Tidskrift om sex och politik
Tidskrift om sex och politik
Intervju

Att vara smal och respektabel

Ulrika Dahl medverkar i antologin Ätstört som kommer ut i september. Foto: Gustavus Adolphus College

Ulrika Dahl, skribent och genusforskare på Södertörns högskola, har länge arbetat kring frågor om femininitet och form. Nu är hon aktuell med en text i antologin Ätstört som släpps den 22 september. Ottar pratade om hur ätstörningar och femininitet hör ihop.

– Eftersom jag lever, skriver och forskar kring queer femininitet var det självklart att koppla ihop ätstörningar, femininitet och begär. Hur görs och materialiseras femininitet? Hur förkroppsligar, imiterar och försöker vi leva upp till den ideala heterofemininiteten och hur tar sig motståndet uttryck? Min text i boken ger väl egentligen inga svar, utan vill snarare väva, eller kleta, ihop dessa teman såsom de är och var sammanvävda i mitt (tonårs)liv.

– Jag ville också kontra vissa samtida berättelser om att femmes alltid är bad ass och ’över’ alla normer och ideal och säga nej; vi lever också med dessa normer, känner osäkerhet och har ätstörningar, queer är en paradox, men där finns också kontaktytorna.

››Jag menar just den tillrättalagda, lagom sminkade, tysta, leende men inte galet skrattande, uppoffrande, självutplånande femininiteten, den som inte vill och inte njuter, den som håller tillbaka och säger nej tack.‹‹

Du nämner i texten den ”respektabla feminiteten”, vad menas med det?

– Enkelt uttryckt är det väl den norm som förmedlas till oss, det som vi lär oss att efterhärma; dra ner kjolen, benen i kors, stäng munnen när du tuggar, slå ner blicken, begär inte, hungra bara efter att bli begärd. Jag menar just den tillrättalagda, lagom sminkade, tysta, leende men inte galet skrattande, uppoffrande, självutplånande femininiteten, den som inte njuter, den som håller tillbaka och säger nej tack, den som inte dansar utan att vara uppbjuden eller äter innan någon sagt varsågod, den som inte sväller och som inte tar plats med varken sin storlek eller sina begär, den som gör allt för att tillfredsställa andra men som aldrig lyckas. Lagom.

Ulrika Dahls text Finn Fem(me) fel är en förlängd version av en text som publicerades i tidskriften Arena 2007. När hon började skriva mindes hon den tid då hon hade det som värst.

Det var plågsamt att skriva, som en flashback, att försöka spegla det blev att vara i det igen, min kropp mindes tydligt mardrömskänslan i det. Jag kämpade för att hitta någon slags form som inte skulle likna varken offer- eller hjältinneberättelse, utan snarare kunde spegla det motsägelsefulla och splittrade. Jag ville att den skulle vara så jobbig och obegriplig, för det var så och är ofta så – att det inte går att förklara med en linjär utvecklingsberättelse som slutar i död eller friskförklaring. Det finns inget vackert eller heroiskt i detta, utom möjligen i bästa fall att jag numera njuter mer av att skriva, och av andra sorters (queera) kakor än de som kommer i burkform.

Vad hoppas du på att Ätstört och din text ska kunna bidra med?

– Jag ville inte skriva ett manifest, jag ville förmedla det svåra, pinsamma, äckliga, patetiska i det hela; kanske också att det finns en slags bisarr njutning i det, en tröst, en slags dysfunktionell och obegriplig självkärlek i en värld som kanske känns kärlekslös och kall.

– Personligen är jag tveksam till hela debattboksindustrin och de dagsländor som där skapas – där en fråga lever en vecka eller två när en bok ska säljas– så vi får väl se vad detta leder till. Processen har varit och är viktig och jag hoppas att boken kan ge något till de som lever med detta, kanske bidra till andra sätt att se på du är vad du äter, på fett och på kroppsfascism – inte genom att ge råd för att du ska bli frisk eller kräva att du ska komma över det, utan för att säga; ”se på oss, kanske är inga av oss friska, kanske är ingen det, men vi är här och detta gör oss också till dem vi är, vi fortsätter att leva och du som läser är inte ensam – även om din berättelse finns exakt representerad just här”.

Jag ska inte prata så högt på bussen.

Sväljer.

Jag ska inte vara påträngande.

Hostar, blinkar bort tårar.

En kaka till och en blixtrande bild.

Jag ska vara tyst på lektionen.

Tuggar tristess.

Jag ska vara snäll mot mamma.

Sväljer sorg.

Jag ska inte be om mer.

Munnen är så full.

Jag ska inte bli full.

Jag

Ska

Inte

Vara

Kåt.

(Utdrag ur Ulrika Dahls text Finn fem(me) fel i antologin Ätstört)

Läs mer och beställ antologin Ätstört här.

Text: Emma Lundberg

Fler artiklar

Intervju

»Lyssna på oss«

Leontine Olsbjörk kom till via donerade könsceller för 25 år sedan. Nu vill hon skapa samtal kring rätten till information.

Porträtt i svart och gult på carolina Hemlin och Ida Måwe.
Ledare

Oroande trender bland unga

Ottars chefredaktörer om resultatet i den senaste Ungdomsbarometern. Hur kommer attityder bland unga män att påverka sexualpolitiken i framtiden?