katarina.jpg

Katarina Wennstanm Foto: Caroline Andersson

Slampa eller flickvänsmaterial?

I Flickan och skulden 2002 belyste författaren Katarina Wennstam skuldbeläggandet av de som utsatts för våldtäkt och kvinnors rätt till sexuell integritet. Femton år senare tar hon sig nu an skamkulturens mekanismer i den aktuella boken Flickan och skammen.

Du använder begreppet »slut-shaming« — vad innebär det?

— Ordet kommer från USA och innebär sexuell ryktesspridning Det finns ingen bra översättning på svenska men det handlar om att sprida rykten om en tjej utifrån hennes sexualitet. Ibland har det inte ens med faktiska sexuella handlingar att göra, kvinnor kan kallas hora för sin klädsel eller sätt att prata. En tjej jag intervjuade utsattes för ryktesspridning för att hon stod upp mot mobbare på skolan. I slutändan handlar slut-shaming om att ha makt och kontroll över kvinnors sexualitet och livsutrymme.

»I grunden är det mannen som sätter reglerna för hur en kvinna ska vara och bete sig. Det är han som godkänner eller tar avstånd.«

Katarina Wennstam konstaterar att alla kan sprida rykten. Hotet om att stämplas som slampa påverkar de flesta och ingen vill vara vän med »horan«. Genom skitsnack och ryktesspridning, säkrar andra kvinnor sin egen position. De är de »fina« flickorna, flickvänsmaterialet.

— Men i grunden är det mannen som sätter reglerna för hur en kvinna ska vara och bete sig. Det är han som godkänner eller tar avstånd. Han avgör om hon är flickvänsmaterial eller den man bara ligger med.

Du menar att offentliggörandet är en stor del av skammen och att den digitala förnedringskulturen är central — hur då?

— I dag kan vi snabbt sprida bilder och kommentarer på nätet och de finns kvar där för alltid. Att hota med att lägga ut bilder får många tjejer att må fruktansvärt dåligt och det vet förövarna om och utnyttjar det. Det finns fall där unga tjejer till och med tagit livet av sig efter hot om publicering av bilder på sociala medier.

»Det är en sådan fruktansvärt kraft i ordet hora, och fortfarande som vuxen kan jag känna av rädslan för att bli stämplad.«

I boken beskriver du skamkänslan när en tidning publicerade en artikel med titeln »Jag blev utsedd till allemanshora«, där du berättade om hur du utsattes för sexuell ryktesspridning på högstadiet. Varför kände du skam?

— Det är en sådan fruktansvärt kraft i ordet hora, och fortfarande som vuxen kan jag känna av rädslan för att bli stämplad, för att andra ska se på mig genom det » filtret«.

 

Soledad Cartagena är frilansskribent

 

Flickan och skammen ges ut på Albert Bonniers Förlag i september.

Ottar samtalar med Katarina Wennstam och sexualupplysaren Pelle Ullholm på Bokmässan i Göteborg, läs mer här

 

Teckna en årsprenumeration och få en fin premie!

Trevlig läsning!

Kommentarer

Katarina Wennstam skriver "Men i grunden är det mannen som sätter reglerna för hur en kvinna ska vara och bete sig. Det är han som godkänner eller tar avstånd. Han avgör om hon är flickvänsmaterial eller den man bara ligger med."

Är det något som är dåligt? Är det inte upp till varje person att själv bestämma vem man vill ha en relation med? Det borde falla under rätten till den egna kroppen, och inte blandas ihop med brotten sexuellt ofredande och förtal.

Att kategorisera kvinnor som flickvänsmaterial eller inte är sjukt. Och otroligt kränkande. Jag dejtade en kille som helt plötsligt sa till mig att han inte ville vara min pojkvän men gärna knulla mig ibland. Vem fan trodde han är han var, glöm det.

Då antar jag att du har samma problem med kvinnor på diverse internetsidor och/eller krogar som bara söker tillfälliga sexkontakter.

Lägg till ny kommentar

Ren text

  • Inga HTML-taggar tillåtna.
  • Webbadresser och e-postadresser görs automatiskt till länkar.
  • Rader och stycken bryts automatiskt.
Bli medlem i rfsu

Prenumerera på Ottar!

Fyra nummer om året och en bok eller tygkasse för endast 160 kr!