Tidskrift om sex och politik
Tidskrift om sex och politik
Henry Mukiibi vill stanna och kämpa för sina rättigheter trots våldet som riktas mot hbtqi-personer i Uganda. Foto Johannes Tegner
Reportage HBTQI

»Det värsta straffet är att alla vet att vi är homosexuella«

De hotas, trakasseras och stängs ute från samhället. Ett nytt lagförslag som klubbades igenom i Uganda i maj gör livet ännu svårare för hbtqi-personer i det östafrikanska landet.
– Jag fruktar för mitt liv, säger 34-åriga gayaktivisten Henry Mukiibi som greps under en polisrazzia förra året.

Den skakiga videon visar ett tjugotal unga män som sitter fastbundna på marken. Barfota, med huvudena sänkta. En man i kostymbyxor och grårandiga tenniströja slår dem med en käpp medan uniformsklädda poliser och militärer förstrött tittar på. Männen försöker skyla sina ansikten mot slagen.

– De kedjade oss som slavar och skrek »Varför är ni gay?« Sedan slog de oss med påkar. Men det värsta straffet var att alla nu vet att vi är homosexuella. Vi går inte säkra. Jag förlorade mitt jobb, min inkomst och alla mina politiska uppdrag, berättar Henry Mukiibi när Ottar träffar honom i Ugandas huvudstad Kampala.

Här, i trädgården bakom en restaurang som föreningen Children of the Sun driver, vågar Henry Mukiibi berätta sin historia. Han visar nyhetsinslaget från brittiska Sky News där flera av föreningens medlemmar blir misshandlade av Kampalas borgmästare. Den officiella förklaringen till gripandet var att sammankomsten bröt mot covid-19-restriktionerna, men Henry Mukiibi är övertygad om att det endast var ett svepskäl.

Brittiska Sky News rapporterar om hur borgmästaren misshandlar hbtqi-personer.

– Vi attackerades för att vi är gay. Det finns ingen plats i samhället för oss. Vi ses inte som människor. Homofobi är utbrett i hela Afrika, säger han.
Rättigheter för hbtqi-personer i Uganda fick ytterligare ett bakslag i våras när ett lagförslag som förbjuder samkönade relationer klubbades igenom. Om förslaget skrivs in i lagstiftningen riskerar homosexuella fem års fängelse.

Men för Henry Mukiibi är lagstiftningen inte det viktigaste, utan attityderna i samhället.

– Tyvärr tror jag inte att fördomarna mot homosexuella och transpersoner i Afrika kommer att förändras under vår livstid. Våra ledare är bakbundna. Även om de skulle gå ut och säga att det är okej att vara gay, så skulle de få samhället emot sig, säger han.

För fem år sedan startade Henry Mukiibi föreningen Children of the Sun för att hjälpa unga människor som blivit vräkta, bortstötta från sina familjer eller förlorat arbetet på grund av sin sexuella läggning. I dag driver föreningen en klinik, ett skyddat boende och två restauranger där hbtq-personer kan få stöd och hjälp.

Wesonga Gift Israel är en av läkarna på kliniken.

Boendet är en fristad för Ugandas homosexuella. Bakom murarna kan de vara sig själva, utom räckhåll för trakasserier och fördomar. När polisen gjorde ett tillslag i slutet av mars förra året kablades bilderna på polisens brutalitet ut över världen.

– De band oss och tvingades oss att gå till polisstationen. Folk kastade stenar på oss. Det var så förnedrande, säger Henry Mukiibi.

Snart cirkulerade bilderna på sociala medier.

– Alla visste att vi var gay. Polisen försökte få oss att skriva under på att vi var homosexuella, men vi vägrade. Då slängde de in oss i en cell.

Fram till dess hade Henry Mukiibi levt ett dubbelliv. Utåt var han en gift trebarnsfar, samtidigt som han hade relationer med andra män. När bilderna från polisrazzian spreds i sociala medier, avslöjades dock hans hemlighet.

»Vi trivs tillsammans som familj, men jag fruktar för deras liv. Mina barn kan råka illa ut för att deras pappa är gay.«

– Min fru var utomlands och fick en chock när hon såg vad som hade hänt. Nu har jag äntligen vågat komma ut och hon accepterar att jag är bisexuell. Vi trivs tillsammans som familj, men jag fruktar för deras liv. Mina barn kan råka illa ut för att deras pappa är gay, säger han.

En mörk skugga skymtar bakom hans ögon. Han berättar om tiden i häktet, rättegången och medieuppbådet när de fördes till fängelset.

– När vi kom till fängelset visste alla vem vi var. Vi fick knappt någon mat och kunde inte ens gå på toaletten i fred. Jag minns en dag när det blev ett upplopp bland de intagna. De skrek att de skulle döda oss! Jag gömde mig under en säng i sjukstugan, men flera av killarna blev slagna och brända med glödande kol.

Henry Mukiibi har svårt att hålla tårarna tillbaka när han berättar om våldtäkter och övergrepp, om intagna som erbjöds mat i utbyte av sexuella tjänster.

I mitten av maj, efter nästan två månader i fängelset, släpptes de i brist på bevis.

– Det är inte straffbart att vara gay, utan det är själva akten som strider mot lagen. Eftersom väldigt få ertappas under själva akten försöker polisen i stället gripa oss för småförseelser. Under covidpandemin har poliserna kunnat haffa folk helt godtyckligt, säger han.

Pengar, eller brist på dem, är en ständig källa till oro. Henry Mukiibi berättar att flera advokater jobbar pro bono för att hjälpa medlemmar som har gripits av polisen. Inkomsterna från restaurangerna har dippat rejält sedan coronapandemin slog till.

– Många tvingas att prostituera sig för att få pengar till mat.

Henry Mukiibi är orolig för sin familj och för medlemmarnas framtid. Beröringsskräcken är påtaglig. Medan flera av miljö- och kvinnorättsorganisationerna i Uganda samarbetar, vill ingen ha något samröre med hbtq-personer.

– Om alla var lika accepterande som min fru skulle Uganda vara ett fantastiskt samhälle. Det finns såklart människor som är vänligt inställda, men få vågar öppet visa sitt stöd för oss. Det anses helt enkelt inte afrikanskt att vara gay, säger han.

Children of the suns skyddade boende.

När jag ringer upp Henry Mukiibi för att höra vad som har hänt sedan vi sågs i våras, berättar han att polisen gjorde ett tillslag under ett internt event de anordnat och grep ett fyrtiotal medlemmar.

– Men den här gången släpptes de efter fyra dagar. Återigen fanns inga bevis, säger han.

Föreningen Children of the Sun har halkat efter med hyran för det skyddade boendet och riskerar att vräkas. Henry Mukiibi kämpar för att få ut sin familj ur landet, helst till Europa eller Kanada.

»På kliniken tar vi emot massor av unga människor som inte vet att de är hivpositiva. Vi räddar deras liv. Det driver mig att fortsätta.«

– Jag kommer att stanna kvar och kämpa för våra rättigheter och min rätt att bemötas som människa. På kliniken tar vi emot massor av unga människor som inte vet att de är hivpositiva. Vi räddar deras liv. Det driver mig att fortsätta, säger han.

Några dagar senare ringer Henry upp. Han berättar att FN:s arbetsgrupp mot godtyckliga frihetsberövanden tog upp fallet gällande gripanden under polisrazzian i mars förra året.

– Vi vann! Arbetsgruppen i Geneve kom fram till att det handlade om en icke rättslig attack mot hbtq-personer. Uganda nekade till anklagelserna och hävdade att gripandena hade med covidrestriktioner att göra. Men FN kom fram till att vi var måltavlor på grund av vår sexuella läggning.

– Det är första gången ett sådan här fall leder till rättvisa för hbtq-personer. Vi skriver historia!

Sara Nkwe Assarsson
Foto Johannes Tegner


Fler artiklar

En lärare står och tittar in i kameran i motljus.
Artiklar HBTQI

»Det här är min fristad«

I staden Multan i norra Pakistan ligger landets första statliga skola för transpersoner. Målet är att skapa ett tryggt rum.

Christine Mboma och Beatrice Masilingi stoppades att tävla eftersom de klassificeras som DSD.
Essä HBTQI

OS-regler i koloniala spår

Beatrice Masilingi och Christine Mboma var snabbast i världen, ändå stoppades de från att tävla i OS i Tokyo.