Mode som motstånd

David Donkor, 22, håller andan när han balanserar på en hög av klädtrasor, trasig elektronik och plastartiklar. Bredvid honom ligger gamla skosulor, ett par Replay-jeans och en röd och rosa Greta gris-väska. Svart rök stiger från ett sopbål där några pojkar bränner kablar för att utvinna koppar.

Vi är i Agbogbloshie, en av världens största soptippar för textil och elektronik, som ligger mitt i Ghanas huvudstad Accra. Här hamnar de kläder som skänks vidare från rika länder via insamling och återvinning. Det är slutstationen i en global kedja av konsumtionsöverflöd.

– Det här är både en förbannelse och en möjlighet, säger David, och sätter upp foten på ett berg av textilavfall som reser sig mot himlen.

»Det handlar om makt, historia och värdighet.«

Med en snabb rörelse rättar han till jackan, som är ett asymmetriskt lapptäcksverk i denim, sytt av rester från olika plagg. Jackan bär hans budskap: att mode kan vara mer än stil – det symboliserar motstånd.

– Det här är mitt språk. Ett sätt att visa att vi inte accepterar att bli nedvärderade, säger han.

Som barn sökte David igenom Kantamantomarknaden i jakt på begagnade kläder. När han fyllde 18 började han måla på gamla jeansjackor och hittade sin väg in i modevärlden. I dag är han en del av en växande rörelse i Accra där unga kreatörer använder mode som politiskt verktyg. Genom »upcycling« ger de nytt liv åt ratade plagg och tar på det sättet kontroll över berättelsen om kropp, värdighet och stil.

För de unga kreatörerna är soptippen inte bara en symbol för västvärldens överkonsumtion, den blir också ett kreativt rum där nya uttryck föds, ur ruinerna. Plaggen bär berättelser och blir en visuell protest. Ungdomarna broderar, målar, syr – och kräver att bli sedda.

Varje vecka anländer upp till 15 miljoner plagg till Ghana, främst från Europa, USA och Kina. Lokalt kallas de »Obroni Wawu« som betyder »den döde vite mannens kläder«. På Kantamanto-marknaden arbetar kollektivet The Revival med att ge kläderna nytt liv ,och symaskinernas surrande ljud hörs från morgon till kväll.

En av grundarna, Yayra Agbofah, ser upcycling som ett direkt motstånd.

– Vi vägrar att låta sopor definiera våra kroppar. Det här handlar inte bara om mode. Det handlar om makt, historia och värdighet.

Kollektivet samarbetar med designskolor i London och har fått internationell uppmärksamhet. Ett av deras plagg skapat av denimrester visas idag på Victoria & Albert Museum i London, och i museets webbshop kan man köpa tygväskor i lappteknik i denim från The revival.

– Vi skickar tillbaka det som dumpades här. Det är ett sätt att ta tillbaka definieringsmakten, säger Yayra.

»För mig handlar skapandet om identitet. Om att synas på egna villkor.«

_{Nabecca Boatemaa}

Importen av begagnade kläder är i sig ett ekonomiskt system. Balar med osorterat innehåll från väst säljs för höga priser till återförsäljare på marknaden. De som köper balarna tar en risk: ibland är innehållet användbart, ofta är det bara skräp och osäljbart. I en ekonomi där marginalerna är små, blir konsumtionsmönstren i Europa bokstavligen en fråga om liv och död här i Ghana.

Nabecca Boatemaa, 23, poserar för kameran i egenskapade plagg av denim mitt i ett hav av gamla kläder. Hon flyttade till Accra för att studera media men bytte bana när hon fann skaparglädjen i att jobba med upcycling. Hennes kärlek till jeanstyg har gjort henne populär både lokalt och internationellt.

– Det som driver mig är jakten på gamla kläder som kan bli något nytt. Varje plagg är helt unikt, säger hon.

Kreationerna hon skapar berättar en historia. De bär spår av någon annans liv, men också av hennes eget.

– För mig handlar skapandet om identitet. Om att synas på egna villkor, säger Nabecca.

Exporten av begagnade textilier har tredubblats på 20 år, enligt Europeiska unionens miljöbyrå (EEA), och nästan hälften, 46 procent, hamnar i Afrika. Den globala handeln med begagnade kläder var värd mer än 54 miljarder kronor år 2023.

Nästan hälften av de 15 miljoner textilier som kommer in i Ghana varje vecka är oanvändbara, enligt flera källor.

Handeln är en viktig del av Ghanas ekonomi och genererade mer än tre miljarder kronor under 2021–2022. Men systemet utmanas av en överväldigande mängd textilavfall av dålig kvalitet som är ett resultat av snabbmodekulturen i väst.

Enligt flera källor är nästan hälften av de 15 miljoner textilier som kommer in i Ghana varje vecka oanvändbara, och mycket av det hamnar som avfall.

I det historiska området Jamestown ligger tygrester begravda i sanden. När vågorna rullar in drar de med sig gamla behåar, underkläder och skosulor ut till havs. Den urgamla fiskekulturen här har drabbats hårt av massdumpningen av kläder. Fiskaren Aryee drar upp ett fisknät från en smal träbåt. Det hänger trasor och plast från nätet, men ingen fisk.

– Jag har fiskat här i över 40 år men nu kan det gå två månader utan att jag fångar en fisk. Vattnet är förorenat och vi drar ofta upp kläder och annat avfall, säger Aryee.

Organisationen The Or Foundation samlar varje vecka upp över 20 ton textilier från stränderna. I en ny studie visar de att koncentrationen av mikrofibrer i vattnet är 20 gånger högre än i Shanghai. Forskarna misstänker att fibrerna påverkar människors hälsa, men de långsiktiga effekterna är ännu okända.

»Just nu tillåter politiken att Ghana används som avfallsplats för andra.«

– Det behövs mycket mer än fina ord om återvinning och hållbarhet. Just nu tillåter politiken att Ghana används som avfallsplats för andra, säger Liz Ricketts som är grundare av The Or Foundation.

EU har nyligen infört nya regler för textilåtervinning. Lagen som trädde i kraft den 1 januari i år, kräver att textilavfall sorteras och samlas in separat för att öka återanvändning och återvinning, och minska mängden kläder som går till förbränning. Men plagg som klassas som »återbrukbara« undantas, trots att många av dem inte håller en standard som går att sälja vidare som second hand.

– EU:s politik låter bra på pappret, men i verkligheten skyddar den europeiska intressen – inte de samhällen som hanterar avfallet, säger Ricketts.

När solen börjar sjunka över Agbogbloshie plockar David försiktigt upp en trasig jeansärm från marken. Han håller den mot ljuset, som om han redan ser den färdiga kreationen framför sig.

Mellan rökpelare och sopberg letar han efter nästa bit i sitt pågående verk – ett plagg som ska bäras, synas och tala. För honom är varje stygn en motberättelse till bilden av Ghana som en slutstation för andras överflöd.

»De kan kalla det skräp – vi kallar det möjligheter.«

Runt David, Nabecca och de andra växer en rörelse fram där unga kreatörer förvandlar avfall till uttryck. Plaggen de skapar blir inte bara mode, utan gör anspråk på rätten att definiera sig själva. De unga modeskaparna i Accra visar att kreativitet kan vara både en överlevnadsstrategi och utgöra motstånd. Med nål och tråd utmanar de ett system som länge talat över deras huvuden.

– Vi tar det som kastats hit och gör det odödligt. De kan kalla det skräp – vi kallar det möjligheter, säger David Donkor.

Text och bild: Sofi Lundin