Tidskrift om sex och politik
Tidskrift om sex och politik
Ledare

Sex utan kärlek, nån?

Ungas sexvanor är ett kärt ämne för medial debatt, de ploppar upp med jämna mellanrum. Ofta innehåller de lätt moralpaniska inslag. Ni minns väl analsexdebatten för snart tio år sedan, en högljudd diskussion om att unga tjejer nu plötsligt skulle hetsas till att gå med på analsex. När RFSU gav ut skriften »Praktika för analsex« väckte den starka reaktioner, till exempel anklagade en kd-ledamot RFSL (!) för att sprida analsexpropaganda till riksdagsledamöterna. (Och Carl Bildt stormade ut ur P3-studion vid en fråga om hårdare sexkrav på unga tjejer). Att även tjejer kan vilja ha analsex fanns inte på kartan, då.

Och nu är vi där igen. Senaste åren har flera undersökningar visat på förändringar i ungas sexvanor. Ungdomar i dag har sex oftare, de ligger med fler, har oftare samlag »första kvällen«, de byter partner tätare, och det är vanligare med »knullkompisar « än förut, det vill säga – sex utan att ha en kärleksrelation. Unga – både killar och tjejer – kollar också mer på porr (men är samtidigt kritiska till de budskap porren förmedlar), och har ett annorlunda språkbruk än för femton år sen, de pratar om sex rakare och öppnare, enligt sexexperterna. Åttio- och nittiotalisterna är också mer fördomsfria än sina föräldrar, bland annat när det gäller acceptans av hbtpersoner. Det traditionella kärlekskravet för sex är på väg att luckras upp, ungdomar är öppnare, mer nyfikna och mer toleranta.

Det låter väl bra, eller?

Den positiva tolkningen: Gränserna förflyttats har framåt mot en mer fri sexualitet, tjejer tar för sig mer. Men, som ett brev på posten, kommer motreaktionen från vuxenvärlden. Moralistiska pekpinnar och uschande och ojande i tidningskrönikor och tv:s debattsoffor. Ungdomarna har inga gränser längre, de har gått för långt. Det hör ju vem som helst; knullkompisar hit och analsex dit, internetporr, webbkameror och sexchattar. Sex ska ju vara »fint«! Var ska det sluta?

I rädslan för att hemska saker ska hända de unga, ens barn – så klart befogade rädslor om utsatthet och sexuella risktaganden – omyndigförklaras unga tjejer och killar och görs till offer för en genomsexualiserad omvärld.

Men vem är mest offer – den med kunskap eller den utan?

Ylva Bergman, chefredaktör
Carolina Hemlin, chefredaktör

Beställ lösnummer av Ottar här! (Detta är nr 1 2008)

Fler artiklar

Reportage

Proud boys inifrån

Experter menar att Proud Boys är en av USA:s farligaste, fascistiska organisationer. Ottar har följt den innersta kretsen på politiska

Insändare

»Israel förtjänar bättre«

Kristofer Åberg skriver replik till krönikan Pinkwashing säljer myten om Israel. Skribenten Shora Esmailian svarar direkt.