Tidskrift om sex och politik
Tidskrift om sex och politik
Reportage

»Jag tänder på tanken att våldta«

De grova fantasierna gjorde att Elias länge oroade sig för att bli våldtäktsman. Sara har svårt att acceptera sina drömmar att bli dominerad, då hon tidigare blivit utsatt för övergrepp. Vad styr våra tändningsmönster och hur gör man när de blir ett orosmoment?

Elias minns sin första sexuella fantasi mycket tydligt. Han var tolv år och satt ensam på ett tåg på väg till en släkting och såg en snygg tjej i kupén. Han hade fram till dess varit ett ganska barnsligt och tryggt barn och inte tänkt så mycket på sex alls, och hade aldrig kunnat föreställa sig att hans första sexfantasi skulle vara så våldsam. Fantasierna som dök upp som från ingenstans skrämde honom.

– Jag började tänka på att dominera henne och sedan skära av henne brösten, kissa och bajsa på henne. Fantasin pågick i flera timmar, hela tågresan och även när jag kommit fram, säger han.

När han kort efter det såg en dokumentär på tv om män som var rädda för att bli våldtäktsmän kände han igen sig.

– Jag kände »shit« jag kommer bli våldtäktsman, det är nåt fel på mig!

»Jag kände »shit« jag kommer bli våldtäktsman, det är nåt fel på mig!« Elias

Är mina fantasier normala? Det är en vanlig fråga som ställs i sexspalter i allt från Kamratposten till Familjelivs nätforum. Kontrasten mellan den polerade sida vi människor visar upp utåt och våra ofta mindre politiskt korrekta sexfantasier slås också gärna ofta upp stort i kvällstidningarna. Många fantasier som känns konstiga, är väldigt vanliga och normala.

Men Elias tycker att hans fantasier går över gränsen för vad som är okej att fantisera om. Han ser sig som feminist och känner att hans tändningsmönster står i skarp kontrast till hans feministiska övertygelse.

– För mig är jämlikhet viktigt och det krockar med mina fantasier, som blir en källa till förakt mot mig själv, säger han.

I dag är Elias 25 år och studerar på universitetet, han är en tänkande person som gillar allt från promenader till att dansa på klubb och när det gäller kärleken letar han efter en stark och jämställd relation. Tågfantasin har Elias aldrig haft igen, men han har fortsatt tända på tankar om att våldta en kvinna eller att få göra exakt vad han vill med henne. I verkligheten har han dock aldrig velat våldföra sig på någon.

– När en människa av kött och blod finns framför mig vill jag inte skada henne, säger han.

I sina relationer har han valt att vara väldigt försiktig när det kommer till sex och han har inga problem att tända på »mjukt sex«.

– Men den våldsamma, aggressiva sidan får mig att tända till och nå orgasm mycket snabbare.

Elias hade nyligen en flickvän som han litade på så mycket att han vågade berätta om fantasierna. Hon gick med på att leka rollspel.

– Det var okej, men det gav mig inte den kick jag förväntat mig. Och tyvärr gick hon över sina egna gränser lite berättade hon efteråt, och det fick mig bara att bli mer skamsen, säger han.

Mia Kilström och Salar Shalmashi, psykoterapeuter på RFSU-kliniken, möter ofta personer som funderar över sina egna tändningsmönster och hur de tas emot av partner och samhället. De hör också berättelser från de som skäms, är ifrågasättande och stundtals förvirrade inför att det de tänder på inte går ihop med deras ideal och värderingar.

Salar och Mia menar att våra tändningsmönster grundläggs under barndomen och är i ständig förändring. Vad vi människor tänder på är resultatet av en mängd faktorer. Vi påverkas av biologi, psykologi, kultur och social påverkan under hela livets gång.

– Från att vi är små barn formas vi av om vi får uppleva trygghet, förutsägbarhet och hudkontakt på ett njutbart sätt, eller lever i en otrygg och oförutsägbar tillvaro. Vad tycker andra om oss – blir de glada i vårt sällskap, eller avvisar de oss? Vilken kontext och vilka värderingar växer vi upp i? Vad vi sedan tänder på och hur vi närmar oss det beror på allt det här och är oerhört komplext, säger Mia Kilström.

»I en god relation ska det finnas plats för båda parter och båda ska kunna njuta av sex, var för sig och tillsammans.« Salar Shalmashi

Sexuella tändningsmönster kan bli problematiska om de är enahanda och smala och personen absolut inte kan tänka sig något annat, även om mönstret för personen i fråga uppfattas som ens identitet eller läggning, menar Salar och Mia.

– Då finns en risk att någon ofrivilligt blir ensam eller helt och hållet undviker att ha ett sexliv. Men om personen har en partner som är flexibel eller har samma eller liknande mönster och är accepterande får hen inte samma problem, säger Salar Shalmashi.

Vad som är ett skadligt tändningsmönster är inte lätt att säga. Det finns personer med avvikande tändningsmönster som mår bra och har tillfredställande relationer, och personer som inte känner sig avvikande men som samtidigt mår dåligt i sina sexuella relationer. Frågor man kan ställa sig för att se om ett tändningsmönster har blivit ett problem är om sex har slutat vara lekfullt och roligt, om man är för missnöjd för att kunna njuta, eller om ens behov av den sexuella relationen tar över så ens partner blir kontrollerad och ofri.

– I en god relation ska det finnas plats för båda parter och båda ska kunna njuta av sex, var för sig och tillsammans, säger Salar Shalmashi.

Sara är också i 25-års åldern. Hon jobbar inom vården och älskar djur och natur och kreativt skapande i alla former. Sedan ett halvår har hon en relation med en man som får henne att känna att hon hittat hem.

– Hela jag får ta plats i relationen, alla sidor av mig, allt bagage, alla drömmar, säger hon.

Men något skaver. I perioder av livet har Sara valt att försöka avstå från den typ av sex som hon tänder på, som är att vara underordnad i den sexuella situationen och även vilja ha inslag av våldsamt sex och strypsex. Men det har inte gått så bra.

– Om jag har sex utan dominerande inslag tappar jag lätt koncentrationen och måste börja fantisera för att komma, säger hon.

»Jag skulle vilja försonas med det här och även räkna ut vad som är vad – tänder jag på detta för att ›jag är så här‹, eller för att jag blivit utsatt för saker?« Sara

Eftersom hennes första sexuella erfarenhet var ett övergrepp som sedan följts av självskadebeteende med sexuella inslag och ännu fler övergrepp känner hon att hennes fantasier är svåra att acceptera.

Nu har hon tagit itu med sin psykiska hälsa och gått i terapi efter övergreppen. Hon har en bra relation till sin pojkvän och deras sexualitet passar bra ihop eftersom han gillar att ta kommandot. Men tankarna om vad hennes tändningsmönster egentligen betyder lämnar henne inte.

»Tänder jag på detta för att »jag är så här«, eller för att jag blivit utsatt för saker, och använt sex för att skada mig själv?« Sara

– Jag vill nog inte bli helt fri från mina fantasier, för det är en del av mig som jag tycker om även om det är komplicerat. Men jag skulle vilja försonas med det här och även räkna ut vad som är vad – tänder jag på detta för att »jag är så här«, eller för att jag blivit utsatt för saker, och använt sex för att skada mig själv? undrar hon.

Även Sara har svårt att få ihop sitt tändningsmönster med sin feministiska övertygelse.

– När jag läser att andra feminister skriver att man inte kan tycka om en viss sak och vara feminist och samtidigt går igång på den saken blir jag väldigt kluven. Det blir svårt för mig att acceptera det jag tycker om men samtidigt känna att det är fel, säger Sara.

Hon tycker det är lustfyllt att leka maktspel med sin partner, men hon grunnar på varför både han och hon vill ha sex på det sättet.

– Om han vill komma i mitt ansikte och jag tycker om det så blir det lite som att jag »skammar« oss båda. »Varför vill han göra så mot mig?« undrar jag, fast jag njuter av det.

Eftersom våra tändningsmönster förändras och utvecklas hela livet finns det stora möjligheter för den som vill att utvidga dem om man vågar utmana sig själv och prata med sin partner om hur man känner och vågar testa nytt.

– Det är svårt och kanske omöjligt att helt släcka ut sina tändningsmönster, men man kan förhoppningsvis bredda dem. Man bör lyssna på sig själv och identifiera någonting som man kan börja med och se till att inte fastna på det som känns omöjligt, säger Salar Shalmashi.

»Har du varit utsatt för våldtäkt eller sexuella övergrepp finns en risk att du fortsätter utsätta dig för liknande situationer.«

Om oron kring ens tändningsmönster blir för stor kan det vara en god idé att träffa en psykoterapeut med sexologisk kompetens. Att reda ut och förändra sina sexuella tändningsmönster kan vara svårt att göra på egen hand, menar Salar Shalmashi.

– Här kan vi bara ge generella tips eftersom det finns stora skillnader mellan individers sexualitet. En del personer ändrar/förändrar/utvidgar sina egna tändningsmönster på egen hand. Men för andra blir det svårt och då behövs kanske arbete inom andra delar av livet som till exempel psykosocial hälsa, säger Salar Shalmashi.

Hos en psykoterapeut eller psykolog som är van att arbeta med sexuella frågor finns dock plats för reflektion kring vad tankar och känslor står för. Där kan man vara utforskande och nyfiken på sin sexualitet.

– Det gäller både hur du känner nu och förut och om det funnits ett mönster av motsvarande fixeringar från tidigare perioder i livet, samt vilka konsekvenser det får för dig i relation till din partner, säger Salar Shalmashi.

De sexuella fantasierna har ofta rötter i minnen eller erfarenheter som det kan vara en lättnad att få hjälp att förstå på nya sätt i ett samtal. Även tendenser till tvångstankar kan upptäckas i terapi. Att tillsammans med terapeuten fundera över eventuella tidigare övergrepp som man bearbetar på ett destruktivt sätt är också viktigt.

– Har du varit utsatt för våldtäkt eller sexuella övergrepp finns en risk att du fortsätter utsätta dig för liknande situationer. Hur mycket det i så fall har blivit ditt tändningsmönster eller inte kan man behöva undersöka i en psykoterapi, säger Mia Kilström.

Ett problem är dock att det finns stora brister när det gäller sexologisk kompetens hos vårdgivarmottagningar, menar både Mia och Salar. Alla har inte möjlighet att gå till en psykoterapeut som har privat verksamhet och köerna till offentliga sexologiska mottagningar är ofta långa.

För den som vill förändra är det viktigt att inte bara problematisera, utan ha tålamod, nyfikenhet och intresse. Det är bra om man är orädd och tillåtande i sin process.

– Men sedan kan vi inte alltid styra våra fantasier eller önskningar och behov vid en sexuell akt, de kan ibland dyka upp från våra inre psykiska strukturer, oavsett hur mycket du vill och önskar förändra eller ta bort dem, säger Salar Shalmashi.

»Tanken att tändningsmönster kanske inte går att släcka helt men att de går att bredda – det känns både upplyftande och hoppfullt.« Elias

Sara bor på en plats där det är svårt att hitta en bra terapeut och det har bekymrat henne. Men efter att ha hört psykoterapeuternas råd känner hon sig ändå hoppfull.

– Även om jag inte har kontakt med någon sexologiskt kunnig terapeut, så är det liksom inte kört ändå. Jag har en trygg, stabil relation där jag är fullt ut bekväm att arbeta tillsammans när det gäller mina tändningsmönster.

Även Elias är positiv.

– Jag gillar att terapeuterna inte bara säger att »all form av sexualitet är okej om alla parter är med på det« utan problematiserar. Och jag gillar ärligheten kring tändningsmönster, att de kanske inte går att släcka helt men att de går att bredda – det känns både upplyftande och hoppfullt, säger han.

Martina Nyhlin är frilansjournalist.

Elias och Sara heter egentligen något annat.

Fler artiklar

Ledare

Höga förhoppningar på Biden

Ottars chefredaktörer reflekterar över USA-valet och håller tummarna för framtiden — för USA och världen.