Han får män att prata känslor på bruksorten

Varför ville du jobba med en mansgrupp i Avesta?

— Jag har jobbat större delen av mitt yrkesliv i byggbranschen och i industrin. Och jag var trött på hur vi män gör när vi ska tackla känslor, svårigheter eller tragedier. Glädje också för den delen. Man ska inte prata, utan gärna stänga in det. Är du ledsen, så var tyst och så löser det sig. Eller så tar du ut det med att supa. Jag var trött på snacket om att man var en tönt om man visar känslor.

— Jag funderade på det där jättelänge. Varför kan vi inte bara försöka få ihop en grupp där vi sitter och pratar om sådana här saker? Och sedan läste jag något som Andrée (Jakobsson) skrev på Facebook. Vi kände inte varandra, men han hade suttit hemma och funderat på samma saker.

»Vi hade varit superglada om det kom fyra-fem personer, men det kom 22.
Det var kö in.«

Hur har det gått?

— Vi var livrädda först såklart. Vad fan har vi gjort? Hur ska det här tas emot på den här lilla orten? Men det har gått så jävla bra. Efter första mötet kände vi bara: »Nu kör vi!«. Vi hade varit superglada om det kom fyra-fem personer, men det kom 22. Det var kö in. Jag fick ta det största rummet på ABF för att få plats med alla. Jag kokade kaffe och fixade kakor som en galning. Och det var alla åldrar från 21 till 76 år.

— Jag tänkte vem ska våga prata med oss? Det kanske blir alldeles tyst här. Men jag började och släppte ut allt och så gjorde alla samma sak. Hela bordet runt bara. Fantastiskt. Alla kände: »Varför har vi inte gjort det här tidigare?«. Jag bara skakade efteråt.

»Jag vill att mina egna barn ska få prata om allt.«

— Jag vill att mina egna barn ska få prata om allt. Och att de får kramas och att de ska veta att man inte ska vara rädd för att visa kärlek och känslor.

— Och det har jag lyckats skitbra med. Min äldsta son är 18 år idag. Han pratar om allt. Han hade en dejt. Han ringer till pappa och berättar om det. Vem gör det?

Text och bild: Rasmus Malm