Tidskrift om sex och politik
Tidskrift om sex och politik
Reportage

Spelar inte bögar fotboll?

Bild: Wikimedia Commons. Arsenals Cesc Fàbregas (vit tröja) med Anderson Luís de Abreu Oliveira i Manchester United.

I nya numret av tidningen Offside berättade Anton Hysén att han är homosexuell, och blev därmed den första manlige fotbollsspelaren som kommit ut offentligt i Sverige. Ottars Emil Åkerö vill veta varför ingen har vågat tidigare.

1998: Den engelske fotbollsspelaren Justin Fashanu tar sitt liv, endast 37 år gammal. Det är bara ett knappt år sedan han avslutade sin elitkarriär som fotbollsspelare. En karriär som kommit att präglas av förföljelse, våldtäksanklagelser och åtskilliga månader i demontränaren Brian Cloughs frysbox. I Justin Fashanus självmordbrev står det: ”Jag inser att jag redan har dömts på förhand. Jag vill inte orsaka min familj och vänner ytterligare skam.”

2011: Redan för tre år sedan, 2008, kom svenska elitspelaren Victoria Sandell Svensson ut ur garderoben offentligt och något år därefter landslagsspelaren Jessica Landström. Men sedan Justin Fashanu har ingen manlig fotbollsspelare på elitnivå kommit ut – förrän nu. Och 20-årige garderobsöppnaren Anton Hysén säger själv till tidningen Offside att “det är helt sjukt när man tänker på det. Det är så fucked up, alltihop. Var fan är alla andra?” 125 år efter professionaliseringen av världens största idrott verkar det ingrodda homotabut ännu vara relativt intakt.
– Det är synd. Vi vet att det finns många bögar, flator, och bisexuella inom idrotten. De jag möter hävdar att de skulle prestera bättre om de kom ut, säger författaren Johannes Sandreyo.
Sandreyo har skrivit romanen Ung, bög och jävligt kär, som gavs ut hösten 2010. Den handlar om 17-åringarna Filip och Emilio, musikalelev respektive fotbollsspelare och förortsvärsting. Filips och Emilios vägar möts av en slump, men leder till en het romans. Förhållandet måste dock hållas hemligt eftersom Emilio inte vill att det ska bli känt att han är bög, samtidigt som han brottas med sin identitet och sina känslor. Han som alltid varit macho och avverkat tjejer som cigaretter, är nu plötsligt kär för första gången – i en kille.

››De jag möter hävdar att de skulle prestera bättre om de kom ut.‹‹ Johannes Sandreyo

Enligt Erwin Aptisch, verksam som idrottspsykolog vid Lunds universitet, är en förklaring till fotbollsvärldens inställning till maskulinitet något som kallas för ”omvänd interjektion”. Detta yttrar sig i att en man som har svårt att hantera sina kvinnliga drag, söker sig till väldigt maskulina miljöer för att kompensera. Fotbollsvärlden är en sådan miljö, präglad av homosocialitet och en närhet som balanserar på gränsen till homoerotik. Genom att inte träda över den hårfina gränsen upprätthålls balansen och den maskulina identiteten förstärks. En homosexuell skulle i det här fallet trampa över gränsen, och balansen skulle förstöras.
– Absolut, det finns en sån kultur i det, man får inte vara feminin, säger skådespelaren Mårten Svedberg som turnerat på klubbar och skolor landet över med sin föreställning Fotbollsbögen, som handlar om Johan som ska berätta för lagkompisen Micke att han är bög.

Både Johannes Sandreyo och Mårten Svedberg har erfarenhet såväl av att spela fotboll som att föreläsa för fotbollsklubbar. De förklarar att tränarens roll är väldigt viktig i sammanhanget. Om en tränare upprätthåller en sexistisk atmosfär, där ordet “bög” laddas med negativa associationer, leder detta till att laget präglas av den negativa attityden och att homosexualitet fortsätter att ses som något skrämmande.

Sören Cratz är tränare i IFK Norrköping. Enligt honom jobbar klubben aktivt mot intolerans, och blåser av träningarna så fort en spelare använder den formen av ord på planen.

– Du får inte ge upp, du måste reagera varje gång och till slut får man bort det.
Varken Cratz eller hans kollega Stefan Hellberg tror att det skulle bli något problem i laget om en spelare skulle komma ut som homosexuell. En åsikt som delas av Kristian Haynes, aktiv spelare i Trelleborgs FF och med ett förflutet i bland annat AIK.
– Jag tror inte det skulle vara nåt problem. Jag förstår inte varför det skulle vara så svårt att vara homosexuell fotbollspelare på elitnivå.

››Fotbollsvärlden är en miljö präglad av homosocialitet och en närhet som gränsar till homoerotik.‹‹

Efter vårt samtal ber Haynes att få återkomma, han ska ta upp frågan med laget. När jag ringer tillbaka några dagar senare berättar han att alla är överens att sammanhållningen inom laget är så stark att det inte skulle bli något problem om någon i gänget kom ut. De tror inte heller att det skulle bli svårt att byta om i samma omklädningsrum, det skulle ändå bli vardag förr eller senare.
Vad de däremot saknar är ett samtal om ämnet. Under Kristian Haynes tio år på elitnivå har frågan aldrig ens diskuterats, och detsamma gäller för IFK Norrköping, berättar Stefan Hellberg och Sören Cratz. Det är först när jag ställer frågan som de börjar fundera i dem här banorna, och de är överens om att Svenska Fotbollsförbundet borde ta ett större ansvar i frågan. Men de hävdar samtidigt att arbetet med diskriminering går framåt.

– Vägen är inte enkel. Den är rätt lång, men vi är på rätt väg, säger Haynes.
En utbredd åsikt är att det inte är laget som skulle vara problemet, utan snarare miljön runt omkring. Sören Cratz och Stefan Hellberg nämner lag vars hejarklack har kastat in bananer på plan till färgade spelare, och tänker sig att dessa hejarklacker även skulle kunna tänkas häckla en homosexuell spelare.

Författaren Johannes Sandreyo beskriver det som ett moment 22, där ingen kommer ut för att ingen gjort det förut, och ingen därför vet hur reaktionerna kommer att bli. Men i romanen Ung, bög och jävligt kär gör karaktären Emilio just det – bryter upp. Efter att ha låtsats vara någon annan, vilket gjort honom okoncentrerad och identitetslös, repar han till slut mod nog att våga visa sin kärlek till Filip. Och då presterar han också bättre på planen. Johannes Sandreyo pekar på vikten av förebilder.

– Det krävs att nån bara har tillräckligt med kuk för att våga, säger Sandereyo.
Någon som Anton Hysén.

Text: Emil Åkerö, frilansskribent


Läs mer

RELATERADE ARTIKLAR:

Ung, bög och jävligt kär, Johannes Sandreyo (Vombat förlag 2010, roman)

”Antingen är du med oss eller emot oss”. (Krönika av Erik Torstensson, Ottar rapport)

Glenn Hyséns invigningstal från Pride 2007

Fotbollsbögen utmanar (Reportage i Sydsvenskan)

”Anton Hysén är homosexuell, homosexuell, homosexuell” (Krönika av Johan Hilton, Expressen)

”Tystnaden skrämmer mest” (Krönika av Anja Gatu, Sydsvenskan)

Victoria Svensson talar ut om kärleken till frun (Artikel i Expressen)

Jessica Landström, årets nykomling (Artikel i QX)

Lesbian Swede Joins N.J. Soccer Team (Artikel i Advocate)

Fler artiklar

Reportage

Proud boys inifrån

Experter menar att Proud Boys är en av USA:s farligaste, fascistiska organisationer. Ottar har följt den innersta kretsen på politiska

Insändare

»Israel förtjänar bättre«

Kristofer Åberg skriver replik till krönikan Pinkwashing säljer myten om Israel. Skribenten Shora Esmailian svarar direkt.