Storm kring Stonewall

Det har stormat kring den kommande Hollywoodfilmen av Stonewallupproret, den har kritiserats för whitewashing och historieförfalskning – men vad hände egentligen?

Recensionerna blev ljumma för att inte säga katastrofala, av Hollywood-versionen av Stonewallupproret när den gick upp på bio i USA i slutet av september i år. Redan innan premiären kallades den för vittvättad historieförfalskning. Tidningen Vanity Fair som stod för den hårdaste sågningen tyckte att filmen borde döpas till »Independance Gay« med en vink till regissören Robert Emmerich tidigare verk som Godzilla och Independence Day.

Filmen lär inte ge några svar, men frågan är – vad det var som egentligen hände de där sex dagarna i New York 1969 i det som kallas de viktigaste händelserna för den moderna queerhistorien, och räknas som startskottet för den moderna hbtq-rörelsen. Med Stonewall menas den serie av demonstrationer 1969 som började som en reaktion på en polisrazzia mot hbtq-personer på baren Stonewall Inn i New York, 

Filmtrailern visar en vit bög i frontlinjen för det historiska upproret. Utanför det som i dag kallas Stonewall har bland annat ett par av de annars helt vita statyer som placerats där till minne av Stonewall målats bruna och klätts i peruker och glitter av aktivister i protest mot filmens historierevisionism. »Black Latina trans women led the riots. Stop the whitewashing« löd skylten som strax plockades bort. 

»Black Latina trans women led the riots. Stop the whitewashing« löd skylten.

Författaren David Carter (som inte konsulterats eller arbetat med filmen) spenderade tio år med sin reserach av händelserna som resulterade i boken Stonewall – The riots that sparked the gay revolution. Anna-Maria Sörberg fick ett snack med honom i hans lägenhet några kvarter från baren.

Det finns flera liknande uppror mot makten från modiga individer, men Stonewall har gått till historien, varför? 

— En viktig aspekt är omfattningen. Ett uppror kan ske under en kväll, en natt men det här pågick i sex dagar. Nivån på det våld som polisen använde sig av för att försöka slå ner upproret är också anmärkningsvärt. 

David Carter

— Tillsammans med en enorm mediabevakning gav det dagarna den historiska kraften. Sen ledde Stonewall indirekt till en ny form av organisering för hbtq-rörelsen. Bildandet av Gay Activists Alliance, GAA, blev del av en massrörelse för att nämna ett exempel. 

Din bok är en av få som täcker in hela händelseförloppet. Du beskriver vilka som befann sig var genom olika skeden. Hur gick du tillväga för att hitta alla detaljer? 

— När jag började mitt arbete hade jag ingen särskild idé om vad jag skulle få fram. Jag hade ingen teori om vad som var rätt eller fel. Jag samlade på mig allt jag kom över av artiklar, böcker, tv- och radiointervjuer, letade i bibliotek och arkiv och intervjuade varenda människa jag kunde hitta som hade något med Stonewall att göra. 

»Jag intervjuade varenda människa jag kunde hitta som hade något med Stonewall att göra.«

— Tusentals människor var på plats runt Stonewall de där dagarna. Det var inte svårt att hitta de som sett något, men att hitta de mest trovärdiga vittnena med de mest intressanta och tillförlitliga minnena av vad som verkligen hände var svårt. I dag finns bara en handfull av de personerna kvar i livet. 

Av det du fann, var det något som förändrade din syn på händelsen? 

— Jag hade till exempel ingen aning om vilken avgörande roll de hemlösa ungdomarna som hängde omkring Christopher Street i närheten spelade, och jag chockerades över utsattheten i deras liv. Jag förväntade mig inte att de var så viktiga i formerandet av det första viktiga motståndet och blev hjältar de här dagarna. 

— Sen är det den okända butchen, hon som ingen kan namnet på men som spelade en avgörande roll de första timmarna. Medan hon försökte ta sig loss från polisen som släpade henne mot bilarna skrek hon till de som stod utanför baren att de måste göra något. Därmed fick hon igång många, det var som om folk kom på fötter genom det. Jag är tacksam över att hon var där och blev så avgörande. 

 

Anna-Maria Sörberg

 

Filmen hade USA-premiär den 25:e september men inget finns bestämt kring Sverige-premiär ännu.

 

Kommentarer

Jag har upplevt det. Heterofobi.

Åkte T-bana och satt mittemot två unga tjejer som hånglade.
Läste min bok och gav dom ingen uppmärksamhet.
Då slutade dom och en sa:
"Blir du kåt nu jävla heterogubbe?".
Jag svarade inte utan dom gick av och skulle tydligen till Pride...

När jag arbetade i resebranschen så fanns det en hel del HBT-personer.
Dom gav ofta kommentarer som "du är säkert bög", "jag kan omvända dig"
eller "kom in på toa så skall jag visa dig hur en avsugning går till som bara
en man kan ge". När jag skulle gifta mig fick jag höra hur äckligt det var och
vilket misslyckad bröllopsnatt det skulle bli utan en man till mig. Ingen ide
att klaga dock för ingen chef brydde sig. Cheferna var HBT i stor grad.

Ville bara berätta det...

Lägg till ny kommentar

Ren text

  • Inga HTML-taggar tillåtna.
  • Webbadresser och e-postadresser görs automatiskt till länkar.
  • Rader och stycken bryts automatiskt.
By submitting this form, you accept the Mollom privacy policy.
Bli medlem i rfsu

Prenumerera på Ottar!

Fyra nummer om året och en bok eller tygkasse för endast 160 kr!