Svenska feminister bakom global transkritisk allians

På eftermiddagen den 10:e mars 2025 bjuder det nybildade Women’s Platform for Action International (WoPAI) in till lansering. Det sker på Svenska kyrkan i Midtown New York, på gångavstånd från FN:s högkvarter. Där pågår det årliga mötet i Kvinnokommissionen, något som samlar tusentals deltagare från hela världen, bland annat representanter för Sveriges Kvinnoorganisationer (SKO).

Och det är SKO som, tillsammans med European Network of Migrant Women, har tagit initiativ till den internationella paraplyorganisationen WoPAI.

På hemmaplan är Sveriges Kvinnoorganisationer en betydande röst inom kvinnorörelsen, och en tung aktör i den svenska jämställdhetsdebatten. Även SKO är en paraplyorganisation, som samlar 57 svenska föreningar. De senaste åren har SKO varit aktiva i transfrågor, inte minst i debatten om den nya könstillhörighetslagen, som de var starkt kritiska emot. SKO menar bland annat att en förenklad process för att byta juridiskt kön innebär ett hot mot kvinnor. De har varnat för att dömda sexualbrottslingar kan komma att ändra sitt juridiska kön och kräva förflyttning till kvinnofängelse, och för att skyddade boenden och omklädningsrum blir otrygga.

De har också motsatt sig abortutredningens förslag om att ersätta ordet kvinna med »den som är gravid«. Det är frågor som, ska det visa sig, följer med in i WoPAI.

Sveriges Kvinnoorganisationer fungerar som remissinstans till riksdag och regering och arrangerar Sveriges största jämställdhetskonferens; Forum Jämställdhet. SKO har också en rådgivande funktion i FN och representerar Sverige i European Women’s Lobby, en paraplyorganisation för europeiska kvinnoorganisationer med säte i Bryssel. Med WoPAI läggs nu ytterligare en plattform till. Och Sveriges Kvinnoorganisationer har, som en av initiativtagarna, en stark ställning inom WoPAI. Gertrud Åström, tidigare ordförande för SKO, var inledningsvis WoPAI:s ordförande. I dag innehar portugisiska Ana Sofia Fernandes den posten, men WoPAI och SKO delar adress i Stockholm.

»Bland flera medlemsorganisationer beskrivs transkvinnor som ett hot mot cis-kvinnor.«

Så vad vill Women’s Platform for Action International? Ottars granskning visar att det finns ett tydligt fokus på »könsbaserade rättigheter«, som ställs emot könsidentitet. Och bland flera medlemsorganisationer beskrivs transkvinnor som ett hot mot cis-kvinnor. Transpersoners existens ifrågasätts. I vissa fall gör man också gemensam sak kring transfrågan med grupper som arbetar mot abort- och hbtqi-rätt, som välkända amerikanska Alliance Defending Freedom, i en oväntad allians – som Ottar tidigare skrivit om – mellan den transexkluderande feminismen och den kristna högern.

På WoPAI:s hemsida finns en programförklaring, om varför de behövs. WoPAI ska arbeta för jämställdhet mellan kvinnor och män och försvara kvinnors mänskliga rättigheter. Två hot definieras. Det ena består av auktoritära, högerextrema och fundamentalistiska religiösa aktörer inom »anti-genusrörelsen«, ett fenomen som är väl känt och kartlagt av en rad forskare. Det andra hotet – som de kallar »progenusrörelsen« – är mer okänt, det konstaterar WoPAI själva. Enligt WoPAI vill »pro-genusrörelsen« ersätta begreppet kön med könsidentitet. Det är samma grupp som »försvarar barn- och tvångsäktenskap«, skriver WoPAI, och som är »orkestrerat av mycket privilegierade personer i det globala nord som vill påtvinga andra sina teorier«.

Pro-genusrörelsen kopplas till en queer, postmodern eller nyliberal agenda, och till företagsvärlden och lobbygruper istället för gräsrötter.

– De nämner inga faktiska organisationer eller grupper utan det är snarare en bild som målas upp, konstaterar Malin Holm, statsvetare vid Uppsala universitet som forskar inom genus och politik, och bland annat undersökt motståndet till den svenska könstillhörighetslagen.

– Det är en populistisk retorik där man ställer ett »vi mot dom«, eliten mot folket, som återkommer inom transexkluderande eller genuskritiska rörelser. Och det är samma typ av narrativ som man kan se hos högerpopulistiska grupper.

Retoriken kring »pro-genusrörelsen« känns igen från det andra hotet som WoPAI pekar ut: Antigenus-rörelsen. Inom den rörelsen återfinns bland andra katolska kyrkan, partier långt ut på högerkanten och konservativa kristna grupper. Där återkommer bilden av en elit som vill ersätta kön med könsidentitet, och motståndet till transpersoners rättigheter är centralt. I det sammanhanget har »genus« också visat sig rymma motstånd mot samkönade äktenskap, sexualundervisning och abort.

Men kampen mot »genus« pågår också inom en global radikalfeministisk rörelse. Då handlar det om att förespråka en strikt biologisk syn på kön som exkluderar transkvinnor och ickebinära från den feministiska kampen. Begreppet »genuskritisk« används allt oftare, liksom »könsbaserade rättigheter«. Är det där WoPAI placerar sig?

– Baserat på vad de skriver om sig själva skulle jag säga ja, säger Malin Holm och fortsätter: Men tittar man på Sveriges Kvinnoorganisationer, som varit med och startat WoPAI, så är de mer nyanserade.

I Ottars granskning av WoPAI:s ställningstaganden framgår det tydligt att grunden för organisationens arbete är »biologiskt kön« och inte könsidentitet. Detsamma gäller för Sveriges Kvinnoorganisationer, men inom WoPAI tycks den frågan ha en högre prioritet. Sju av elva ställningstaganden, publicerade från start och till och med augusti 2025, präglas helt eller delvis av organisationens motstånd mot begreppet genus i lagtexter och olika FN-sammanhang, något som WoPAI anser underminerar jämställdhetskampen. De siktar med stor kraft in sig på språkbruket och vikten av att prata om engelskans »sex«, detvill säga biologiskt, medfött kön. Det andra hotet, antigenus-rörelsen, lyser däremot med sin frånvaro i deras uttalanden.

»Kvinnor diskrimineras inte för att de ’känner sig som kvinnor’.«

I februari 2025 smygstartar WoPAI sin verksamhet med ett stödupprop för FN:s särskilda rapportör om våld mot kvinnor och flickor, Reem Alsalem. Då har en rad internationella kvinno och hbtqi-organisationer riktat skarp kritik mot vad de kallar Alsalems »anti-transagenda« i rapporter och uttalanden. Alsalem har också delat innehåll på sociala medier från amerikanska Alliance Defending Freedom (ADF) – en av de stora aktörerna när det kommer till att arbeta mot hbtqi- och aborträtt globalt. WoPAI intar, med sitt stödupprop, en motsatt position. Bland de organisationer som skriver under finns välkända anti-transgrupper som Genspect och Womens Liberation Front.

Några månader senare, i april 2025, kommer en dom i Storbritanniens högsta domstol där man slår fast att definitionen av en kvinna ska utgå från biologiskt kön vid födseln. Det hyllas av WoPAI som skriver att det innebär ett skydd för kvinnor på härbärgen, i fängelser, omklädningsrum och på offentliga toaletter. Kvinnor diskrimineras inte för att de »känner sig som kvinnor«, skriver WoPAI med udden tydligt riktad mot transpersoner.

Fallet i Storbritannien har drivits av en av WoPAI:s medlemsorganisationer: For Women Scotland.

Ottar har granskat 22 av WoPAI:s 25 listade medlemsorganisationer. I två fall har det inte varit möjligt att hitta information och Sveriges Kvinnoorganisationer ingår inte i granskningen. Hos tio medlemsorganisationer har vi hittat ställningstaganden kring, och ofta stort fokus på, »könsbaserade rättigheter«. I vissa fall beskrivs transkvinnor som ett hot mot cis-kvinnor. I andra fall menar man att transkvinnor »per definition är män«.

Women’s Declaration International (WDI), grundad i Storbritannien, driver genom uppropet Declaration on Women’s Sex-Based Rights en tydlig linje som exkluderar transpersoner från kvinnors rättigheter och beskriver »män« som kan hävda en kvinnlig »könsidentitet« som ett hot mot (cis) kvinnor. Sju av organisationerna i WoPAI har skrivit under uppropet. En av WDI:s företrädare, Sheila Jeffrey har liknat transkvinnor vid »parasiter« som ockuperar (cis) kvinnors kroppar.

»De enas kring det gemensamma intresset, att på olika sätt motsätta sig transpersoners rättigheter och beskriva dem som ett hot.«

Den amerikanska grenen av Women’s Declaration International har hyllat Trumpadministrationens anti-translagar och uppger själva att de varit delaktiga i en rad lagförslag på delstatsnivå i syfte att begränsa transpersoners rättigheter. WDI har också sponsrat ett evenemang i Washington DC i protest mot transkvinnors deltagande i idrott för kvinnor, tillsammans med bland andra redan nämnda Alliance Defending Freedom och Family Research Council – också de motståndare till abort och hbtqi-rättigheter. Sheila Jeffrey från WDI har sagt att det kan vara nödvändigt att samarbeta med den typen av grupper, som är anti-feministiska, om situationen är »akut«.

Och de i WoPAI är inte ensamma. Fem av medlemsorganisationerna i Ottars granskning har på olika sätt samverkat med de konservativa krafter som kan sägas utgöra det »andra hotet« mot kvinnors rättigheter, enligt WoPAI, inom antigenus-rörelsen. De enas kring det gemensamma intresset, att på olika sätt motsätta sig transpersoners rättigheter och beskriva dem som ett hot. Statsvetaren Malin Holm kallar det »en märklig allians«.

– Genom sin genuskritik går de här feministiska rörelserna ihop med de konservativa, religiösa grupper som började mobilisera mot genus inom FN på 1990-talet och det innebär att de kan stärka de grupperna och ge dem legitimitet genom att föra fram liknande argument under en feministisk flagg.

Anna Dahlqvist är frilansskribent

Bild Josefin Herolf

Fotnot: Detta reportage bygger i vissa delar på research framtagen av Expo, som är en religiöst och partipolitiskt obunden antirasistisk stiftelse, med syfte att upplysa allmänheten om rasism och främlingsfientlighet.