen.

• Sexualundervisning i Polen har ersatts med ämnet ”Förberedelser för livet”, kopplat till traditionella katolska familjevärderingar.

• En parad för ”det normala” genomfördes i Warszawa den 18 juni, med tillstånd av Warszawas före detta borgmästare Lech Kaczynski (numera Polens president). Paraden arrangerades av den nationalistiska ungdomsrörelsen Mlodziez Wszechpolska (Polens unga).

• Utställningen Liv och barn i Europa visades i EU-parlamentet i november. Här jämförs abort med förintelsen. Utställningen ledde till våldsamt tumult mellan några EU-parlamentariker. Bakom utställningen står det ultrakonservativa katolska partiet Polska Familjeförbundet.

• 68 personer greps 19 november 2005 i staden Poznan vid en demonstration för jämlikhet och demokrati. Borgmästaren hade förbjudit manifestationen som stämplats som en ”Gay-parad”.

• Premiärminister Kazimierz Marcinkiewicz har sagt att ”familjen är det naturliga, homosexualitet är inte naturligt”. Regeringen har avskaffat ministerposten för kvinnofrågor och lagt ner den myndighet som ska främja jämställdhet och arbeta mot diskriminering.

• Den konservativa internationella anti-abortrörelsen planerar att hålla sin nästa World Congress of Families i Polen 2007.

Ylva Bergman

Religionen intar en central plats i den enskilde polackens liv. Ungefär hälften av polackerna går i kyrkan varje vecka. För över 90 procent av polackerna så är de kristna sakramenten – det vill säga dopet, vigseln och begravningen – väldigt viktiga. Mer än 80 procent av befolkningen säger sig be till Gud minst en gång i veckan och drygt hälften varje dag. Katolska kyrkan är en av de få institutioner i samhället som de polska medborgarna har något större förtroende för.

Under många århundraden har religionen spelat en viktig roll i Polens politik. Lika mycket under de århundraden då Polen, genom främmande makters ockupation, utplånades från Europas karta som under kampen mot den kommunistiska diktaturen efter andra världskriget. Företrädare för den katolska kyrkan spelade också en framträdande roll i de förhandlingar mellan oppositionen och de kommunistiska makthavare som föregick kommunismens fall 1989.

När kommunismen föll siade många sociologer både i väst och i Polen att en sekularisering skulle äga rum i landet, på samma sätt som den vi tidigare upplevt i Västeuropa. Men 17 år efter den stora omvälvningen som ägde rum 1989 kan man konstatera att såväl kyrkan som religionen behållit en stark ställning i samhället.

Det finns dock en märkbar förändring på en punkt. En förändring som troligen även kommer att accentueras med tiden. Det gäller vad som enligt den katolska tron är rätt eller fel i moralfrågor, som berör sexualiteten: sex före äktenskapet, användning av preventivmedel och abort. En majoritet av polackerna anser idag att kyrkan ska få ha sin ståndpunkt i dessa frågor, men allt färre ser det som något tvång att följa dem. Även om äktenskapet är viktigt så flyttar allt fler unga par samman utan att ha gift sig först. Och de flesta polacker skulle välkomna en lättnad i den restriktiva abortlagen. Över 70 procent av polackerna anser dock att abort aldrig bör komma ifråga inom äktenskapet. Någon stor politisk diskussion kring abortfrågan finns det inte i Polen idag.

Från vänster till höger

Med parlamentsvalet i Polen i höstas skedde en radikal förskjutning av den politiska makten. Den här gången från vänster till höger. Det tidigare regeringspartiet – vänsterpartiet SLD – som 2001 fick över 40 procent av rösterna, fick nöja sig med ett väljarstöd på endast tolv procent. Valets segrare var i stället högerpartiet Lag och Rättvisa (förkortat PiS) – som fick 35 procent av rösterna. Paritet bildade ensamt en minoritetsregering, och stöds idag i parlamentet av två ytterlighetspartier: det populistiska Samoobrona (betyder Självförsvar) som leds av den oberäknelige äventyrspolitikern Andrzej Lepper, samt det extremt konservativa katolska Polska Familjeförbundet (LPR).

Lag och Rättvise-partiets ordförande Jaroslaw Kaczynski har vägrat att själv ta på sig något regeringsansvar. Den formella förklaringen har varit att detta skulle vara opassande eftersom hans tvillingbror – Lech Kaczynski – vann förra årets presidentval. Trots detta är Jaroslaw Kaczynski idag Polens mest inflytelserika politiker. Han tillhörde den antikommunistiska oppositionen under 1970-talet och har sedan dess spelat en framträdande roll i fackföreningen Solidaritet.

PiS vann valet på en blandning av löften om sociala förbättringar och en starkt högerfärgad ideologi med betoning på värden som ”Patriotism” och ”Lag och Ordning”. Redan under valkampanjen fick partiet ett starkt stöd i sin ideologiska framtoning av den fundamentalistiska och starkt nationalistiska fraktionen inom den polska katolska kyrkan. Denna fraktion leds av Tadeusz Rydzyk som är präst i den katolska klosterordern Sanctissimi Redemptoris. 1991 upprättade han i staden Torun en katolsk radiostation: Radio Maria. Senare följde bokförlag, utbildningsinstitut, dagstidning och sedan ett par år fungerar också en radiostation som heter Trwam ( Jag består).

Enligt en undersökning från slutet av 1990-talet, på uppdrag av Europarådet, kännetecknas Radio Marias program av antisemitism, xenofobi (främlingshat) och rasism.

Antisemitism

Direkta, eller underförstådda, antisemtiska uttalanden är ständigt återkommande inslag i den propaganda som sprids i massmedier kontrollerade av Tadeusz Rydzyk. Det konstaterar journalisten Alina Cala i en undersökning av Radio Maria, TV Trwam och dagstidningen Nasz Dziennik. Såväl radion som tv:n, de har drygt två miljoner trogna lyssnare respektive tittare, är starkt politiserade. I förra årets valkampanj tog Rydzyks media klar ställning för bröderna Kaczynskis parti och för det nationella katolska Familjeförbundet. Samtidigt gick man till hätska angrepp på såväl vänstern som det liberal-konservativa partiet Medborgarplattformen. Radio Maria lyckades mobilisera sina lyssnare i valet och med ett valdeltagande på endast 40 procent fällde detta utslaget. Dagens polska regering bygger därmed i stor utsträckning sin regeringsmakt på stöd från väljare på landsbygden, mindre städer, och på väljare starkt knutna till konservativa katolska värderingar.

Lag och Rättvise-partiet visade snart sin tacksamhet till Tadeusz Rydzyk genom att låta sina ledande politiker vallfärda till staden Torun, liksom till Redemptorprästens radio- och tv-studior. Något som de nuvarande ministrarna fortsatt med.

Politiker stödjer katolska medier

Det som nu pågår är något helt nytt i polsk modern politik. Det handlar om en medveten partipolitisk instrumentalisering av religionen, (det vill säga att religionen har blivit en formell del av den politiska strukturen) och vad gäller den fundamentalistiska delen av den katolska kyrkan, det omvända. Det vill säga en religiös instrumentalisering av partipolitiken.

Som aldrig förr sedan kommunismen störtades har därmed den katolska religionen – i dess konservativa form – tillåtits att tränga in i dagspolitiken. I slutet av januari 2006 hade regeringen bara suttit hundra dagar, och några omvälvande förändringar har hittills inte skett. Men förslag finns: som att inrätta ett nationellt uppfostringsverk eller att stärka religionsundervisningen – som idag är en katolsk religionsundervisning och frivillig.

Men majoriteten av Polens katoliker, liksom biskopar, är uttalade motståndare till denna instrumentalisering. Alla sociologiska undersökningar som gjorts sedan början av 1990-talet visar att en majoritet av Polens väljare faktiskt anser att kyrkan inte ska blanda sig i partipolitiken. Den katolska kyrkans ledning är väl medveten om detta. Polens ärkebiskop, liksom påven Benediktus XVI och dennes nuntie (påvligt sändebud) i Warszawa, har vid upprepade tillfällen – direkt eller indirekt – uppmanat Redemptorprästen Tadeusz Rydzyk, och dagens regeringspolitiker, att sluta med den pågående ömsesidiga instrumentaliseringen. Prästen i Torun vägrar dock envist att lyssna på sådana uppmaningar. Den katolska kyrkan i Polen är därmed idag starkt splittrad.

Jaroslaw Kaczynski – som man inte kan karaktärisera som någon katolsk fundamentalist – ser på Radio Maria och TV Trwam utifrån sina egna politiska ambitioner och beräkningar. På samma sätt har han betraktat det nationalistiska Polska Familjeförbundet och det populistiska Samoobrona. Resultatet har blivit en formaliserad och av Rydzyk välsignad pakt i parlamentet, liksom en allt starkare rörelse, på flera plan, mot höger.

Det är i detta perspektiv man ska se det senaste halvårets försök att förbjuda två demonstrationer för sexuellt likaberättigande. Liksom de häpnadsväckande lagförslag att genom 24-timmarsjour i landets domstolar utan rättsliga förundersökningar kunna döma folk till upp till två års fängelse för ”huliganism”. Andra exempel är personutnämningar som lägger viktiga organ som allmänna Ombudsmannainstitutionen, och kontrollorganet över den statsägda radion och tv:n i händerna på regeringspartiet och dess två allierade ytterlighetspartier i parlamentet.

Hård kritik

Utanför Polen har förbudet av demonstrationerna för sexuellt likaberättigande väckt mest uppmärksamhet och de polska politikerna – som president Lech Kaczynski – har utsatts för hård kritik. Inom landet har dessa förbud kritiserats av konstitutionsdomstolen. Men den uppmärksamhet demonstrationsförbuden väckte, både inom och utom landet, har samtidigt stärkt hbt-organisationerna, som idag verkar offentligt på ett helt annat sätt än tidigare.

De senaste fem åren har det förts en intensiv offentlig diskussion i Polen om en demokrati som befi nner sig i kris. Det är en diskussion som idag är lika behövlig som någonsin. Ett sundhetstecken i dagens Polen är i alla fall den underfundiga men skarpa polska politiska satiren. Efter att i ett och halvt decennium fört ett tynande liv gör den sig nu åter hörd. Nyligen lät en direktör på den statsägda televisionen, lyhörd för de nya politiska makthavarna, censurera en av landets mest välkända politiska satiriker från kommunisttiden, Jacek Fedorowicz, som hade skrivit en satirisk visa om bröderna Kaczynski.

Ett helt annat tecken – men också det i tiden.

Peter Johnsson, författare och korrespondent baserad i Polen

 

Beställ lösnummer av Ottar här! (Detta är nr 1 2006) 

Lägg till ny kommentar

Ren text

  • Inga HTML-taggar tillåtna.
  • Webbadresser och e-postadresser görs automatiskt till länkar.
  • Rader och stycken bryts automatiskt.
By submitting this form, you accept the Mollom privacy policy.
Bli medlem i rfsu

Prenumerera på Ottar!

Fyra nummer om året och en bok eller tygkasse för endast 160 kr!