Så används sexspionage som underrättelsemetod

– En framgångsrik honungsfälla gör att personen som blir utsatt känner sig sedd och behövd. Upplevelsen är att man har träffat en person som verkligen förstår en.

– Men i själva verket bygger den positiva känslan på en noggrann kartläggning av offrets längtan och begär för att komma åt viss information, säger Fredrika Larsson, disputerad historiker vid Lunds universitet och numera lektor vid Försvarshögskolan.

Tillsammans med Hedvig Ördén har hon nyss inlett ett projekt som samlar forskare från olika discipliner för att närstudera så kallat sexpionage eller honungsfällor.

– Det är en form av spionage som verkligen utnyttjar människors svaga punkter. Det är det som gör det så cyniskt.

Historiskt har västerländska demokratier inte använt sig av den här sortens verktyg i lika hög utsträckning som exempelvis Ryssland, Östtyskland och Kina, förklarar hon.

– I vår studie tittar vi främst på hur det såg ut under kalla kriget. Men vi vill också undersöka hur honungsfällor representeras i populärkulturen, och hur relationen mellan verklighet och populärkultur ser ut.

»Det var män med uppgift att inleda relationer med ambassadanställda kvinnor i Västtyskland.«

Och kastar man ett getöga genom historien kan man konstatera att verkligheten inte sällan överträffar dikten. I Östtyskland använde sig Stasi av så kallade Romeoagenter.

– Det var män med uppgift att inleda relationer med ambassadanställda kvinnor i Västtyskland.

Ett hundratal Romeoagenter handplockades från universitet och ungdomsorganisationer av Stasis medarbetare. De skulle vara stiliga och artiga, men också politiskt pålitliga.

Männen utbildades sedan på Stasis agentskola utanför Berlin. Studierna fokuserade framför allt på psykologi. Väl i tjänst gavs agenterna falska namn och en ny livshistoria. Agenterna riktade in sig på singelkvinnor med arbete som tolk och sekreterare och många gånger bar uppvaktningen frukt. Kvinnorna började snart samarbeta, och delade hemligstämplade dokument med sina nya partners.

– I vissa fall gifte de sig, berättar Fredrika Larsson. Men det var inget riktigt äktenskap, eftersom även prästen var Stasiagent.

Ett annat fall där sexuella kontakter använts i underrättelseverksamhet involverar den brittiska säkerhetspolisen. Infiltrationen inleddes på 1960-talet och avslöjades först år 2010.

– Personer ur den brittiska säkerhetspolisen bevakade länge aktivister undercover. Några av dem skaffade till och med barn med kvinnorna i fråga för att komma över information, berättar Fredrika Larsson.

Infiltrationen, som i media kallats »Spycops scandal«, fokuserade på miljö- och vänstergrupper. Minst 25 undercover-poliser hade sexuella relationer med kvinnor de spionerade på utan att avslöja sin verkliga identitet. En av relationerna pågick i 19 år.

Idag har flera av aktivisterna kompenserats ekonomiskt. En statlig utredning pågår fortsatt men ingen inom säkerhetspolisen har ställts inför rätta.

Även i det brittiska parlamentet finns ett färskt exempel på sexpionage. Där tog utföraren hjälp av chatbotar.

– Man riktade in sig på homosexuella män inom parlamentet som kontaktades via Whatsapp, förklarar Fredrika Larsson.

Den flörtige, anonyme avsändaren hävdade att man setts tidigare. Meddelandena hade ett vardagligt språk, och till en början inget explicit sexuellt innehåll.

– Boten kunde till exempel skriva: »Jag såg dig på mötet. Gud vad snygg du är!«

»Kartläggningen som krävs för att en honungsfälla ska fungera har förstås blivit mycket enklare att genomföra med hjälp av sociala medier«

Vem som promptade boten i det brittiska parlamentets mest omfattande honungsfälla är fortsatt okänt. Men härvans första offer, den konservative politikern William Wragg, trädde fram 2024. Wragg hade först mött den okände på Grindr och de utbytte snart avklädda bilder.

»Jag blev väldigt smickrad, för han var snygg. Och han var självsäker, nästan lite kaxig. Det är också attraktivt«, medgav Wragg i intervju med BBC.

Men när konversationen förflyttades från Grindr till Whatsapp utpressades Wragg att dela telefonnummer till kollegor i parlamentet, med hot om att tidigare delade bilder annars skulle läcka ut. Och så var den massiva honungsfällan i gång Har digitala verktyg gjort det enklare att utföra den här sortens spionage?

Oavsett om kontakten sker på ett café eller via en dejtingapp följer den här sortens infiltration i regel samma mönster, förklarar Fredrika Larsson.

– Men kartläggningen som krävs för att en honungsfälla ska fungera har förstås blivit mycket enklare att genomföra med hjälp av sociala medier som till exempel Instagram. Idag går det snabbare att få en uppfattning om vem en människa är.

Alla yrkesgrupper som på ett eller annat sätt hanterar känslig information kan utsättas för honungsfällor. Utöver politiska tjänstemän, diplomater och militär personal kan även till exempel domare, forskare och journalister drabbas.

Men infiltrationen kan också ske i flera led, påminner Fredrika Larsson, och använder sig själv som exempel.

– Jag hanterar ingen hemlig information överhuvudtaget. Men jag arbetar på Försvarshögskolan, där jag skulle kunna lära känna människor som gör det. Och eftersom jag undervisar till exempel officerare skulle jag också kunna påverka folk över tid.

Allt detta skulle en potentiell infiltratör kunna dra vinning av, förklarar hon.

– På samma sätt kan även en städare utnyttjas av en honungsfälla – om den städar hos en viss person, som hanterar viss information man vill komma åt.

Vilka sätt finns det då att skydda sig? I ett mejlsvar till Ottar anger Utrikesdepartementet att alla nyanställda som kan komma att tjänstgöra i miljöer där underrättelsehot är mer påtagliga också får särskild utbildning.

De får även kunskap om hur de bygger personlig resiliens, hur de agerar om en situation uppfattas fel eller avvikande och vilka rutiner som gäller för att rapportera händelser som kan beröra säkerheten. Detta arbete följs sedan upp genom återkommande utbildningar, personliga samtal och stödinsatser både i UD och vid utlandsmyndigheterna.

UD kommenterar av sekretesskäl inte detaljer i säkerhetsarbetet men vårt övergripande mål är att våra medarbetare ska vara väl rustade för att identifiera och hantera säkerhetsrelaterade risker på ett tryggt och professionellt sätt.«

»En relation som är alldeles för bra för att vara sann är sannolikt också just det.«

Frågar man Fredrika Larsson är trygghet bästa försvar. Det vill säga vad som i regel gäller för alla sorters sociala relationer.

– Ensamhet är alltid en riskfaktor. Men är man trygg i sig själv löper man också mindre risk att bli utnyttjad.

Framför allt handlar det om självinsikt, menar hon.

– En relation som är alldeles för bra för att vara sann är sannolikt också just det.

Den allmänna kunskapen om honungsfällor är inte särskilt stor. Och i Sverige är kunskaperna generellt extra skrala.

– Jag tror att det beror på att vi inte har en lika transaktionell syn på kärlek som man har i många andra länder.

I till exempel Ryssland finns kurser i hur man som kvinna lättast får en oligark på kroken, och en mängd böcker på liknande tema, säger hon.

– I Sverige är den synen på kärlek och relationer mindre accepterad. Vi litar i regel på att när någon är intresserad, då är det på riktigt. Kanske gör det oss mer oskyddade i de här frågorna?

Ida Säll är frilansjournalist.
BILD: Agnes Florin