Porrklassikern Fäbodjäntan blir finkultur

Amanda Apetrea, Lisen Rosell och Daniel Åkerström Steen är tre delar av ett team på fem som tidigare gjort scentolkningar av klassiker som Grottbjörnens folk och Stolthet och fördom. Nu tar de sig an Fäbodjäntan.

– Vi har blivit kontaktade av väldigt många som faktiskt älskar den här filmen, experter från filmsidan men också hornspelare som vill samarbeta med oss, säger Amanda Apetrea.

Hur fick ni idén att tolka Fäbodjäntan på Dramaten?

– Dramaten frågade om vi skulle vilja göra någonting där och det var Daniel som kläckte idén om just Fäbodjäntan, vi visste att vi ville fortsätta arbeta med en känd förlaga. När man jobbar med en kultklassiker som många redan har en idé om så har vi något att studsa mot och kan arbeta fritt utifrån oss själva, säger Lisen Rosell.

»Vi tycker det blir en underbar krock med Dramaten och den här filmen.«

– Sen tycker vi att det blir en underbar krock. Med Dramaten och den här filmen, med finkulturen och det som inte brukar räknas in där, säger Amanda Apetrea. 

Hur skiljer sig er tolkning från originalfilmen?

– Vi gör inte själva filmen rakt av. Även om vi letar efter originalmanuset i vår research så förhåller vi oss mer till universumet som filmen utspelar sig i, säger Lisen Rosell.

–Vi jobbar inte heller så mycket med att förmedla tydliga budskap, utan hoppas att publiken hittar något som de själva kan projicera på det vi gör.

– Vi har alla jobbat mycket med dans så vi arbetar väldigt koreografiskt och bildligt med de här olika temana, säger Amanda Apetrea. 

–  Humor är ett stort verktyg för oss. Många kommer nog gå därifrån och säga att det är en slags humorföreställning. Det finns alltid en fysisk absurdism i vårt arbete med sexualitet och kropp, säger Daniel Åkerström Steen. 

– Vi använder oss av fäbodkulturen och arbete som mjölkning, vedhuggning och smörkärning, men lyfter det erotiska, kroppsliga i det. Den krocken är ju ofta humorframkallande. Men också politisk och filosofisk.

»Fäbodjäntan är så rätt i vilken tid vi är i nu, det är valår och mycket nationalism i vårt samhälle.«

 Har ni några andra tolkningar ni vill göra i framtiden? 

– Oj, sätt inte i gång oss, säger Lisen Rosell.

– Fäbodjäntan är så rätt i vilken tid vi är i nu, det är valår och mycket nationalism i vårt samhälle också. Så vad vi väljer att göra nästa gång beror på vilken tid vi är i då. 

Gruppen berättar att de blev lite överväldigade av den uppståndelse som deras föreställning fick när den annonserades för allmänheten, många av reaktionerna var på att en porrfilm ska ta plats på Dramaten. 

– Det hade vi ju kunnat tänka oss, i och med att det är en slagkraftig titel, men vi håller inte på med våra kroppar och sexualitet för att göra sensation, säger Lisen Rosell.

– Vi vill gå lite djupare, mer än att det bara blir »feminister gör porr på dramaten«, säger Amanda Apetrea. 

– Men som sagt, det är svårt att komma ifrån när man jobbar med en så känd titel att folk kommer med sin egna bild av vad det kommer att vara, säger Lisen Rosell.

– Och det leker vi med också, säger Amanda Apetrea.

Scenkollektivet på fem personer, som ännu saknar ett namn för sitt team, har arbetat tillsammans i ungefär tio år. De beskriver sitt samarbete som ett utan en ensam regissör, utan hierarkier och där man fritt lyfter sina idéer. 

»Det gör all skillnad att vi själva är avsändare till det här. Annars hade vi behövt ha fem intimitetscoacher med oss.«

– Vi censurerar oss heller inte alls i vårt arbete tillsammans, vi är så trygga med varandra. Och det finns en lekfull ansats, även om vi jobbar med allvarliga teman, säger Lisen Rosell.

– Jag tror det gör all skillnad att vi själva är avsändare till det här. Och att det inte är en regissör som säger åt oss att »nu ska ni hålla på med sex och nakenhet«. Annars hade vi behövt ha fem intimitetscoacher med oss, säger Amanda Apetrea

Daniel Åkerström Steen är kostymdesigner för Fäbodjäntan och flera av deras tidigare scentolkningar. Han berättar att de opraktiska, extravaganta kostymerna med absurda feminina uttryck ofta får en stor roll i föreställningarna.

– Ta Grottbjörnens folk som exempel, att ha de här extremt långa naglarna och jättestora blonda perukerna och sedan plocka stenar och pinnar, leta efter det i »naturen« ute bland publiken. Det pågick en lång stund och blev ett jättetydligt tema i föreställningen.

Hur har du arbetat med kostymerna den här gången?

– Utan att gå in på detaljer så jobbar jag på samma sätt nu också, med ultrafeminina uttryck som kan bli absurda mot sysslor som vedhuggning.

– Men det blir några kostymbyten kan man säga, flikar Lisen Rosell in. 

Hur hoppas ni att publiken ska reagera på föreställningen?

– De kommer säkert gå in i rummet med väldigt många förväntningar och farhågor också. Men vi hoppas att de som hittar oss är de som är nyfikna, inte de fördömande, säger Lisen Rosell.

My Rova är praktikant på Ottar