Krig utan kärlek för hbtqi-soldater i Ukraina

28-åriga Viktoria visar stolt upp en rysk drönare med skadade propellrar. Det är en
krigstrofé från fronten i östra Ukraina.

– Alla vet att hbtqi-personer tjänstgör i armén. Vi ger vår tid, vår hälsa och våra liv för att försvara Ukraina. Vad mer kan vi göra för att regeringen ska ge oss samma rättigheter som andra? frågar hon sig.

Vi träffas på Ukrainian LGBT+ Military and veterans for equal rights center i Ukrainas huvudstad Kiev. Viktoria är lesbisk och har varit yrkessoldat sedan 2017. Hon är nu hemma på två veckors permission från fronten i östra Ukraina. Där har strider rasat sedan 2014 då Ryssland anföll Ukraina och annekterade halvön Krim, som tillhör Ukraina.

Efter den fullskaliga ryska invasionen som inleddes den 23 februari 2022, har hundratusentals ukrainare kallats in till armén. Nu består den av över två miljoner aktiva soldater och reservister. Mellan fem och tio procent av dem beräknas vara hbtqi-personer. Detta har gjort en del hbtqi-frågor högaktuella, som att samkönade par inte kan registrera partnerskap i landet.

– Ett samkönat par får till exempel inte köpa ett hus ihop, endast en av dem kan göra det, säger Viktoria.

»Även om jag aldrig har skrikit ut att jag är lesbisk så har alla fattat att jag är det. Och jag har aldrig förnekat det.« _Viktoria

Om personen som står som ägare till bostaden dör, till exempel vid fronten, tillfaller bostaden hens närmsta juridiskt erkända släktingar. Detsamma gäller pengar och annat som den avlidne lämnar efter sig.

– Det spelar ingen roll om du har en dålig eller ingen relation till dina föräldrar eller andra
släktingar. De får allt om du dör. Det är även de som informeras om du stupar eller såras – inte din partner, säger Viktoria.

Eftersom en samkönad partner inte räknas som närstående kan hen nekas att besöka sin älskade på sjukhus.

Viktoria är förbannad, men inte mindre benägen att strida för Ukraina.

– Lagstiftningen och fosterlandet är två skilda saker. Lagar kan förändras, men fosterlandet består. Likaså min kärlek till det, säger hon.

Samtidigt visar undersökningar att en majoritet av ukrainarna anser att hbtqi-personer ska ha samma rättigheter som andra. Viktoria har stött på negativa attityder mot lesbiska i armén, men inte nämnvärt oftare än i det civila livet.

– Även om jag aldrig har skrikit ut att jag är lesbisk så har alla fattat att jag är det. Och jag har aldrig förnekat det. Vissa har gjort en stor grej av det, andra har respekterat det, säger hon.

Cirka 70 000 kvinnor tjänstgör i armén. Viktoria var maskingevärsskytt i sex år.

– Men om man konstant skjuter och dödar människor blir man knäpp. Jag växlade därför om till sjukvårdare för ett år sedan, säger hon.

Hon tror att homosexuella män är mer stigmatiserade än kvinnor, både i det civila och militära livet.

– Eftersom de inte passar in i den traditionella bilden av hur en man ska vara, säger hon.
En del brigader är ökända för sin homofobi, och diskriminering kan passera ostraffat. Det
finns nämligen ingen hatbrottslag i Ukraina. Ett utkast till en sådan hamnade på regeringens bord redan 2021. Den, liksom andra gamla lagförslag, slängdes dock i papperskorgen när en ny regering bildades sommaren 2025.

Det berättar 38-årige krigsveteranen Viktor Pylypenko som grundade organisationen Ukrainian LGBT+ Military and veterans for equal rights 2018.

Viktor drog till fronten i östra Ukraina som frivillig 2014 och var stationerad där i fyra år. När Ryssland inledde sin fullskaliga invasion återvände han till fronten. Han har nu lämnat armén för att vårda sin sjuke far.

– Jag kom ut som gay 2018. Då var bögar inte synliga i armén. Folk trodde inte att vi kunde slåss vid fronten. Vi organiserade oss för att bekämpa dessa vanföreställningar, säger Viktor.

»Jag kom ut som gay 2018. Då var bögar inte synliga i armén. Folk trodde inte att vi kunde slåss vid fronten.« _Viktor

Alltsedan 2014 har politiker viftat bort krav på fler hbtqi-rättigheter med att »Ukraina är i krig, därför är det inte rätt tid för att prata om hbtqi-frågor«.

– Men när vi kom ut som soldater kunde politikerna inte längre ignorera oss, säger Viktor.

– Nu har ett nytt utkast till en hatbrottslag tagits fram. Chansen är stor att det antas eftersom våra europeiska partners pressar regeringen att göra det. En sådan lag skulle även lösa många problem i armén. De militära stadgarna måste
foga sig efter de civila lagarna, säger han.

Avsaknaden av en hatbrottslag är livsfarlig för hbtqi-soldater. Viktor exemplifierar med en manlig soldat som kysste sin pojkvän i ett offentligt sammanhang. Efteråt fick han inte bara utstå homofoba tillmälen från sitt befäl.

– Befälet hotade att omplacera honom i ett förband i ett väldigt farligt område. Han äventyrade killens säkerhet enbart för att han var bög och hade kysst sin pojkvän, säger han. I detta fall anmäldes befälet.

– Men han fick bara ett milt administrativt straff. Han är fortfarande killens befäl och nu är
han hämndlysten. Hade vi haft en hatbrottslag hade han fått strängare straff, säger Viktor.
Transpersoner är extra utsatta.

– Eftersom »antika« lagar klassar transpersoner som psykiskt sjuka. Det är inte förbjudet för dem att tjänstgöra i armén, men om de påbörjar könsbekräftande behandling kan ett befäl åberopa lagen för att göra sig av med dem, säger Viktor.

Han tror dock att den »antika« lagens dagar är räknade.

– När vi grundade vår organisation 2018 gjorde vi en undersökning där endast 20 procent av de som deltog var emot diskriminering av hbtqi-personer. Nu är över 60 procent emot. Vi har alltså medverkat till en stor attitydförändring, säger han.

Organisationen uttalar sig ofta i medier, deltar i offentliga sammanhang och driver ett intensivt lobbyarbete. Detta, menar Viktor, har medverkat till en allt positivare syn på hbtqi-personer. 2021 fick dessutom armén en rådgivare i genusfrågor och 2024 grundades ett departement för skydd av militärpersonals rättigheter.

– Och i oktober 2025 tillsatte president Zelenskyj en militär ombudsman. Dessa institutioner stödjer hbtqi-militärer som utsätts för diskriminering, säger han.

»Utåt sett stödjer president Zelenskyjs parti (Folkets Tjänare) oss. De besöker våra events och kommunicerar med oss, men de spelar bara ett spel.«

Att det drar ut på tiden med att få en ny partnerskapslag i Ukraina menar Viktor beror på
annat än kriget. De största kristna samfunden, den ortodoxa och den grekisk-katolska kyrkan, är inte direkt några hbtqi-kramare. Detta har viss påverkan, likaså att homofobi är utbrett bland delar av befolkningen.

– Utåt sett stödjer president Zelenskyjs parti (Folkets Tjänare) oss. De besöker våra events och kommunicerar med oss, men de spelar bara ett spel, säger han. Om partiet framstår som alltför hbtqi-vänligt kan det förlora delar av sin väljarbas.

– Samtidigt vill de inte framstå som homofoba. Då riskerar de att mista en annan del av sin valkrets.

Text och bild Bengt Sigvardsson, frilansjournalist.