»Små kukar går omkring mitt ibland oss«

Visste du att Hitler hade mikropenis och en testikel? Att Jeffrey Epsteins snopp såg ut som en liten citron? Känner du till att Donald Trump har en liten kuk med stort huvud som ser ut som Toad från Super Mario-spelen? Kanske är den till och med prickig? 

Det har visst varit svårt att undvika spekulationer om onda mäns könsdelars eventuella tillkortakommanden den senaste månaden. Den ökände sexförbrytaren Jeffrey Epsteins snopp blev återigen löpsedelsmaterial efter att en av de kvinnor som pekar ut honom som förövare beskrev hans penis som »fruktformad och deformerad«. Talkshow-värden Stephen Colbert skämtade om att Donald Trumps ombyggnationer av Vita huset egentligen är kompensation för hans »märkliga pyttelilla penis«, (tidigare ingående beskriven av Stormy Daniels, som Donald Trump mutat för att hålla tyst om en sex-affär), och en ny forskningsrapport menar att Hitler hade Kallmanns syndrom, en hormonell sjukdom som leder till brist på könshormoner och ibland resulterar i micropenis och/eller testikelretention – att pungen inte »vandrat ner«. 

»Små kukar går omkring mitt ibland oss. De tillhör människor som är snälla, elaka, blyga och självsäkra.«

Redan i slutet av 1930-talet sjöng engelsmännen om Hitlers saknade testikel. »Hitler has only got one ball/The other is in the Albert Hall/His mother, the dirty bugger/Chopped it off when Hitler was small«, skrålade man till Colonel Bogey March-melodin (känd från filmen Bron över floden Kwai). I en annan vers anklagades nazisten Hermann Göring för att ha väldigt små testiklar, och Joseph Goebbels för att inte ha några alls.

Jag anser mig vara något av en kukkonnässör. Om jag någonsin verkar sitta försjunken i tankar om livets mening eller alltings förgänglighet, är det troligare att jag sitter och drömmer om en riktigt go kuk. Dock finns det undantag: allt jag fått lära mig om Hitlers, Donald Trumps och Jeffrey Epsteins organ har jag lärt mig mot min vilja. 

Många människor har små kukar. I regel är kukar mindre än de som vi exponeras för: I Hollywood har penisproteser blivit standard inom film och tv, i studioporren får man leta länge innan man hittar ens normalstora organ, och de som stolt visar upp sin utrustning i olika sammanhang hör ofta till de mer välhängda.

Men små kukar går omkring mitt ibland oss. De tillhör människor som är snälla, elaka, blyga och självsäkra. Nästan ingen av de småkukade människorna är fascistiska despoter eller vedervärdiga miljardärshallickar. Spekulationer om att en liten penis är alla skurkars bakgrundshistoria är vid det här laget otroligt sönderspelade. Är det inte både fantasilöst och en smula pubertalt att mäta personliga egenskaper i centimeter mellan benen?

»Är det inte både fantasilöst och en smula pubertalt att mäta personliga egenskaper i centimeter mellan benen?«

Jag vet att det är skittråkigt när någon kommer och surar över ett roligt skämt men jag tror inte att kukfrenologin är helt harmlös. Under (framförallt) första Tump-eran kändes det som om varenda försök att göra narr om honom handlade om att han var bög eller kvinna. Ena sekunden hånglade han med Putin, näst fick han smetigt tantsmink i ansiktet.

Problemet med avmaskulinisering som retoriskt vapen, vare sig det är kukhån, anklagelser om latent homosexualitet eller feminisering, är att det är en retorik som hör hemma hos fascismen. Feministen och tänkaren Audre Lordes bevingade ord »härskarens verktyg kommer aldrig att montera ned härskarens hus« har aldrig varit sannare. Att förknippa fysik med personlighet kommer aldrig att gynna antifascismen, inte heller att lyfta träiga idéer om maskulinitet som ideal. Det är en del av samma feltänk som den politiska mitten ägnar sig åt, när de hela tiden försöker möta fascismen på halva vägen. Resultatet blir att den fascistiska världsbilden, den där starka män med normalstora ariska kukar, förtjänar att styra världen, ytterligare etableras som sann. Det går inte att bekämpa en ideologi genom att skriva under på dess grundpremisser. 

»Storkukslugn eller irriterande himbo-arrogans? Gränsen kan vara hårfin.«

Och även om kukstorlek är roligare att prata om än lågslättade stråtrövarapannor så är det ett uttryck för samma uppfuckade idé om hur människor fungerar. Småkukshånen gör samtliga kukbärare sämre. De med mindre än genomsnittet oroar sig över att inte räcka till. De med större tror att de är guds gåva till kroppens håligheter och blir lata och tråkiga älskare. Storkukslugn eller irriterande himbo-arrogans? Gränsen kan vara hårfin. Men för de flesta är det inte hur ens könsorgan ser ut som är avgörande för hur ens personlighet utvecklas. Och att koppla ihop ord som »deformerad« och »micropenis« med ondska, fascism och övergrepp är en återvändsgränd. 

Kuken behöver en kulturell makeover, det är inte värdigt att det manliga könsorganet avkrävs perfekt fysik och evig ungdom. Som kukkonnässör har jag på nära håll upplevt organ i alla möjliga storlekar, former och färger. Det är en rik flora som aldrig slutar att fascinera. Ibland gömmer de sig i pubisfettet som en sköldpadda, andra gånger dinglar de ner till knäskålarna. Att tänka på könsorgan är helt gratis och alltid tillgängligt. Jag kan inte för mitt liv förstå varför man skulle använda den underbara gåvan till att tänka på Hitlers kuk. 

Tomas Hemstad är frilansjournalist.