Tidskrift om sex och politik
Tidskrift om sex och politik
Krönika

Dagbok från feministisk skrivarverkstad

Maria Sveland skriver på en bok om hatet mot feminister. För Ottar delar hon med sig av den research som just nu står henne upp över öronen

13 saker som fått mig att skratta lately:

#1 När jag läser Pär Ströms blogg Genusnytt och hans helt, helt bedårande resonemang om feministers felaktiga maktanalys.

»Visst finns det orättvisor mot människor, och många av dem är förstås kvinnor. Men att det skulle finnas orättvisor mot gruppen kvinnor som är större än orättvisorna mot gruppen män tror jag inte på.«

(Genusnytt 8/2 2010)

#2 När jag fortsätter att läsa hans »förklaring« till diverse besvärande statistik som trots Ströms påstående tyvärr visar på en del orättvisor.

»Att kvinnor i genomsnitt tjänar mindre än män? Det är ingen orättvisa, eftersom det i allt väsentligt beror på medvetna val som dessutom resulterar i att kvinnor vinner fördelar på andra områden än det ekonomiska.

Att färre kvinnor än män sitter i bolagsstyrelser och på VD-poster? Det är heller ingen orättvisa eftersom det i allt väsentligt beror på att kvinnor i genomsnitt gör andra prioriteringar än män (och därmed vinner fördelar som män går miste om, exempelvis vad gäller relationskapitalet). Däremot finns det tydliga orättvisor mot gruppen män. Män är den enda grupp som är diskriminerad i svensk lag. Det finns en hel del statliga förmåner som män är uteslutna från. Män diskrimineras mycket tydligt i vårdnadstvister. I alla möjliga sammanhang erbjuds kvinnor en gräddfil som män är uteslutna från, i strävan att åstadkomma 50/50-fördelning på samhällets alla områden (utom de områden där kvinnor traditionellt dominerar).

Det var bara några exempel. Nu har jag insett att de tydliga juridiska orättvisor som kvinnor i historien har lidit av (ingen rösträtt, inte full arvsrätt, inte rätt att inneha offentliga poster, etc) måste ses mot bakgrund av de förmåner kvinnor genom historien har åtnjutit. Att bli beskyddad av män, att ha rätt att kräva försörjning av en man, att slippa farliga sysslor. Män har genom hela historien offrats – många gånger bokstavligen – för att kvinnor ska kunna skonas. Vilka har skickats ut i krigens helvete, exempelvis? Vilka har skickats ned i de oerhört farliga gruvorna? Vilka var det som fick gräddfil till livbåtarna när Titanic gick under (och vilka var det som stoppades på grund av sitt kön)?«

(Genusnytt 8/2 2010)

#3 När Ström några dagar senare skriver på Newsmill att devisen »kvinnor och barn först« borde generera lägre biljettpriser för män på båtar.

»Om mäns säkerhet ska fortsätta att prioriteras ned på det här viset måste män få ett lägre biljettpris på fartyg än kvinnor.« (Newsmill 17/1 2012)

»Saker som fått mig att skratta #8: När Hanne Kjöller skriver i det borgerliga samhällsmagasinet Neo att sådana som Maria Sveland får henne att ifrågasätta den allmänna rösträtten för kvinnor.«
#4 När jag några dagar senare råkar höra ett radioprogram där en rektor i nationalekonomi berättar att det bara är en myt att devisen »kvinnor och barn först«. Han har granskat de 18 största fartygsolyckorna och kommit fram till att det bara är vid 3 av dessa som den påstådda devisen har gällt. I andra alla har männen snarare varit överlevarna medan kvinnor och barn är de som dött. Ett exempel är Estonia där 137 överlevde av totalt 852 människor. Bara 26 av de överlevande var kvinnor, trots att det var lika mångakvinnor som män på passagerarlistan. (Sveriges radio P4 12/4 2012) #5 När jag läser de hotfulla kommentarerna efter att tyckaren Pelle Billing uppmanat sina läsare att lämna tangentborden för att istället agera mot Turteaterns uppsättning av SCUM-manifestet. »Det är nästan så att man tror att de svenska feministernas mål, är att vi ska få en egen Anders Behring Breivik. Kom inte till mig och gråt när alla era år av provokationer och hets, bokstavligen exploderar i ansiktet på er.«(Pellebilling.se 10/11 2011) #6 När jag tänker på Ulf Brunnberg och alla hans fantastiska uttalanden om såväl särskild tevekanal för män, en så »Male Channel« (som i huvudsak skulle visa boxning, speedway, historie- och vetenskapsprogram samt vara fri från »allt jävla feministtjafs«) samt uttalandet att det är feminismens fel att en kvinnlig häktesvakt vid Flemingsberg slogs ihjäl av en intern.(SR P1 15/7 2011 och Aftonbladet 23/8 2012) #7 När jag läser ett inlägg på DN debatt att det är feminismens fel att Assange är anklagad för sexbrott. »Fallet Assange har synliggjort den statsfeminism med tillhörande propagandamaskineri som för närvarande gäller här i landet. Det är ett maskineri där manshatande radikalfeminister utan historisk förankring samverkar med journalister.«(DN 19/8 2012) #8 När Hanne Kjöller skriver i det borgerliga samhällsmagasinet Neo att sådana som Maria Sveland får henne att ifrågasätta denallmänna rösträtten för kvinnor. (Neo 6/2008) #9 Bengt Ohlsson! #10 När Pelle Billing på sin blogg upprörs över en löpsedel i Aftonbladet med rubriken KRIGET I SYRIEN – KVINNOR OCH BARN OFFER I MASSAKER eftersom detta är ännu ett exempel enligt Billing, på hur män systematiskt diskrimineras och osynliggörs.(Pellebilling.se 7/6 2012)

#11. När jag läser att Pelle Billing finansierar sitt bloggande med kvällsjobb som tangolärare.

#12. När jag läser det som »Medborgare X« skrivit om mig på sin blogg:

»Så Maria Sveland, är det inte snart dags att ladda hagelgeväret, spänna hanen, stoppa in pipan i munnen och trycka av? Så att både du själv, dina barn, din före detta man och alla vi övriga slipper höra din falskspelande bitterfitta. Det vore en välgärning för oss alla.«

#13. När psykiatrikern David Eberhard ger sig in i debatten på Newsmill med en text som har den respektfulla och avslöjande rubriken »Myt att tokfeministerna är hatade«.

(Newsmill 25/2 2012)

Maria Sveland är författare och journalist. Boken om hatet mot feminister kommer ut på Leopard förlag i mars 2013.

Texten publicerades i Ottar #3 2012. Beställ numret här!

Fler artiklar

Krönika HBTQI

Finns det trygga rum på Clubhouse?

Clubhouse var en fristad för rasifierade, hbtqi-personer, kinksters och unga i förorten, men det nya sociala mediet håller på att