Tidskrift om sex och politik
Tidskrift om sex och politik
Intervju

En utmaning att berätta om en man på nytt sätt

Hur kom det sig att ni gjorde en pjäs om Mannen?

– Jag gick en teaterpedagog/skådespelarutbildning i Göteborg i två år, och när jag avslutat mitt andra år hade jag skrivit och regisserat två pjäser som båda kretsat kring lesbisk kärlek. (Min lillebror kommenterade observant: ”Varför måste det alltid vara tjejer som pussas i dina pjäser?”). Jag diskuterade det med min pappa och försökte formulera varför det blivit så. Jag kom fram till att jag helt enkelt var fruktansvärt ointresserad av att berätta en mans historia. Ungefär när jag hade formulerat det bestämde jag mig för att göra det. Göra en pjäs om Mannen. Lite som en utmaning. Senare började jag på Biskops Arnös dramatikerlinje och när en under andra året fick möjlighet att göra ett valfritt projekt valde jag Mannen. Jag samlade ihop referensgrupper, vi lekte, dansade och pratade – och sen bestämde några av oss för att sätta ihop en föreställning tillsammans.

Vad handlar pjäsen om?

– Pjäsen handlar om Eddie, Francine, Johanna och Robin som undersöker Mannen och försöker svara på frågan ’Vad är en Man?’. Vi dissekerar inte någon penis. Vi försöker gå igenom olika saker som vi kopplar till ordet Man; sex, våld, pappor, kuken. pojkband, skuld, intimitet. Och så går vi igenom dem på sätt som vi tycker är roliga, vi undersöker, vi leker. vi brottas, vi gör pojkband, vi försöker hitta vår manliga skuld…

Hur tar ni upp ämnet manlig sexualitet?

Vi diskuterade manlig sexualitet mycket i referensgrupperna innan vi började jobba med föreställningen. Vi pratade om att män oftast inte är sexobjekt på scenen. De kanske står bredvid, eller tar ’bara’ av sig skjortan när någon annan kvinnlig karaktär springer omkring i underkläderna. Vi diskuterade hur en manlig karaktär skulle förföra. Vi kom in på pojkband. Ikoner. Personer som vet att de är sexiga. Vi har en sekvens där vi berättar om olika sexfantasier som vi har haft, om män. Sedan slutar alla historier med att vi penetrerar de män som vi berättar om. Är penetration en manlig sexualitet?

››Vi har en sekvens där vi berättar om olika sexfantasier som vi har haft, om män. Sedan slutar alla historier med att vi penetrerar de män som vi berättar om. Är penetration en manlig sexualitet?‹‹

Robin N Spegel säger att de inte har förändrat pjäsen, men att publiken kan spela en viktig roll i föreställningen. Hon minns en scen där de spelar ett pojkband och skådespelarna kommit överrens om att jobba med tanken: “Alla i det här rummet vill ligga med mig.”

– Oftast när vi gör den scenen brukar publiken titta bort eller börja le, men en gång var det en person i publiken som tittade rakt tillbaka på mig – total ögonkontakt och jag tänkte att nu tänker den där personen samma sak som jag och började fundera på vem det var som ville ligga med vem egentligen – och så blev jag helt förvirrad. Jag försökte behålla min självsäkra blick men då var jag tvungen att utkämpa en stor duell med den här människan, kändes det som – vem tittar på vem? Och när scenen tog slut kände jag mig besegrad, det kändes som ett nederlag (vilket var en ganska jobbig känsla). Innan dess har jag trott att jag kan välja att vara den som tittar. Att jag kan titta på dig och tänka att jag vet att du vill ligga med mig, utan att ens bry mig om vad du nu skulle kunna tänka om det. Efter det här kände jag mig lite osäker.

Hade ni kunnat göra en liknande pjäs om ”kvinnan”?

– Jag började skriva på tema manlighet när jag gick mitt första år på Biskops Arnös dramatikerlinje och det första någon sa var att det här ämnet går inte ta upp om du inte också tar upp ’kvinnan’, de menade att det ena innefattar det andra, och att inget av det blir intressant om det inte ställs i kontrast till det andra. Jag blir lite ledsen när någon säger så eftersom det befäster att relationen man – kvinna är en självklar relation. Det förutsätter att en ’man’ inte kan finnas utan en ’kvinna’, och vice versa, och dessutom att det är de enda två som finns, eller som räknas eller är intressanta.

Vad har ni fått för reaktioner?

– Människor har kommit fram till oss efteråt och varit peppiga och glada. Folk har sagt olika saker: en del har sagt att de inte förstår varför vi bara riktar oss till en queer publik, någon tyckte att vi lyckas tillgängliggöra teorier som annars kan vara svåra att förstå, ytterliggare någon tyckte att vi är för interna. Ibland har publiken varit tyst, ibland skrattat och ibland skrattat åt helt andra saker än vi hade tänkt. Någon sa att de tyckte att vår synkroniserade dans var bäst.

Vad har ni för planer för framtiden?

– I vår ska vi göra en ny produktion. Den kommer att baseras på ett manus jag skrev samtidigt som vi repeterade MAN – en utredning. Den pjäsen handlar också om mannen, eller, den utgår från mannen – allting utgår väl från mannen ? Den kommer att foksera på heteronormen, tvåsamhet, familjebildning och hur en lyckas hantera en ledarposition utan att falla in i ett ‘manligt’ mönster. Men innan dess har vi våra nuvarande föreställningar, och dessutom några sido-arrangemang i samband med den, som en paneldiskussion om mannens roll på scen och en möjlighet för publiken att pröva på en icke-värderande feedback-metod.

Text: Emma Lundberg
Foto: Siri Hill, Kvalitetsteatern


Läs mer

Läs mer om pjäsen och Kvalitetsteatern här.

Fler artiklar

Intervju

»Lyssna på oss«

Leontine Olsbjörk kom till via donerade könsceller för 25 år sedan. Nu vill hon skapa samtal kring rätten till information.

Porträtt i svart och gult på carolina Hemlin och Ida Måwe.
Ledare

Oroande trender bland unga

Ottars chefredaktörer om resultatet i den senaste Ungdomsbarometern. Hur kommer attityder bland unga män att påverka sexualpolitiken i framtiden?