Plast i moderkakan
Plast finns överallt omkring oss – och inuti oss. Forskare hittar plast i moderkakor, bröstmjölk, äggledare och testiklar. Trots larmen om hälsorisker fortsätter plastproduktionen att öka. Vad händer när mikroplasterna tar sig in i våra kroppar – och kan de orsaka barnlöshet?

Spridningen av plast beskrivs som en av vår tids största miljö- och hälsokriser. Inifrån universiteten kommer varningar om att de toxiska ämnena i produkterna vi har omkring oss kan förklara varför allt fler har svårt att få barn. Samtidigt går representanter från plast- och oljeindustrin till attack mot forskare som pekar på riskerna.
Bethanie Carney Almroth forskar om kemikaliesäkerhet vid Göteborgs universitet, och har blivit en nagel i ögat på industrin. Flera gånger har representanter från de stora oljebolagen kontaktat vetenskapliga tidskrifter och krävt att de ska avpublicera hennes artiklar, där hon beskriver sina forskningsresultat. De har också försökt underminera hennes trovärdighet inför kollegor och arbetsgivare genom att hävda att hon är oseriös eller aktivistisk.
– De går till angrepp med alla möjliga metoder. Hoten är riktade mot min karriär och mitt rykte. De försöker underminera min forskning och att skrämma mig till tystnad, säger Bethanie Carney Almroth.
»Redan innan vi föds utsätts vi för en cocktail av kemikalier, som bland annat kan kopplas till försenad språkutveckling.«
Redan under 1990-talet började forskare se att plasten är förknippad med hälsorisker, inte minst kopplat till reproduktion. Då låg fokus på de toxiska ämnena i plasten, som bland annat har visat sig påverka spermakvaliteten. Senare studier har visat att kemikalierna går rakt igenom moderkakan, till fostret. En svensk studie från 2022 visar att den blandning av kemikalier som foster utsätts för i magen påverkar hjärnans utveckling. Redan innan vi föds utsätts vi för en cocktail av kemikalier, som bland annat kan kopplas till försenad språkutveckling.
Nu ökar också kunskapen om att små, små plastbitar tar sig in i våra kroppar genom maten och luften, och samlas i olika organ. Forskare hittar plast i våra hjärnor och hjärtan, i moderkakor, bröstmjölk, testiklar, äggstockar. Vad det innebär att plasten finns där söker man fortfarande svar på. Det finns studier som visar att plastpartiklar i blodet skulle kunna öka risken för hjärtinfarkt och stroke.
Så hur påverkas ett foster i magen av att det finns plast i moderkakan?
– Det vet vi inte, säger Pauliina Damdimopoulou, professor vid Karolinska institutet.
Hon var nyligen med och tog fram en forskningsöversikt om hur mikroplasten i våra kroppar påverkar den reproduktiva hälsan. Det finns bland annat studier som visar att plastpartiklarna påverkar fertiliteten hos möss, och forskare vid University of New Mexico har sett att plasten i testiklar hos hundar kan kopplas till lägre spermieantal.
– Att utifrån det dra slutsatser om att mikroplast även har negativa hälsoeffekter hos människor är vanskligt, även om det verkar sannolikt, säger Pauliina Damdimopoulou.
Hon efterlyser mer forskning, och förklarar att det finns brister i mätmetoderna som gör det svårt att säga hur plastpartiklarna påverkar oss.
– Att plasten finns i våra kroppar vet vi, men vilken sorts plast, hur stora partiklar och hur mycket totalt? Ingen aning.
»Ens möjligheter att bilda familj ska inte påverkas av miljöföroreningar.«

Foto: Rickard Kilström
Kemikalierna i plasten, och vad de gör i våra kroppar, vet vi desto mer om. En ny rapport visar att omkring 16 000 olika kemikalier används vid plasttillverkningen för att ge plasten rätt egenskaper. Av de här ämnena klassas 4 200 som »ämnen av oro« vilket innebär att man kan misstänka att de är skadliga för miljö och hälsa.
– Över 3 600 av ämnena är inte internationellt reglerade, säger Pauliina Damdimopoulou.
Hon undersöker hur plastkemikalierna påverkar fertiliteten hos kvinnor. I sin senaste forskning har hon och kollegorna vid Karolinska Institutet kunnat visa att ftalater, som är vanliga i mjukplast, har tydligt negativa effekter på äggstockarna och hormoner som är viktiga för fertiliteten hos kvinnor som genomgår fertilitetsbehandlingar. Det krävdes inga höga halter, utan effekter kunde observeras redan vid så kallade »vanliga exponeringsnivåer«.
– Huruvida man ska ha barn eller inte är ett av de viktigaste besluten i livet, och det är ett beslut som var och en ska få ta själv. Ens möjligheter att bilda familj ska inte påverkas av miljöföroreningar, säger Pauliina Damdimopoulou.
Med tanke på det vi vet om plastens effekter på hälsan skulle man kunna tro att materialet är på väg att fasas ut helt och hållet, men så är det inte. Tvärtom ökar plastproduktionen i världen stadigt.
Frågan har blivit en angelägenhet för FN. Sedan år 2022 har politiska ledare och experter mötts vid flera tillfällen, med målet att komma överens om ett internationellt avtal om hur plastens skadliga effekter ska begränsas. Det senaste mötet hölls i Genève i slutet av sommaren 2025, men förhandlingarna havererade.
Det allra mesta av plasten omkring oss tillverkas av olja, och Bethanie Carney Almroth beskriver hur ett fåtal länder med stora oljeindustrier – som Saudiarabien, Kina och USA – vägrar gå med på regler som begränsar nyproduktionen av plast. De vill att det internationella avtalet ska begränsas till hanteringen av plastavfall medan en klar majoritet av världens länder kräver att även nyproduktionen av plast ska regleras.
– Länderna med stora oljeindustrier lägger sig här nere, säger Bethanie Carney Almroth och visar med handen.
– De vägrar att flytta sig en millimeter, och då blir det ingen förhandling.
»De slår med näven i bordet och skriker. De kommer fram till en i pausen och skäller ut en.«

Totalt har det hållits sex internationella plastförhandlingar i FN. Bethanie Carney Almroth har varit med på alla, och är kritisk till hur de har gått till.

Under mötena närvarar många representanter från plast- och oljeindustrin, och vissa saknar enligt henne helt anständighet. Hon berättar hur hon vid ett tillfälle blev omringad av lobbyister, i en situation som blev hotfull.
– Det händer under mötena att företrädarna för de här bolagen tappar det helt och hållet. De slår med näven i bordet och skriker. De kommer fram till en i pausen och skäller ut en.
Hon berättar om situationer då representanter från oljeindustrin har följt efter och filmat henne.
– Det har hänt att de har satt sig bakom och försökt fota av mina anteckningar, på min datorskärm. Vi forskare som är på de här mötena som oberoende experter går aldrig ensamma utan vi rör oss alltid tillsammans, minst två och två, och man håller hela tiden koll på vilka man har runt sig.
FN har ett internt system för att hantera kränkande beteenden i samband med internationella möten, och vid ett tillfälle gjorde Bethanie Carney Almroth en anmälan. Det var efter att en representant från plastindustrin hade uppträtt hotfullt mot henne och hennes doktorand, och hon kände att alla gränser hade passerats. Hon vill inte peka ut enskilda företag eller individer eftersom hon upplever att problemen med aggressivt beteende inte är isolerat till vissa aktörer eller personer.
Ottar har varit i kontakt med FN:s miljöprogram, UNEP, och bett att få ta del av dokumentationen kring anmälningar som har gjorts i samband med plastförhandlingarna, men FN vill inte lämna ut materialet. Totalt har det gjorts sju anmälningar under förhandlingarna, sedan det första mötet år 2022. Fem av dem rör kränkande beteende och två rör sexuella trakasserier.
Enligt Bethanie Carney Almroth visar anmälningarna bara toppen av ett isberg. Dels kan man inte anmäla händelser som sker under de många sidoeventen till FN-förhandlingarna. Dels är det bara ett fåtal händelser som anmäls.
Hon berättar att många forskare är rädda för att få olje- och plastindustrins lobbyister emot sig, och undviker att ta debatt med företagen.
– Deras strategi är att måla ut en som oseriös eller aktivistisk, och det kan påverka din trovärdighet som forskare. Det kan bli svårare att få forskningsfinansiering och i värsta fall kan du till och med förlora ditt jobb. Det vet jag har hänt kollegor i andra länder. Det finns också de som har blivit stämda för sin forskning.
»Små, små plastbitar tar sig in i våra kroppar genom maten och luften, och samlas i olika organ.«

För egen del upplever hon att hon har en så pass trygg situation att hon vågar prata öppet.
– Jag har ett bra stöd och en god relation till min arbetsgivare så jag känner ett ansvar att prata om det här. Det är också skyddande att det finns lagar här som gör det svårare att använda domstolar för att skrämma eller tysta.
»Plast och oljebolagen har för stort inflytande under FN-förhandlingarna.«
Sedan de internationella plastförhandlingarna havererade i somras har det stormat kring FN:s miljöprogram, som leder arbetet med att få fram ett avtal. I oktober meddelade ordföranden för förhandlingarna oväntat att han avgår. Han hänvisar till personliga och professionella skäl. Bethanie Carney Almroth tycker att plast och oljebolagen – och de rika, oljeproducerande länderna – har för stort inflytande under FN-förhandlingarna.
– De oljeproducerande länderna har med sig hela delegationer med jurister, forskare och experter. Ibland sitter till och med representanter från oljelobbyn i deras delegationer.
Hon menar att olje- och plastlobbyns inflytande bidrar till att det sprids desinformation, vilket leder till att förhandlingar och beslut inte grundas på bästa tillgängliga vetenskapliga underlag – i strid med hur beslut inom FN ska tas.
I mejl kommenterar en talesperson för FN:s miljöprogram kritiken om olje- och plastindustrins – och de oljeproducerande ländernas – starka inflytande. Hen skriver att länderna och organisationerna som deltar har stor frihet att själva bestämma vilka delegater de skickar.
Talespersonen kommenterar också kritiken om att representanter från olje- och plastindustrin har uppträtt aggressivt under förhandlingarna, och skriver att man »erkänner problemet och tar det på största allvar«. Varje klagomål har enligt talespersonen utretts omedelbart: »Vi har nolltolerans mot trakasserier, och alla möten hålls under FN:s uppförandekod. Vårt fokus är att förebygga problem och skapa en trygg miljö för alla deltagare.«
Nästa internationella möte om plastavtalet ska hållas i slutet av februari 2026.
Samtidigt kommer nya varningar om plastens skadliga effekter. En helt färsk studie från Uppsala universitet visar att plastkemikalier stör könshormonerna. Studien bekräftar tidigare forskning som gjort kopplingar mellan kemikalierna och PCOS, polycystiskt ovarialsyndrom. Det är en vanlig form av hormonrubbning som kan innebära att man får oregelbunden eller utebliven mens, ökad hårväxt på kroppen och svårt att bli gravid.
Pauliina Damdimopoulou vid Karolinska institutet berättar att en utmaning med att förklara riskerna med plasten.
– I forskningen ser vi att det finns ett samband mellan plasten och till exempel sjunkande fertilitet – men vi kan inte säga att en viss person har svårt att bli gravid just på grund av plasten eftersom det finns många olika saker som påverkar fertiliteten. Dessutom är det individuellt hur vi påverkas, på samma sätt som det är individuellt hur vi påverkas av till exempel rökning. Vissa röker hela livet och lever till 100. Andra röker aldrig men dör ändå av lungcancer vid 40. Det är på samma sätt med plasten och dess kemikalier.
»I slutändan är det omöjligt att välja en livsstil utan kemikalier.«
Om våra politiker inte lyckas begränsa plasten står kanske hoppet till konsumentrörelsen, resonerar Pauliina Damdimopoulou.
– När Bisfenol A (ett hormonstörande ämne, red. anm.) slutade användas i nappflaskor var det för att ingen ville köpa dem längre. Då började industrin tillverka bisfenol A-fria alternativ.
Samtidigt ser hon att det är svårt som konsument och individ att välja bort kemikalierna.
– Man kan påverka sin exponering lite, genom att inte köpa plastprodukter, men vi vet ju inte var alla kemikalier finns. Det finns ingen innehållsförteckning när jag köper en plastpåse eller en ny mobiltelefon så i slutändan är det omöjligt att välja en livsstil utan kemikalier.
Text Charlie Olofsson
ENKÄT:
4 st OM PLASTENS PÅVERKAN
1. Tänker du på hur plast kan påverka din hälsa?
2. Gör du något för att undvika plast?

Olivia Bengtsson, 28, med dottern Sonja
1. Alltså, både ja och nej. Det finns så mycket annat att tänka på med bebis som går före. Ska jag även behöva tänka på att hon kanske ständigt andas in mikroplast?
2. Jag har börjat ersätta de plastartiklar som finns i mitt kök typ matlådor, pastaslevar, skärbrädor. När jag gör smakportioner till min dotter att frysa in, så gör jag det i giftfria silikonformar, och de flesta leksaker jag köper är även i trä.

David Norén Sjögren, 24
1. Jag brukar göra det, men vi verkar få i oss mikroplaster oavsett om vi vill det eller inte.
2. Ja, jag brukar värma mat i icke-plastförpackningar, men köper man en frysrätt är det svårare. Just nu letar jag en ny vattenfontän till katten men det visar sig att plasten kan ge katterna akne, vilket igen bara tyder på att plast inte är så bra för oss, eller djuren!

Hedda Johansson, 23
1. Jag tänker inte så ofta på det, men jag vet att den kan orsaka sjukdomar på sikt till exempel.
2. Jag undviker att köpa plasttillbehör till köket, allt från stekspadar till skärbrädor. Även kläder och möbler försöker jag vara vaksam på.

Lisa van den Driesche, 32
1. Jag kan bli lite nedstämd eftersom det finns så lite man kan göra för att påverka hur mycket mikroplast man får i sig. Jag försöker att inte tänka på det allt för mycket, det är viktigt för mig och bebisen i magen att inte stressa över saker som man inte kan påverka.
2. Jag väljer produkter i mataffären som inte har plastförpackning och tar alltid med mig en egen tygpåse. Använder tandborste av trä och schampobar och handlar helst i butiker där de flesta varor säljs utan plastförpackning
Charlie Olofsson är frilansjournalist.