Tidskrift om sex och politik
Tidskrift om sex och politik
Intervju

”En fråga om tillgång och efterfrågan”

Fotojournalisten Mimi Chakarova står bakom projektet The Price of Sex.

I dag inleds Human Rights Watch Film Festival i New York med ett tjugotal titlar på programmet. En av dem är The Price of Sex, om hur unga kvinnor luras i in ett modernt slaveri. Ottar har pratat med journalisten som ägnat sju år åt att dokumentera den globala sexhandeln.

Mimi Chakarova är född och uppvuxen i Bulgarien och när muren föll emigrerade hon med sin familj till USA. Trots att det är över 20 år sedan har hon fortfarande starka band till Österuropa.

– Man kan skapa sig ett nytt liv i ett nytt land, men man har ändå någon slags skyldighet att ta reda på vad som hände med dem som man lämnade bakom sig, säger Mimi Chakarova.

I över sju år har hon arbetat med projektet The Price of Sex och i slutet av juni visas dokumentärfilmen med samma namn på Human Rights Watch Film Festival i New York. När Mimi Chakarova började hade hon inte tänkt att det skulle ta så lång tid, men hon har inte kunnat sluta – pusslet har hela tiden vuxit och varje bit har känts lika viktig. Det började med kvinnorna som lyckats fly.

Vika var 19 år när hon såldes som prostituerad till Dubai. De första ord hon lärde sig på engelska var ”how much”. Hon åkte i tron att hon skulle arbeta som servitris och tjäna flera hundra dollar i månaden, i stället såldes hon tre gånger till olika hallickar.

– Tänk dig att du bor i en liten fattig by där det inte finns några som helst jobb. Du har gamla föräldrar att ta hand om, kanske barn. Du måste hitta en utväg. Och det handlar inte om att du inte vet att risken finns att du blir lurad, du tycker inte att du har några andra alternativ än att chansa, så du hoppas att du ska ha tur och tänker att om du inte har det så kan du fly tillbaka, säger Chakarova och fortsätter:

– Den sociala strukturen har rasat samman, den är som en trästock som är helt rutten på insidan. Släktingar och bekanta säljer varandra. Vad säger det om samhället? Om graden av desperation?

Släktingar och bekanta säljer varandra. Vad säger det om samhället?

De enorma skillnaderna mellan fattiga och rika länder är enligt Mimi Chakarova en av anledningarna till den utbredda sexhandeln. Öppna gränser och uppfattningen om att västvärlden kan ge dig ett bättre liv upprätthåller tillgången på unga, desperata kvinnor. Andra viktiga faktorer är bristen på ett tillförlitligt rättsystem och den utbredda korruptionen. För de kvinnor som kommer hem och väljer att polisanmäla slutar det ofta med att den åtalade släpps efter några dagar tack vare pengar och kontakter. Men de allra flesta väljer att inte berätta för någon vad de har varit med om. Framför allt på grund av skammen.

– Samhället behandlar dem som smutsiga, det spelar ingen roll att de är offer. Jag träffade en ung kvinna en gång som var oskuld när hon såldes. När hon kom tillbaka kunde hon inte sitta vid samma bord som sin mamma och äta för hon skämdes så. Och den här typen av historier får man höra hela tiden. Om hur de skäms, känner att de inte duger längre, hur de tycker att de är trash.

Om vanliga män som köper sex förstår att de kvinnor de träffar kan har drabbats av det här, då blir det ganska avtändande. Det är inte särskilt upphetsande att ha sex med en slav.

Mimi Chakarova kokar ner sexhandeln till en fråga om tillgång och efterfrågan. Hon har inga illusioner om att hon ska kunna utrota all världens fattigdom och korruption som håller tillgången vid liv, men tror att vi kan påverka efterfrågan. Med sin film hoppas hon ge en realistisk bild av vad trafficking egentligen handlar om.

– Om du har hört de här kvinnornas berättelser kan du aldrig slå ifrån dig genom att säga att de har valt det själva. Om de helt vanliga män som köper sex förstår att de kvinnor de träffar kanske har drabbats av det här, då blir det ganska avtändande. För det är inte särskilt upphetsande att ha sex med en slav.

Chakarovas film är inte den första på ämnet och att använda film som ett sätt att informera är inte något nytt. Lukas Moodyssons Lilja 4-ever från 2002 visades flitigt i skolor och på biografer runtom i Östeuropa. Förutom att det är en spelfilm, som gör den lätt att slå ifrån sig, tycker Mimi Chakarova att det är ett problem att huvudpersonen Lilja väljer att begå självmord.

– Ska man använda film för att utbilda och informera så är det jätteviktigt att det är en realistisk film och att du vet vad du sänder för budskap. Budskapet i de här filmerna är att om du drabbas av det här så kommer ditt liv vara så hemskt även om du tar dig ur det så att det är bättre att du begår självmord. Det uppmuntrar inte direkt till att kämpa för att överleva, säger Mimi Chakarova.

Text: Åsa Secher

Fler artiklar

Intervju

»Lyssna på oss«

Leontine Olsbjörk kom till via donerade könsceller för 25 år sedan. Nu vill hon skapa samtal kring rätten till information.

Porträtt i svart och gult på carolina Hemlin och Ida Måwe.
Ledare

Oroande trender bland unga

Ottars chefredaktörer om resultatet i den senaste Ungdomsbarometern. Hur kommer attityder bland unga män att påverka sexualpolitiken i framtiden?