Tidskrift om sex och politik
Tidskrift om sex och politik
Intervju

Låter kajalen rinna

Mykki Blanco har hittat hem. Dels till Lissabon, där han lever med sin pojkvän – och i sin könsidentitet. Ottar träffade den amerikanska queerrapparen på en musikfestival på Azorerna.

Mykki Blanco – eller Michael Quattlebaum Jr, som den 32-årige kaliforniske rapparen egentligen heter – har inget underskott på tatueringar. Vi är på ön São Miguel i portugisiska Azorerna, mitt i Atlanten på den experimentella musikfestivalen Tremor. Festivalen har flera queera artister på programmet, förutom Mykki Blanco bland annat den performance-artisten Baby Dee.

»En av de coolaste aspekterna i hbtq-världen idag är att folk börjar förstå att det inte bara existerar ett enda singulärt transsexuellt narrativ.«

Efter att i flera år ha föredragit ett kvinnligt pronomen, hon, vill Mykki Blanco åter betraktas som man – även om den beskrivning som känns bäst är genderqueer. Det berättar han tidigare samma dag, när vi har slagit oss ner på ett hotell i huvudstaden Ponta Delgada för att prata om hans identitetsmässiga och konstnärliga resa. Samma kväll kommer han att uppträda som sin hiphop-persona Mykki Blanco, med mycket smink, vit kråsskjorta och långhårig peruk. Men nu i soffan framför mig, ser han med sin keps, t-shirt, brett skrevande ben och tatueringar, distinkt maskulin ut.

Mykki Blanco, egentligen Michael Quattlebaum Jr., debuterade som rappare 2012. Bild: Agata Xavier.

– Idag använder jag ett manligt pronomen. En av de coolaste aspekterna i hbtq-världen idag är att folk börjar förstå att det inte bara existerar ett enda singulärt transsexuellt narrativ. I många år, och förstås i synnerhet bland heterosexuella, betydde transsexualitet enbart en person »född i fel kropp« och att detta förklarar ens transsexualitet. Men även om det stämmer för många, är det inte standard. Det är inte psykologiskt möjligt att alla miljoner transpersoner på vår jord har en identisk personlig berättelse.

»Mykki Blanco började på Facebook, som ett videokonstprojekt. Och efter att hon tog fart i sociala medier började jag att identifiera mig som trans.«

Mykki Blanco verkar lite slutkörd, om än på gott humör. Han har just kommit hem till Portugal efter en konsert i Los Angeles med popstjärnan Charlie XCX (där svenska artisten Tove Lo gästade som öppningsartist), och hållit en föreläsning på University of California, UCLA, i vilken han sammanlänkar sin egen bakgrund med de övergripande förändringar gällande hbtq-frågor som USA genomgått sedan han 2012 debuterade som rappare med EP:n Mykki Blanco & The Mutant Angels.

»Även fast jag identifierar mig som man idag kan jag känna mig extremt feminin. Jag klär upp mig som kvinna, inte bara på scenen. « Bild: Agata Xavier.

– Mykki Blanco började på Facebook, som ett videokonstprojekt. Och efter att hon tog fart i sociala medier började jag att identifiera mig som trans. Den processen hade en väldigt stor inverkan på mitt psyke och min sexualitet, berättar Blanco och fortsätter:

– Efter ett tag började Mykki Blanco att mutera från att ha varit en påhittad karaktär, till en återspegling av min egen personlighet, oavsett om jag bar kvinnokläder eller inte. Och att så pass mycket hände med hbtq-frågor i USA under samma period var en slump, men det hade definitivt en positiv effekt på hur människor på en global nivå fick kännedom om mig. Allt från att samkönade äktenskap blev lagliga i USA, till att transfrågor hamnade i rampljuset på ett sätt som aldrig förr, till att den breda massan började tala om genus på ett sätt som de inte alls var i närheten av när jag började göra musik. Allt det bidrog till att folk förstod mig bättre som artist.

»Vem är detta? Denna magnetiska rappare som är lika flamboyant som bastant, med peruk och läderbyxor.«

Med sig till festivalen har Mykki Blanco sin portugisiske pojkvän Valter, som även är DJ under kvällens konsert. Deras förälskelse är påtaglig. Lika tydligt är det att Mykki Blanco är en lycklig person idag, vilket han till största del tillskriver sin relation och sitt liv i Portugal. Även om han slänger in brasklappen att »vissa saker i mitt liv aldrig kommer att bli helt perfekta« och syftar på sin status som hiv-positiv. Det var i ett Facebook-inlägg i juni 2015 som Mykki Blanco offentliggjorde sin sjukdom. »Var annars«, menar han själv.

– Jag är 32 år så jag tillhör »generation två« av sociala medier-användare. Jag har gått från modem, till Angelfire, Friendster, MySpace och Facebook. Jag har publicerat mina personliga dagboksinlägg på sociala medier sedan jag var 14, så det är helt naturligt för mig.

Mykki Blanco. Bild: Agata Xavier.

Att gå från utanförskap och depression, som präglat hans liv och musikskapande – till ett hyllat fullängdsalbum, och livslyckan ihop med pojkvännen – har gjort det svårare att skriva ny musik, säger han. En viss intensitet har gått förlorad.

– Det är betydligt lättare för mig att skapa när jag uppfylls av en ångestfylld stridbarhet. Just nu försöker jag hitta sätt att skriva om min glädje på ett sätt som inte är kliché.

Men hiphopstjärna är vad Mykki Blanco är, och i branschen har han ibland klumpats ihop med andra hbtq-artister som transrapparen Big Freedia och lesbiska rapparen Young M.A. under paraplyetiketten »queerhiphop«. Ett uttryck som Mykki Blanco länge avskydde, men nu ser mer kontextuellt på.

– När jag gnällde om det ville jag separera mig själv från andra artister. Idag kan jag lättare fokusera på allt det intressanta som vi har gjort med våra karriärer och det faktum att vi har bidragit till att skapa ett nytt utrymme inom hiphopvärlden. Men jag föredrar fortfarande att en queer tidning skriver om queer hipop, än att det benämns så i mittfårans mediala sammanhang. För då blir det lite samma sak som att säga »tjejrappare«.

Att hiphopvärlden, som traditionellt varit både homofob och sexistisk, skulle ha blivit mer accepterande och inkluderande tycker inte Mykki Blanco, även om han medger att artister som han själv och det att en superstjärna som Frank Ocean har kommit ut som bisexuell, har »mjukat upp« scenen.

– Men hiphop som genre är fortfarande superhomofobisk.

»För att känna sig bekväm i sin sexuella identitet måste man hitta sin egen normalitet, som inte ens nödvändigtvis handlar om sex.«

Om hiphopvärlden är homofobisk, är den än mer transfobisk. Så även om Mykki Blanco just nu befinner sig på en plats där han bejakar sin manlighet, är det av största vikt för honom att fortsätta med sin feminina persona, både privat och på scenen. Som när han under kvällens konsert på tavernan Solar de Garça låter kajalen rinna i den azoriska värmen. Han spelar inför hälften Mykki-headz som kan varje textrad, och hälften lokalbor som inte tycks veta hur de ska reagera. Vem är detta? Denna magnetiska rappare som är lika flamboyant som bastant, med peruk och läderbyxor.

Det är Mykki Blanco, och ingen annan.

– Även fast jag identifierar mig som man idag kan jag känna mig extremt feminin. Jag klär upp mig som kvinna, inte bara på scenen. Jag tror att det är för mig som för många andra. För att känna sig bekväm i sin sexuella identitet måste man hitta sin egen normalitet, som inte ens nödvändigtvis handlar om sex.

Erik Augustin Palm är frilansjournalist.

Bild: Agata Xavier


Läs mer

Läs och lyssna mer på Mykki Blancos hemsida.

Fler artiklar

Krönika HBTQI

Finns det trygga rum på Clubhouse?

Clubhouse var en fristad för rasifierade, hbtqi-personer, kinksters och unga i förorten, men det nya sociala mediet håller på att