»Det är orättvist att transpersoner ska vara felfria feminister«

Första gången jag på allvar kände mig bekväm i kvinnokläder kunde jag knappt ens se mig själv i spegeln. Trots att jag var en god bit in i min transition var känslan så obekant att jag behövde ta samla mig en stund och matcha det jag såg med det jag var. Det var som att ta de första trevande stegen på fast mark efter flera dagar ute på öppet vatten. Kroppen fortsatte gunga med havets vågor trots att jag stod säkrare än förut. Men efter en stund och något – eller någon – att stödja mig på var jag redo att fortsätta framåt.

Det var länge sedan nu. I dag är det inte så märkligt. Ibland är det bekväma vardagskläder och ibland roliga outfits. Mitt ganska nya intresse för mode handlar mest om att leka med uttryck, konst och hantverk. Men bara för det slipper jag inte samhällets förväntningar.

Det är det få som kan göra. Vi skakar alla i patriarkatets osynliga galler. Men just transpersoners val av kläder, stil och uttryck synas särskilt hårt. Om man uttrycker sig på samma sätt som före sin transition är risken att man blir ifrågasatt och felkönad. Men om man klär sig i enlighet med sin könsidentitet kan man anklagas för att upprätthålla stereotypa könsnormer.

»Vi är smärtsamt medvetna om att hur vi klär oss och ser ut direkt kan påverka hur mycket vi respekteras.«

I en intervju med Dagens ETC ventilerade den feministiska forskaren Yvonne Hirdman frågan att unga tjejer lägger massa tid och pengar på sina utseenden; »Jag tycker det är klaustrofobiskt, att stänga in sig i ett kvinnoghetto. Det kanske är det jag har emot de här transkvinnorna. Varför vill de dit? Det är ju hemskt.« »Jag skojar«, lägger hon till, men står fast vid grundpoängen.

Det var bara ett av flera exempel på Hirdmans politiska avsmak mot transpersoner. Men, hear me out, hon har en poäng. Samhället är skit för kvinnor generellt och skönhetsideal är skapade för att kontrollera och tjäna pengar på kvinnor. Men transkvinnor påverkas av det likväl som ciskvinnor. Jag önskar att Hirdmans insikt ledde till solidaritet och omtanke om alla som utsätts för patriarkatets kvinnoförtryckande ideal. Istället anklagar hon oss transpersoner för att vara skälet till att högerextremister rycker bort aborträttigheter världen över.

Hon är dock inte den enda som felaktigt kopplar ihop könsidentitet med könsnormer. Läkaren och opinionsbildaren Mikael Landén skrev i fjol en krönika i Göteborgs-Posten där han menade att den nya könstillhörighetslagen riskerade att befästa könsnormer. Han spekulerade även om att läkemedelsföretagen sponsrar en global »könsideologi« och att det är därför som det finns fler transpersoner i dag än förr.

Om kön bara är en känsla som man kan bestämma själv, menar Landén, går det bara att förstå sitt kön utifrån vilka könsnormer man helst uppfyller. Den tesen faller dock så fort man pratar med fler än tre transpersoner och förstår att alla har olika erfarenheter.

»Få saker är lika »kvinnliga« som att dubbelbestraffas för sitt utseende.«

Argumenten handlar egentligen bara om att försöka delegitimera och förminska transpersoner. Om det är så att vi bara transitionerar för att kunna ha andra kläder på oss, så kan man »bli av« med transpersoner genom att bli av med könsnormer. Om roten till problemet är könsrollerna så är det kontraproduktivt att arbeta för transpersoners rättigheter, tycks de mena.

Det är såklart struntprat. Det är orättvist att just transpersoner ska vara felfria feminister. Vi är dessutom smärtsamt medvetna om att hur vi klär oss och ser ut direkt kan påverka hur mycket vi respekteras. Om jag klär mig feminint och tar på mig smink är chansen mycket mindre att jag blir felkönad. Men om jag klär mig utmanande kan även det öka risken för diskriminering och trakasserier. Det handlar alltså inte endast om mina preferenser och min relation till skönhetsnormer.

Transkvinnors klädval kommer fortsätta att granskas och ifrågasättas. Samhället är lika besatt som fascinerat över oss. För min del kommer mitt utseende fortsätta hånas och plockas isär på sociala medier. Medan hudvårdsföretag ser mig som en potentiell kund och smalhetshetsen trycks upp i mina flöden, så kommer mina egna klädval avgöra hur jag blir bemött i vardagen.

Men det är kanske inte så konstigt egentligen. Få saker är lika »kvinnliga« som att dubbelbestraffas för sitt utseende.

Signe Krantz är ledarskribent och ordförande för Transammans.